4,5h Kramfors och två milrundor

Frida Södermark  

Jag gillar tåg. Jag gillar nya platser. Så bra då att jag fick möjligheten att åka till Kramfors för att föreläsa. Så himla långt dit kan det ju inte vara tänkte jag. Men det är det. Nu vet jag.

Klev på tåget i Norrköping idag klockan halv sju. Frukost och lunchpåse laddad. Lite mellis också såklart, för det skulle ta sju timmar. Men att åka tåg är mysig. Man kan jobba, man kan läsa bok och man kan sova lite. Det blev mer och mer snö längs sträckan. Byte i Uppsala. Byte i Sundsvall. Klockan halv två var jag framme. Gick till hotell Kramm. Ingen personal i restaurangen. Ingen personal i receptionen. Letade själv. I källaren låg konferensrummen. Knackade på dörren. Stack in huvudet för att säga att tåget var i tid och att jag gick ut en sväng för att springa.

Skulle hinna en mil innan det var dags för min entré. Hade googlat lite på tåget innan. Kramfors slogan, den vänliga staden, kunde man läsa om på Wikipedia. Ja kanske. Hade inte direkt träffat någon än. Men 71 personer blev avrättade för häxeri i närliggande Torsåker år 1675. Att springa en runda över Ångermanälvens mynning och tillbaka via broarna skulle bli en mara. Det hade jag inte tid med. Monumentet över skotten i Ådalen låg för långt bort. På nätet kunde man även läsa att här finns ostkustens enda motsvarighet till fjord.

Googlade vidare och hittade en intressant artikel från 12 juni 2015 då några ”testturister” åkte runt i en buss för att sätta betyg på Ådalen med omnejds sevärdheter. 27 Gävlebor ingick i projektet som drevs av bland annat Kramfors kommun, ABF och Häxmuseet. De fick ett starkt subventionerat pris för att sedan i utbyte berätta vad de tyckte var bra och dåligt med utflykten. Enligt uppgift såg olika guider till att deltagarna fick god information. På lördagen besöktes bland annat Flottarmuseet, Häx- och dockmuseet och Sandslån. Vad det sista är framgick inte men dagen slutade med information om Box Whisky och musik av Kramfors dragspelsklubb. Huruvida boxen whiskey dracks eller bara informerades om framgick inte heller av artikeln. Under söndagen fick de åka mellan olika Folkets Hus för att informeras om Ådalshändelserna och sedan till sist besöka Birger Normans minnesmärke och höra några av hans dikter. Deltagarna fick efter avslutad resa en minnesgåva och fyllde i en enkät om sina intryck. Samtliga resenärer uppgav att de kommer att rekommendera andra att besöka Ådalen.

Eftersom andra redan hade testturistat Kramfors fick jag bidra med testlöpning. Sprang ner till en frusen å. Allt var fruset. Galet mycket snö. Tio minusgrader. Soligt. Kallt. Sådär norrländskt idylliskt. Trottoarer existerade inte. Inte såhär års. Jo på några ställen. Där hade snön plogats upp som en vägg på ena sidan. Långt över en meter hög och differentierad i snösediment från olika snöfall under säsongen. Smutsigare längst ned.

Winterwonderland. Ådalen. Flottning. Fjord. Vilket löparäventyr en vanlig torsdag i mars.

Valde helt enkelt en riktning. Kom ut ur centrum. Passerade genom något som på en skylt med karta över husen kallades för Bruket. Efter det luktade det nyfälld skog. Mycket riktigt, på marken låg det en del sågspån. Här har det flottats timmer och timmersorteringen var faktiskt under en period på 1800-talet den största i sitt slag i världen. Därav följde sågverksindustri och sedan pappersbruk. Ja jag kände ju mig lite som hemma i Skärblacka när jag såg den lilla flishögen ligga på den vita snön.

Kramfors centrum. Fullt pådrag. Så mycket snö att en lyftkran måste hjälpa till.

Att springa på packad snö är härligt. Härligt knarrigt. Det hade bara sandats och jag sprang planlöst in på sidovägar. Ibland återvändsgränd. Då tog jag nästa. Efter fem kilometer vände jag och hann precis tillbaka innan jag fick kliva in hos ONE Nordic och vara gästföreläsare under deras personalkonferens. Jag pratade om min resa. Mina utmaningar, mina mål, mina strategier och hur de kan applicera dem på sina utmaningar på jobbet såväl som privat. Om den viktiga jämvikten man behöver hitta för att orka prestera på topp.

Glad att få ha varit deras gäst tog jag på mig reflexvästen och sprang en timme till innan hemfärden. Nu var det mörkt och säkert fem grader ännu kallare. Sprang i en annan riktning men efter en stund var jag på samma ställe som under den första rundan. Kramfors är inte så stort. Hann precis till tåget. Noll marginal. Maximalt utnyttjande av tiden. Sex och en halv timmes tågresa till Stockholm.

13,5 timmar resa. 4,5 timmar Kramfors. En föreläsning. Två milrundor. Ingen Dolph Lundgren. Kanske träffar jag på honom nästa gång jag kommer på besök.

 

 Dela på Facebook