Älskade Stockholm

B-G  

Tänkte jag skulle skriva hata Stockholm. Jag hatar inte Stockholm, men en av mina bästa vänner, Robert Lillhonga, gjorde för ca 10 år sedan filmen ”Hata Göteborg. Inget mästerverk enligt honom själv, men blev en succé på vita duken – mycket på grund av titeln som lockade biopubliken. Så varför inte sno takter av titeln för att locka läsare till min blogg, haha.. Men som sagt var jag gillar Stockholm men vill dela med mig av vad som hände i helgen för i fredagsnatt så var jag väldigt ledsen och arg på Stockholm.

Trots att det inte är Stockholms fel, det är bara mitt eget fel… Bilade upp från Helsingborg under dagen, hade ett möte kl.16:00 på Kungsholmen, nästa möte kl.17:30 på restaurang Pompei på Odengatan, passade på att äta pasta. Var upprymd efter två trevliga möten, hade ett möte kvar kl.20:00 på Sveavägen, hade bokat in mig på vandrarhem – snål och dum. Checkade in och lämnade mina sängkläder, begav mig till mötet som var positivt och bra. Åter på rummet lite innan 22:00, tog med mig en väska men lämnade oroligt värdesaker som dator och kamera i bilen. Rummet delade jag med två unga killar från Italien, kunde inte så mycket engelska så jag la mig och läsa min bok, Kaninjägaren av Kepler. Ruskigt spännande. Grabbarna släckte vid 23 och verkade sova gott när jag en timme senare bestämde mig för att nu måste jag sova, först kissa – mycket rödbetsjuice som tryckte på blåsan…. Lämnade rummet i 3-4 minuter, kommer tillbaka och grabbarna och framför allt min plånbok med löjligt mycket kontanter var borta.

Svårt att beskriva den känslan som uppstår, när man blir så jäkla lurad. Ledsen, arg, förtvivlad – ville bara sätta mig i bilen och åka hem. Men hade sju olika korta möten på lördag förmiddag, hade ffa ett Lidingölopp. Tankarna snurrar, måste försöka släppa det…

Låg i sängen och snurrade rundor, orolig för min bil som stod på gatan – kommer den vara tömd i morgon? Jag hade åtminstone rummet för mig själv och kunde slappna av… men kl.02:00 kommer det in två nya gäster, de viskar, men ska duscha, packa upp, bädda, med mera. Kl.03:00 går de och lägger sig, jag känner mig inte orolig men har ångest, ska snart upp. Till sist somnar jag, sover 60-90 minuter, går sedan upp. Gör min gröt, åker till Lidingövallen och är där innan parkeringsvakterna har kommit. Får plocka ner avspärningsbandet för att komma in där jag har bestämt träff med alla.

först på plats…

Trött, uppriven men ser ändå fram mot loppet och att sedan få åka 60 mil hem och sova. Får till ett lagfoto med Göta, träffar sex av de sju personer jag skulle träffa, tar bilder, lämnar magasin. Tänker jag inte på natten så känns det bra, men det finns där och så fort tanken kommer fram blir jag låg. Jaja. Nu gäller det att fokusera älter jag hela tiden…

Halva Götatruppen på plats för foto

Tittar vi bakåt så sprang jag mitt första och enda 2 timmars pass 11 dagar innan, 25km i 5:20 tempo. I fjol gjorde jag skadad 2.06,02 på LL 30km, lite mindre smärta nu men inte hel. Efter det distanspasset kände jag att sub 2:10 ska fungera, har jag en väldigt bra dag så 4.15 tempo och 2.07,30. Men efter natten så var det svårt att mobilisera energi. Det blev bättre när Martin Holm frågade om han fick hänga på mig, plötsligt hade jag en uppgift. 2016 passerade jag 20km på 1:23,04 – går det ruskigt bra så är jag där på 1.23:20 och gör som i fjol ca 43 minuter på sista milen. Det är där jag brukar vara bäst i och med att jag går ut lugnt och ifjol kunde jag knappt springa visa partier på grund av smärta i hälsenan. Så när jag står på startlinjen så är det definitivt 2.07,30 som gäller.

Starten går, det känns fantastiskt att vara i gång, att fokusera på något annat, att avverka kilometer efter kilometer är underbart. Hittar ett skönt flow, vet att jag hade 41,18 i fjol, passerar nu på 41,17. Banan är lite annorlunda men visst har jag hittat rätt. frågade Martin flera gånger, hur känns det – fick positiva svar, själv hade jag flow, var aldrig jobbigt. Förrän vid 18 km, då fick jag ett tryck över bröstet, blev helt yr och allt började snurra. Shit 12 km kvar, fick slå av på takten, passerade ändå 20 km på 1.23,20 – det gav energi. Men jag var yr, riktigt yr samtidigt förvånad över att benen var så fräscha. Kändes ruskigt bra i backarna, men yrseln… Kämpade vidare i knappt styrfart upplevde jag det som, frågade Martin vid 22km hur han hade det, inget svar – tittade bak – han var borta? Mitt bästa parti gick inte så bra som det brukar göra, jag kom dock i mål på 2.07,58 och var absolut nöjd, tappade förmodligen ca 90 sekunder sista milen på grund av mitt tillstånd, men sub 2:10 utan distanspass och sömn, lovar gott. Nästa år ska jag tillbaka, sova på bästa hotellet och gå för sub 2:05.

Glädjande – Josef Hamber som ni kunde läsa om i senaste Spring gick för sub 2 timmar, det blev 1.58,18. Sedan generellt – fantastiska prestationer av svenska löparna, länge sedan det var så mycket svensk i toppen. Kul. Mer om det i nästa Spring som kommer i vecka 42. Är du prenumerant? Annars bli det nu: https://spring.prenservice.se/

Snart i mål, i bilen mot Helsingborg och sängen :)

 Dela på Facebook