Min resa i Kenya fortsätter och jag blir mitt bästa jag !

Johanna  

De bästa minnena kommer om  du vågar stanna upp  och vara här och nu De bästa souvenirerna är minnen av dem som in the end satt avtryck i ditt hjärta. Det är det du minns . Ett mål är ett ögonblick men vägen dit och efter varar för evigt .

 

Snart 1.5 veckor har förflutit här i Kenya och trots att man inte gör så mycket mer än äter tränar , sover och solar så går tiden fort och ingen dag är den andra lik.

 

De övriga i mitt sällskap lämnade Ngong i lördags och nu i skrivande stund är det bara jag här vilket är skönt på sätt och vis. Haft fantastiska dagar med Johan och Kenneth dock , men i övrigt är det både plus och minus att bo på ett ställe …..

med gemensamt kök och liten yta eftersom att man aldrig vet hur man funkar med övriga gäster och man blir väldigt på varann .

Jag är van att ha mycket egen tid och gillar lugn och ro men trots att vi varit ett sällskap på 10 personer som mest har det gått bra .

Varje morgon kör jag en lång löprunda oftast runt 20 till 25 km . Har märkt att på kvällen är jag seg i kroppen och jag gillar morgonen och att träna då. Därför blir det sällan dubbelpass. Däremot promenerar jag säkert minst 5 km om dagen också .

Oftast sticker jag ut och springer runt 08 efter en mindre frukost och kaffe . Det blir ofta längre än jag tänkt och jag hittar så fina stigar och omgivningar här så 2 h bara försvinner . Iom att jag är på 2000

höjdmeter är det bra träning trots att jag inte alls kört någit intervall pass sedan jag kom hit och pulsen går upp på grund av det kuperade landskapet. Jag avslutar ofta med att handla Cola och myser med den och färsk frukt efter passet . Mangon är den bästa jag ätit .

Mitt sista fartpass gjorde jag dagen innan jag åkte,  på löpband hemma och här har jag kört väldigt lite fart och ändå inga renodlade intervaller. Jag brukar väva in fartinslag och märker att på platta vägar går det superlätt. Känns som om den höga höjden är vardagen nu om man inte utmanar kropp och knopp och klättrar uppåt förstås och der är ju det jag gillar .

Alltså. Backarna här är inte nådiga .

Jag och guiden Haron vi hade en dag .

Mitt syfte med träningen och resan är att låta varje dag avgöra vad jag vill köra och jag behöver inte ligga och pressa mig heller då mitt fokus i år ligger på lopp längre än maraton . Det är inget renodlat träningsläger där jag tänker träning 24 h om dygnet men jag tränar. Mycket . Jag tycker min uthållighet har förbättrats faktiskt och jag har ökat min mängd de senaste veckorna och trots det är jag inte sliten . Jag älskar ju detta och att ha balans. Jag tror oå min drivkraft och vägen tull att tävla ännu bättre .

 

Jag känner mig stark och ser fram emot 2018 som löpare .

Sista hänget på bakgården med Susan innan nytt boende .

Min första vecka här slutade på

drygt 18 mil på 8 dagar vilket är mer än jag någonsin kört men då har jag inte ökat på så det blir en chock för kroppen eftersom jag tycker kroppen successivt ska få bli mer uthållig . Min erfarenhet ligger i att öka sakta för i slutändan vill jag att kroppen ska hålla . Hemma vet jag att dessa mängder aldrig kommer vara möjligt på grund av vardagen och stressen .

 

På bilden skorna som någon stal . ( se nedan ).

Här i Kenya är det varmt och dagarna ligger temperaturen på gissningsvis någonstans 27 till 30 grader.

Sitter du ute men inte på en öppen plats så du får svalka från vinden så är det lätt att bli överhettad och du behöver dricka kontinuerligt .

Solbrännan kommer naturligt eftersom man rör sig ute minst 2.5 h om dagen i sporttop och korta tights . Det finns tyvärr inget hav här.

Vid Berras där jag hängt ofta.

