Att växa som löpare bland kossor och får och röda järnvägar på 2000 höjdmeter.

Johanna  

Det händer saker och trots mycket mer löpning än jag är van vid är kroppen mjuk och inte sliten . Jag är stark och mitt mantra är kärlek till världen . Löpning förenar . När detta skrev hade jag 1 v kvar . Min sista rapport lommer publiceras under helgen .

Vinden mot kinden renar. Under mina fötter jag känner röd jord och minimala stenar bland gröna grenar och vind som lenar.

In this very moment .

Söndag mitt på dagen i Kenya . På den orangerutiga filten ligger en löpare nyss hemkommen från veckans sista pass på 30.5  km. Solen står högt på himlen men vinden svalkar hennes solbruna kropp .

 

Hon njuter av stillheten och sluter sina ögon . Just här och nu är det hennes mål som räknas och långt borta från krav har hon möjligheten att ladda batterierna och bygga styrka och uthållighet. Hon behöver ingen rygg som pushar utan hon har drivet själv. Det är för det mesta fridfullt även om allt har en baksida också .

Ngong på dagen i gassande sol.

Dammet yr på de smala folk och djurstinna gatorna. Jag håller andan för att inte dra in dammet och avgaserna i mina lungor . En man skriker efter mig och en annan klär sv mig med son blick och jag är glad att jag inte förstår vad de säger . Små bås där saker säljs och högar av kläder på sidan av vägen till försäljning i princip gratis. Mitt i smeten gassar solen på och för ett ögonblick svajar jag till likt en ostabil kvist i vinden . Jakten på den perfekta melonen är lång och fylld av faror . Allt har en baksida och detta gömmer jag helst där .

Vecka 2 är slut

176 km löpning varav 2 pass med fart , har det blivit på de stundom  dammiga vägarna i Kenya och trots att dagarna inte innehåller så mycket mer än träning , sol , dusch, mat, vin och sömn så går dagarna fort . Dammet är påtagligt för att regnet är minimalt .

 

Ännu kvar i Ngong och tar dagen som den kommer . Tanken var att åka vidare till Iten men har kommit in i vardagen här nu och bestämt mig för att stanna

 

Kroppen har mer vant sig vid höjden men i backar är det ännu tungt ibland och backar är det överallt .

En vecka har spenderats ensam och jag är lugn i sinnet och i harmoni med mig själv . Visst finns det en baksida av Afrika här i Ngong , när man INTE springer i de vackra skogarna dom ni ser på de flesta bilder .

Dammet och smutsen är svår att hantera för att inte tala om hur jag känner mig uttittad och som en utomjording iklädd sporttop när alla andra har mer kläder än jag en kylig höstdag . Är jag den enda vita här ? Visst vill de ha mitt nummer men vad kan en vit Mzungu helt ärligt erbjuda ? En vit människa förknippas med pengar och just här lyser de vita med frånvaro .

Den korta sträckan på 3 km från huset till de bättre vägarna är stimmig och fylld av damm om jag vill till the hills  vill säga .

Efter en löprunda är du röd på kroppen från den rödbruna jorden som får som färg från järn. Mitt i denna enkelhet känner jag lugn och lugn är bra för mig . Bjuder på lite bilder från veckan som varit . Alla bilder hittar ni på min Instagram Johannavindenmotkinden där ni kan följa med mig i min löpning med bilder . Lägg gärna till mig för att inte missa något spännande .

Måndag

Totalt 21 km avverkade . 14 km på morgonen och 6 km på kvällen .

Every morning in the heat my legs feels heavy because of the highaltitude . But the new roads always show me my body is strong and that I really love to run. Wonderful running this morning and runningstrength after .

Tisdag .

22.75 km löpning . Hittade ett inhägnat område i form av ett naturreservat, där vägarna var böljande . En mysig upplevelse med betande kor och smala stigar nära en åker kantat med branta stigningar .

Kvällen . Lite meditation på framsidan. Att vara närvarande . Lugn och fullkomlig närvaro. Jag tränar varje dag. På att vara mitt bästa JAG på många sätt . Efter en 60 min spamassage är jag som en ny människa. Avslappnad och inoljad!

