På mjuka Tallhedar med ljusa minnen på jakt efter det perfekta steget !

Johanna  

Mörkret ruvar nu om kvällarna och midnattsolen är snart ett minne blott. Fortfarande kan man se dess orangefärgade klot på himlen om man har tur. Om dagarna är solen ännu varm och många svettiga pass har det blivit senaste tiden. Me like.

 

Days like this.

Bilden tog jag sent en kväll när jag var på väg hem från en löpartävling en fredagkväll. Det  var en helt magisk kväll och solen visade sig som ett klot som jag aldrig kunde sluta titta på. Ibland fylls jag av en sådan otrolig tacksamhet och livsglädje att jag nästan blir rörd. Moder natur är bara så fantastisk. Har du känt den känslan? Jag gör det jämt. Som idag bär jag sprang från min gamla hemby

 

Tvärån I mitt hjärta!

 

 

som alltid finns i mitt hjärta . 21 km blev det till Hattatjärnen på de vägar jag älskat att springa på och alltid kommer göra.  Hemma för mig men ändå inte…. . Inga tårar idag utan ett accepterande . Livet går vidare i nya huset med mor och far .

Efter vägen passerade jag en  vit ren och fötterna fick mysa på mjuka tallhedar med en puls på 123 i snitt på de 21 km trots inslag av 4.20 fart så det är inte hjärtat som bråkar.   Väl framme väntade föräldrarna med smörgås och vi myste i solen vid eldplatsen.  Bästa uppladdning av batterier och lukten av rök känns ännu .

Hundarna badade och var så lyckliga.

Ont i axeln ( skuldra) har jag tyvärr och det påverkar min armpendling  ja egentligen hela steget när jag löper .  Den olycka jag drabbades av i december har blivit värre och det är dags att göra något åt det om inte hela säsongen ska bli lidande . Smörjer nu med Icegel som är antiinflammatorisk kräm.  Sjukgymnasten min säger att nerver är med och spökar och det medför att jag spänner händer och axlar i löpningen .

 

Lidingöloppet närmar sig och då vill jag ha revansch från i fjol när jag hade det tungt från km 1 och fick slita men ändå slutade jag 4a . Men först väntar Ultravasan 45. Det är också ett sådant lopp som jag inte vill missa  . I år har jag ännu inga direkta förväntningar mer än att göra det bästa jag har i mig för dagen för man vet aldrig vad morgondagen bjuder på, eller hur!  Hoppas kroppen orkar och skuldran inte jäklas men just nu får jag mjölksyra direkt jag lyfter armarna . 45 km är långt och då vill man inte ha något elände som spökar  utan bara fokusera framåt .

Hur tränar du under semestern?

Förra veckan skrev Kuriren Norrbotten ett reportage om mig vilket på ett bra sätt karaktäriserade vad min löpning står för och en av de motgångar som man kan komma att utsättas för som löpare. Ta del av detta här:

 

 

Träningen då kanske ni undrar för det är ju en löparblogg det här? Men gaah, ska hon inte spotta i sig hur formen hennes är och allt sådant där som inspirerar kanske man sitter och undrar?! Dock glömmer man många gånger att ett liv med träning består av så mycket mer. Vägen mot målet är lång och det bästa loppet får man när vägen varit mestadels rak.  Loppet är en del av träningslivet och det är över på en kort stund, även om det inte känns så då. Känslan efter är något vi har kvar ty den formar oss.  Ett maraton är långt, mycket kan hända. Vi har goda dagar och sämre dagar när vi tävlar. Ibland känns formen så bra men ändå så blir det lopp man haft stora förhoppningar inte alls som man tänkt pga av aspekter och yttre saker vi inte kan påverka.  Veckorna innan vittnar om form men just denna sommar är min form konstig och jag har svårt att sätta ord på den. Samt att  jag har smågrejer som stör som den här skuldran tex.

Själv har jag också haft sådana lopp där jag fått kämpa,  men än så länge bara upplevt väggen en gång. Då var det mer mentalt det tog emot då det kändes som om all glädje och vilja att lyckas var borta. Veckorna före hade min kropp iofs signalerat att jag borde ta det lugnt ( med jobb och annat ) vilket jag inte gjorde och det straffade sig. För mycket arbete, med nattskift och minimalt med sömn, det är så viktigt att sova bra om man ska prestera bra! Visst kunde jag prestera bra, men långt i från min kapacitet. Efteråt tog det några månader att hitta glädjen igen. Och glädjen det ska vi vara rädd om. Fortfarande längtar jag efter att bli riktigt trött, vilket jag inte fått bli. Kanske kommer den känslan och min drömkänsla i höst (?)

 

 

Men jodå den går bra träningen!  Jag gnetar på , men å andra sidan har jag inte tävlat på långa sträckor på ett tag sedan Stockholm maraton.     Det har faktiskt blivit en hel del motionslopp i sommar, närmare bestämt hela 5 stycken av kortare karaktär. De senast två veckorna har jag kört 6 km terränglopp och 5 km backig grusväglopp med ett bra kvitto varje helg  . Ja nu låter Det som jag tävlat gigantiskt mycket . Hela 2 stycken har det blivit .  Det senast var väldigt tung bana med en lång mjölksyrabacke då jag ändå tog mig i mål som första dam dryga minuten före Norrbottens duktiga löpare Karin Clausen. Min tid om någon är intresserad blev 19.30 för dagen men det var en gigantisk tuff bana.

Från vänster Karin, Monica, jag och Karin C som blev tvåa.

Det som är positivt är att jag lyckas springa relativt snabbt för att vara jag med god känsla även under träningsveckor som innehåller en hel del löppass. Nu är det 1  vecka  kvar till Ultravasan 45 som jag ska springa. Jo jag ger mig inte i kast på något längre lopp ännu eftersom att jag har två andra roliga lopp i höst med bland andra det anrika kuperade Lidingöloppet och sedan dryga 1.5 månader efter ett maraton i ett land i Europa dit jag åker med min väninna på semester. Självklart passar vi på att springa lite. Jag springer långt och hon springer 10 km vilket också är långt.

Selma var med på Skatamarkloppet i Ubbyn och blev väl omhändertagen av Johans mamma. Vi har tur som har dem som ställer upp för oss så matte kan träna, jobba och tävla ibland.

 

 

 

För er som vill ha hjälp med träning coachar även jag online vilket innebär att jag gör träningsprogram inriktat på individens önskan och målsättningar! Kanske ska du springa Lidingötjejlopp eller så vill du bara veta att du tränar rätt för att få ut det bästa av träningen.  I så fall kan jag hjälpa.

 

Foton i samband med mitt senaste inslag som löpcoach i Sportamore. Artikeln kan du läsa här:

 

 

Tjing! Vi hörs till veckan !

/Johanna

 Dela på Facebook