8dagar 8700hm 11mil 100% trail och 4race

Blogginlägg  

 

 

8dagar 8700höjdmetet 11mil 100% terräng 4race.

Allt fokus låg på 3000hm o 10km i Italien. Ja visste att d skullebli svårt, att jag nog skulle behöva GÅ en heldel med stavar.
Den här gången ska jag vara utvilad innan loppet, ja vill försöka göra så bra som jag kan. Lättvikt stavar av kolfiber från addnature black Diamond ultra som provades i lidingöbacken veckan innan start.
Träningsvärk i rygg, triceps och rumpan efteråt. 18x upp o ner för lidingöbacken, 12x upp o ner för Hammarbybacken. Nae i sommar har jag inte bott i Åre och tuggat skutan upp, i sommar har jag hakat mig fram i Stockholm och farit runt hit o dit för att jobba, träna och tävla så mycket jag bara kan, helt utan plan. Bara köra köra köra. Vintern i Åre hade varit tung med två jobb, långt att pendla och sena arbetstider som diskare i Åre och gymjobb i Östersund och lite PT timmar. Vart jag bott… lite överallt… alltid med väskan halvpackad och redo för att dra vidare.

Jag hade min chans i Italien, fått biljett av några instagram följare som hjälpt mig ekonomiskt till flygresan, Helt sjukt tacksam. Jag vill göra bra ifrån mig…
Redbull k3 heter loppet 3500höjdmeyer ska plockas på knappt 10km. 30% lutning.
Jag och Tom som springer milen på 31min åkte med spända förväntningar på något helt annat.

Benen var starkare än någonsin och lite gör tunga kanske… starten gick.. tjejerna startade 30min före herrarna.
Första 2km var platt igenom Susa bergsbyn. Jag ledde enkelt i 3:40fart och bakom mig flåsade dom tungt, jag tänkte hur fan ska det gå för dom när det går uppför om dom redan flåsar, jag andades knappt.
Väl vid backen satte jag ner stavarna och började traska…. jag gick o gick, folk gick om mig en efter en…. jag försökte tänka att dom kommer spränga sig och att jag ska ta dem senare…. när 90min gått i loppet hade jag fortfarande inte plockat en enda löpare.. gångare… Fuck. Då kom ett parti på 800m som var nästan flackt och jag kunde börja kuta. Jag plockade direkt 5st tjejer. Sen började det brantaste partiet i en oändligt lång gräsbacke. Jag kom ingenstans, jag gick o gick och helt plötsligt går en kille om mig… vinnaren. jag hade mentalt gett upp förhoppningarna. Äldre damer gick om… jag kunde bara inte gå snabbare. Satte ner stavarna på olika sätt, tog längre steg, kämpa kämpa. Vid 2800hm var vi över molnen och jag började njuta av hela grejen istället. Skit i hur det går, det här är ju fett, så många gånger som jag kollat på bilder från det här loppet och nu är jag här. Glädjen spred sig. Pibliken började sjunga Bob Marley låtar efter mig och hejade glatt. :)
Uppe på ett berg i Italien <3 magiskt. Yr blev man, sista biten sket jag i stavarna och gick på alla 4 upp, det var kul och man vingla runt på stenarna.
Efter 3h var jag uppe på toppen av Redbull k3. O jag var så glad och svepte en Redbull innan jag skutta ner 1000hm från berget med pigga ben. Kul och kuta ner, springa av sig lite. Mötte Tom som kom 20min efter mig… sjukt han som kutar milen 4min snabbare än mig men här hade han ingen chans… det här är. Ekligen något helt annat. Många  löpare kom inte ens hela vägen upp till toppen pga att dom inte klarade tiden. Så alla kan verkligen inte göra ett här lopp. Det krävs en del kött på benen.