Onsdag

Dubbelpass . Intervaller 800 m x 10 på en grusstadio helt ensam . Låt er inte luras av ordet intervaller . Jag kör lite fart men tröttar inte ut mig så jag spyr . Fokuserar på hitta ett flow jag kan hålla länge . En fartuthållighet till kommande mål . Uppvärmning 3 km och

Dubbelpass . Intervaller 800 m x 10 på en grusstadio helt ensam . Låt er inte luras av ordet intervaller . Jag kör lite fart men tröttar inte ut mig så jag spyr . Fokuserar på hitta ett flow jag kan hålla länge . En fartuthållighet till kommande mål . Uppvärmning 3 km och lyckades hålla 4 min per km fart emellanåt trots den höga höjden . Nerjogg ca 4 km.

Eftermiddag. Kvällsjogg med kokerskan Mutuni . Totalt 70 min lätt jogg och 12 km uppför på tventy seven- cornerleden. Fantastiska vyer och solen som gassade .

Torsdag.

27 km långpass. Veckans bästa och spontana !

Vilken morgon! Skulle ut på en lätt jogg ensam i morse . Träffade Angela en fantastisk maratonlöpare som var på väg att träna . Hon kom i en fin bil, lät mig hoppa in, vi lämnade hennes son på skolan och hon skulle visa mig en fin skog . Hon skulle köra ett fartpass och vi värmde upp tillsammans på de bästa omgivningar jag upplevt sedan jag kom till Kenya .

Efter 3 km sade hon att hon skulle släppa mig 1 km och sedan springa i kapp mig och sedan lägga ut grenar efter vägen så jag skulle hitta på rundan . Jag ville inte köra fart idag .

Jag sprang och sprang men hon kom aldrig . Började bli orolig jag var ensam i den djupa skogen . Plötsligt dyker hon upp fort som attan och vi kutar på. Hon säger att jag var för snabb och att hon blev orolig att hon tappat mig då jag höll snabbare fart än hon trott.

Hon fortsatte sitt speedwork ( helt galet stark ) . Jag pinnade på och om det gick fort för mig emellanåt så var det inget mot vad det gjorde för henne . De röda mjuka vägarna och de gröna träden samt skugga gjorde mitt pass till det bästa.

Efter 23 km joggade vi ner innan vi skiljdes åt. Fick veta efter att det är en mycket duktig maratonlöpare och att hennes man vunnit Göteborgsvarvet och att hon dessutom jobbar i armen .

-You look strong like a Kenyanrunner she sad.

-Well I can run long I said with a smile . Ett sådant inspirerande möte och jag ser redan fram emot nästa pass för då blir det slowrun för henne . Vi får se om jag pinnar med.

Fredag

Morgonjogg 20 km och sedan frukost i solen . Åkte sedan moped till en swimmingpool . Vad som hände förtäljer historien .

-Att resa ensam ger mig energi men det betyder inte att jag är en ensamvarg tvärtom. I Kenya är det ovanligt att resa ensam och en ensam kvinna ger ett udda intryck och ännu mer mer som #mzungu , dvs vit .

Idag tog jag moppetaxi till en pool och där lärde jag känna en ny vän som var där med sin lilla son. Vi pratade mycket och när jag berättade att jag var ensam här i flera veckor sade hon med ledsen blick :

– oh I am so sorry to hear you need to stay on your own. I feel so sorry 4 you

– No dont , I said with a big smile. Jag berättade att det för mig är

en ynnest ynnest att ha möjligheten att uppleva att resa och är stolt över att jag följer mina drömmar och att jag njuter av tiden ensam och valt det själv . Som självständig kvinna . Tur att vi i Sverige inte behöver känna oss konstiga för att vi inte har familj vid 35.

Vi pratade också om synen på tvåsamhet och hon berättade att i Kenya är det märkligt om du efter 20 bast inte gift dig. Jag berättade att i mitt land är det vanligt med ogifta människor och singlar även efter 30😁.