 

Efter träningen brukar jag äta en stor frukost och ge mig av mot poolen på hotellet Berras som ligger 3 km bort . Ibland går jag eller så åker jag moppetaxi för 4 svenska kronor .

Dagarna är avkopplande och sköna .

 

Igår hände något tråkigt då jag tyvärr blev bestulen på mina nya Hokka clifton som jag lämnat utanför huset som vi alltid gör . Vägarna här är rätt skitiga och torra så det visar sig på skorna efter en löptur . När jag kom tillbaka från Karen ( namn på förort till Nairobi) och köpcentret Carrefour så upptäckte jag att skorna var borta vilket är jätte tråkigt .

Jag har endast med mig två andra par av vilka det ena är utslitna .

Nåväl jag försöker att inte lägga vikt vid detta utan se det från ljusa sidan att jag har förmånen att vara här i solen med en skadefri kropp och uppleva men klart man tänker på vem och varför ?

Lars som jag hyr av säger att det aldrig hänt tidigare och troligen är det någon som spanat in skorna och inte kunde hålla sig Någon som varit med om liknande? Går det via försäkring månntro?

 

I övrigt flyttade vi till nytt boende idag och på min tur i morse hittade jag löparbana som jag ska inviga kanske i morgon . Troligen kör jag fart då och långpass på torsdag .

Innan jag åker vidare till Iten ( om jag nu åker ) vill jag hinna uppleva bergen igen för det gav verkligen så mycket till kropp och knopp.

 

Vägarna bjuder på stor variation och jag utforskar gärna . Idag hittade jag ett nytt stråk och fick uppleva Flamingos  och ännu bättre vägar på morgonens 23.5 km långa runda .

Nu när jag är ensam igen märker jag att jag blir bemött på ett annat sätt . Tydligen har personalen på poolen Berras trott att Johan var min man så nu när jag berättade att han åkt och råkade säga att jag är hmmm, singel så blev jag hett byte . Under en vanlig dag är det inte ovanligt att bli utfrågad om sitt nummer och Facebook minst 7 gånger och med folk som vill ta selfies. . 😊

 

Igår tog jag en lokal buss till ett köpcentrum och trodde jag skulle tuppa av på grund av både värme i bussen och den höga discomusiken . Mitt mission var att handla vin men de hade en grovt bröd där så jag köpte massor ty jag äääälskar bröd .

Bussen stannade var 200e m och totalt tog resan 45 min. Behöver jag säga att jag valde en buss utan oljudet på vägen hem och den tog tack och lov 10 minuter.

Jag får känslan av att många är drogpåverkade här och det märks speciellt när jag rör mig med lokal befolkningen som är av fattigare slag . Det kom in en skum kille som hade någon slags gräspinne, tjock som en gren som han knaprade på i bussen samtidigt som han pratade för dig själv och gjorde utfall mot mig . Jag skulle inte röra mig utanför huset efter mörkrets inbrott . Hell no!

Det jag gillar bäst är att löpningen är utmanande och att jag verkligen kan uppleva många mil med den . Det finns det mesta här

och den höga höjden är utmanande . Det är ett fantastiskt land på många sätt helt olikt tidigare resmål. Jag vet redan nu att jag lärt känna vänner för livet .

På bilden vår städerska Susan som gav mig den finaste presenten igår i form av en klänning . Jag älskar den ! Jennes generositet är fantastisk och ingenting är omöjligt

Alltid ett leende . Alltid bemötande

 

Jag är stolt över mig själv för att jag gjort denna resa . Det är vad jag behövde just nu efter allt som varit . Jag vet i mitt hjärta att det kommer göra mig gott och jag njuter av varje dag .

Hoppas ni har det bra .

Hälsa alla jag känner . Saknar min familj och tänker på Er . På Selma min underbara hund som jag får krama när jag kommer hem .

Livet är kort . Vi måste ta vara på det . Dagarna ska fyllas med minnen åt plocka fram en dag .

Adios!

 Dela på Facebook