Liftade i en skåpbil på en slingrande vägen ner för berget sista 2000hm i 1h o blunda o låg i fosterställning hela vägen för att inte spy av åksjuka, vingla ut ur bilen helt likblek det var fan värre än racet. Självförtroendet var inte jätte högt men jag intalade mig att jag kan inte köra gå lopp när ja är löpare, det måste gå bättre bara jag får springa.

SEN VAR JAG PÅ ETT FLYG, I EN BIL I 15TIMMAR PÅ SÖNDAGEN FÖR ATT GÖRA FJÄLLMARATON VECKAN I ÅRE MED START PÅ MÅNDAGEN MED HINDERBANA SPRINT.

Vaknade på måndagen, ingen träningsvärk, rätt pigg ändå. Ville reka vertikal banan. Så kutade upp för skutan 10100h 5km och sen sprang jag ner för skutan för nerförslöpning är kul. 55min tog det upp den här gången Easy.
17:00 var det kval för hinderbana racet i ottsjö på det grymma strongman tränings campet mitt i coola fjällmiljöer. fjällfysiken. Var helt borta i kroppen och huvudet. På plats var Europa mästaren i OCR Elin där… jaha nu kanske man ska värma upp… det här kan bli tufft. 1,1km och 15 tuffa hinder på sjukt kuperad bana. Det tar ca 10min att göra så det kommer inte finnas utrymme för misstag.
Som vanligt är sprint-tävlingar dom roligaste och mest händelserika. Man skriker, hejar, gör misstag, får kramp, tuggar fraggma, adrenalinet sprutar och armbågarna vässas. Alltså sjukt kul för publiken.
Jag vann kvalet enkelt. Men kroppen var seg. Till finalen blev jag nervös och jag misslyckades på rampen, så Elin var nära mig ett tag. Men jag hade grepp om loppet och är expert på att inte ge upp och tänka framåt så det var skönt att vinna trots en härjad kropp och ett nedsatt självförtroende. Kul att så många kom och hejade och sprang loppet. Det var sjukt kul och en bra i ledning för min vecka i Åre.

Jag och Europa mästaren Elin i finalen @breakitandyouwillmakeit

Skönt att äntligen vinna PPVK

Tisdagen. Vila. Vackla runt, hade inte kunnat sova på hela natten. däckade kl 1-15 på soffan, vaknade helt yr. Start för vertikalen 1000hm 5km om 3h och mina ben vill bara dö. Ångest. Jogga i 7min fart var tungt… joggade ändå i 5km. Vakna. Prestera. Starten gick. Kände direkt att det inte skulle gå snabbt i dag. Brottades med tankarna att loppet har sin gång. Du leder. Du har kontroll. Forsätt forsätt. Livrädd för attbenen skulle ge vika. Men ledningen ökade. Upp upp. Grimaserade. Det var inte lätt i år. Motivationen i kroppen var låg men ledningen gjorde att jag fortsatte. Ja vill vinna. Ja ska fan vinna. Ingen ska komma ikapp. Jag hade ingen bakom mig nu. Drog ner på tempot. Gick fan sista 20m till målet. Jag jade vunnit vertikalen i Åre så sinnes jävla gött, all press, nervositet och ångest sköljde av mig. Nu ska jag bara njuta av fjälllöpning hela veckan var det enda jag kunde tänka på. Prestationen och tiden upp var sjukt kass, 3min sämre än förra året men jag har vunnit o blivit 7000kr rikare. Så jävla värt.

Ons. Nu ska jag träna för mig själv. Tuggade runt skutan och upp för skutan 3h 20min 28km 1200höjdmeter var jag ute och harvade mig fram på tunga ben. Oskan dundrade på fjället och jag hoppades att det inte skulle börja regna för jag hade inga varma kläder med mig. Mötte inte en jäkel trots attbyn är full av löparturister just nu.
EM körde jag ett brutalt Core pass. Mage är fan the shit.