Återigen ett spännande möte där jag blev inbjuden på middag när jag ville och fick ta del av gästvänligheten här. På kvällen innan solnedgång 7 km jogg med fartinslag och middag .

 

Lördag

Försök till att springa lite fart igen . Joggade 4 km upp till banan vid namn Vapor . Sega ben då det går uppför direkt men sedan släpper det . Bestämde mig för 4 varv a 1600 m x 4 i stegrande fart och sedan 3 varv och 2 varv .

Medan jag pinnade fram rörde sig de graciösa framåt i en hiskelig fart helt oberörda av värmen .

De flyger fram med sina långa seniga ben . De kenyanska löparna som drömmer om framgångar , rikedomar och segerns sötma för att en dag försörja sig på sin idrott eller kanske är de också som jag själv en som brinner för det och älskar känslan efter . För att lyckas måste du brinna men också våga låta det göra ont . Här avundas jag de kenyanska löparna .

In the end..

Vissa lyckas . Andra inte . Vägen till framgång är lång, kantig och fylld av hinder, avgaser och damm i Ngong hör vardagen till . Ett hus av plåt och en karriär förbytt i alkoholmissbruk . Massor av timmar och uppoffringar, saker en vanlig aldrig kan förstå och leva sig in i, men glädjen när man når sitt mål är oslagbar. Oavsett vilket målet är. Jag vet mitt mål . Det är intressant att beskåda även om jag själv med mängdben springer mina fartinslag i jakt på jag vet inte vad (?) .

På 2050 m höjd är man inte så kaxig och det går inte snabbt men jag springer och jag ler . Jag flyger inte fram men i min egen bubbla gör jag det och jag känner mig starkare än på länge.

Löpning handlar om att fortsätta göra det fast det tar emot också och känslan efter är fantastisk .

På kvällen 8 km distans . Lördag kväll.

Damm och högljudda människor . Jag passerar soptippen och håller andan. En gris rör sig bland de gamla soporna och en hund kommer springande men det är inte mig den ser .

Mopeder blandat med får och kossor som trängs på vägen bland sopor och människor. Gator som saknar trottoarer på de flesta ställen men också magi och vackra omgivningar . Ett Kenya som bjuder på kontraster . Efteråt ett glas vin och benen i högläge i väntan på den goda mat som serveras.

Söndag .

Liten frukost innan långpass 30 km med Gladys . Hon är punktlig och möter mig utanför . Vi joggar bort från sopor och avgaser mot skogen och krispigheten . Här är jag ett med naturen och fokuserar på hennes vader km på km . Det är skönt att ha hennes sällslsp. Skogen är stor och risken att bli vilsen lika stor .

Vid 22 km tar hon plötsligt slut. Inte för att hon är otränad utan mänsklig . Hon visar att även en Kenyanska med genetiska förutsättningar måste göra det som behövs för att utvecklas och att vi blir bra på det vi gör.

Hennes längsta pass hittills har varit 23 km men idag tackar hon mig för att jag pushar henne att klara av 30 km plus . Att vara snabb betyder inte nödvändigtvis att man är uthållig . Allt handlar om variation och vilken typ av träning du tycker om .

Min styrka som löpare idag ligger i att jag kan nöta mil efter mil och nästan bara könna mig starkare ju längre jag springer vilket ger mig bra vibrationer framåt .

I takt med att solen blir hetare är det dags att fylla på med energi . Känslan efter ett långpass är som alltid fantastisk och idag händer inte mycket mer .

En underbar eftermiddag med susan på the Hub Karen och att känna sig ren och svensk igen utan damm och åsnor . Som sagt kontraster.

Någonstans där långt borta finns Sverige och ett kyligt Norrbotten . Någonstans där finns de jag älskar som är med mig i tankarna . Att prata med mina föräldrar igår var underbart och att se ett foto på Selma gjorde mitt hjärta varmt .

Någonstans. Här . Ingenstans. Där . Jag lever . Andas och utvecklas. Jag ska inte hem ännu ty mina väntar är inte redo . Det är nu min riktiga resa med löpningen börjar .

Adios!

 Dela på Facebook