Tor. Åkte ut till Nulltjärn, otroligt vacker. Sprang nulltjärn blanktjärn 20km på hård och snabb fjälllöpning. Det var kul. Badade efteråt. Magiskt. Medan jag sprang började jag tänka att jag skulle kuta maraton på lördagen. Alla jag hängde med hade tjatat. Kom igen kör maran, du kan vinna 10 000kr. Ingen bra är anmäld, det blir lätt…
10 000kr….! Ja jävlar va värt. Så på torsdagen hoppade jag av inov8 sprinten som skulle vara på Tor kvällen som jag kört sedan starten för 4år sen. ett jippo lopp som är sjukt kul med 1min sprint i skidbacke. Började istället fokusera på maran. 44jävla km 2000hm…. tjena mittbena aldrig har jag kutat så långt. Mina träningspass har legat på Max 20km på grusväg…. utan höjdmetrar. 8år sen jag sist kutade en mara 19år. Men det är väll dags att gå tillbaka till sina roots o kuta långt igen. Det här kan jag. Men nu måste jag vila.

Fokus

Fredag. Ångest dag. Går inte att äta. Måste vara still. Kuta, maraton…. det är sjukt, hjälpte att prata med vänner. Ja blir alltid så sjukt nojjig inför långa race. Distansen gör mig rädd och osäker. Kroppen har strulat mycket för mig med förslitningar. Inte nervös. Bara oro. Farsans ord. Bryt så fort du känner något.

Lördagen. Inte nervös. Jimmy @thomzzeen skulle hjälpa mig i ottsjö efter 28km med vätska. Jag hade två coffein gel med mig. Bara jag kommer till Jimmy sen kan jag bryta om jag får ont. Men knäna har känts sjukt bra den senaste veckorna.
Starten gick, det är svårt att veta tempot. Hur trött kan man bli. Ääähh. Ja knatar på som i distans tempo. Alltså min kropp svarade inte så bra. Huvudet var inte klockrent. Man jag skulle till ottsjö vad som. Uppe på ottfjället efter 800hm 8km gick det utför, och jag låg konstigt nog i ledningen. Före Salomon ultra stjärnan Ida Nilsson. Jag hade kul. Sprang som en dåre ner för berget. Wiiieeee skoj!
Men benen var inte pigga uppför. Det var tungt att klaffsa runt i leran upp för nästa berg. Jag sket i placering ville komma till Jimmy 28km. Det var lerigt utför nu så fick chilla där, knäna for hit och dit men jag behöll ett hyfsat tempo utan att tröttna. 40s efter Ida vid 18km. Heja Yoie ropade vänner i skogen. Redan 18km. Damn d här var ju chill. Utförslöpningen gick kanon och på,platten men uppför var jag trött och tappade tid. Vid 8km ottsjö var jag 1:50 efter Ida men jag var pigg, knäna sved men jag ville inte stanna nu, det hade varit fegt…. jag är inte feg, eller ska jag gå av…. jag är ju inte trött men farsans ord ekade i huvudet, gå av om det gör det minsta ont. Om 2veckor ska du ju springa i Norge…. äh jag vill inte stanna nu, vilket misslyckade det skulle vara och så osportsligt. Jag kör. Det är lugnt. Nu gör det inte ont längre.
Sista 5km var utför. Riktigt kul men lerigt som fan. Kul att springa utför och platt och använda sitt löpsteg. Kan bli jävligt harvigt i leran upp för oändliga backar. jag kände att det var länge sen jag  sprang långa backar på fjället, man tappar fort.

Kom i mål 5min efter Ida. Sjukt glad och nöjd, fast noll pengar till tvåan och två inflammerade knän. Och inte råd att åka till stranda race 19aug.
Jävla pengar.


Nu blir det crosstrainer och chins i nån vecka till och nästa race är i Andorra spartan EM 15sep. Då får jag användning av min armstyrka också i världens största hinderbana tävling. Hoppas jag hinner hitta en sponsor ;)

Begreate
Rastarunner

Glad att möta starka Ida i målet. Hon är grym!

 Dela på Facebook