Chocka bort din hälsporre

Reportage  

halsporre3

Hälsporre kan vara både smärtsamt och långvarigt. En som fått snabb och effektiv hjälp är långdistanslöparen Thomas Fritz. Han provade stötvågsbehandling.

Omarbetat reportage från Spring #2 2015. Text och Foto Petra Carlsson

I likhet med många som drabbats av hälsporre förstod Thomas Fritz först inte vad smärtan som han kände en morgon berodde på. Dagen efter ett långpass på isigt underlag kunde han knappt gå. Han trodde först att han stukat foten.

Efter ett tag började han misstänka hälsporre. Symptomen stämde. Smärtan är oftast värst när man precis klivit ur sängen på morgonen, innan foten har hunnit bli uppvärmd.

”Redan efter den första stötvågsbehandlingen kändes det bättre”

– Jag blev desperat och trodde inte att jag skulle kunna springa igen, säger han.

Problemet uppstod i början av 2011, efter att Thomas på ett par månader ökat sin träning från 30–40 kilometer till 50–60 kilometer i veckan. Hans mål var att springa ett ultralopp på Lidingö i maj det året.

Thomas fick avstå sin startplats, men han kunde ganska snabbt återvända till löpningen och sina rundor längs stigarna vid havet. Han är tacksam över den hjälp han fick hos sjukgymnasten Anna Chevallay.

Blev snabbt bättre

Först tejpades foten, sedan erbjöds Thomas att testa en relativt ny metod – stötvågsbehandling, även kallad radial shockwave therapy. Det är en metod som innebär att en serie högintensiva stötvågor skickas, genomen pistolliknande apparat, in i området som ska behandlas.

– Redan efter första behandlingen kändes det bättre, säger Thomas som också fick ett fotgymnastikprogram som han successivt trappade upp och ”körde stenhårt varje dag”, ibland två gånger om dagen.

Efter bara tre stötvågsbehandlingar blev Thomas helt smärtfri. Men han fick börja om från början med löpningen, trots att han hållit i gång på gymmet under tiden.

– Även om konditionen fanns där, så fick jag ta det otroligt lugnt. Jag växlade mellan att gå fem minuter och springa, eller snarare lunka, två minuter.

Halsporre1

Thomas fick aldrig ont i foten när han sprang.

– Jag var jätteivrig, men tyglade mig. Jag tror det var räddningen.

Gradvis ökade han distansen och kunde springa Lidingöloppet 30 km samma höst.

– Det är ett rätt jobbigt lopp med mycket backar, speciellt sista milen, men jag kände ingenting efter det.

Nu springer han som tidigare och har hållit sig besvärsfri. Han använder alltid sina specialanpassade skoinlägg och han har fortsatt med fotgymnastiken.

– Så fort jag sätter mig ner gör jag reflexmässigt övningarna.

Det ser ganska enkelt ut. Thomas böjer och sträcker på tårna. Det går liksom av sig självt, medan han berättar om sin bakgrund.

Thomas, som nu är 54 år, idrottade mycket i yngre år. Men när barnen kom och huset byggdes ”lade han ner allt sånt”.

halsporre4

Så funkar stötvågsbehandling

Den pistolliknande apparaten jobbar utanpå huden. Högfrekventa stötvågor tränger ner och in i den skadade vävnaden och framkallar en inflammationsliknande reaktion. Kroppen reagerar med ökad blodcirkulation och ämnesomsättning i och runt skadeområdet, vilket stimulerar kroppens självläkande förmåga.

Ofta ger behandlingen en direkt smärtlindrande effekt och därmed bättre rörlighet. På så sätt undviker man ytterligare skador som en följd av snedbelastning. En behandling tar fem– tio minuter. Vanligtvis räcker det med tre till fem behandlingstillfällen.

Biverkningarna är få. Vissa kan få en blånad, som ett blåmärke, på huden. En del får ont dagarna efter. Men den smärtan brukar ge med sig ganska fort.

Det gör förstås ont medan man behandlar, men det värsta som kan hända är att metoden inte funkar.

Personer som lider av hjärtbesvär, har ökad blödningsbenägenhet eller tar blodförtunnande medicin ska inte behandlas med stötvågor. Detsamma gäller för gravida.

Började springa igen

– Jag tjockade till mig för varje år. För fem år sedan vägde jag 93 kilo. Då sa min fru till mig: ”Nu får du ta och göra något!” Vadå? tyckte jag först, men sen gick jag ner 20 kilo på sex veckor med hjälp av en extrem pulverdiet och lätt träning. Sen började jag springa.

Löpning var dock inte något nytt för honom, han sprang regelbundet i ungdomen.

– Glädjen över att springa kom tillbaka. Det var som om jag var tillbaka precis där jag slutat. Det var helt fantastiskt. Nu kan jag inte leva utan löpningen.

halsporre5

Vad är hälsporre och vad gör man åt det?

Många som drabbas av hälsporre förstår först inte vad smärtan beror på och hoppas att den ska gå över av sig själv. Det gör den också – men det tar tid, ofta upp till ett år eller längre, och under tiden riskerar man att belasta kroppen fel för att undvika det onda.

Anna Chevallay, som behandlade Thomas Fritz, är legitimerad sjukgymnast och utbildad i podiatri, läran om hur man diagnostiserar och behandlar olika symptom i fot och ben. Hon har sin mottagning på Fysioteamet utanför Ängelholm.

Från en hylla plockar hon ner en anatomisk modell av en fot och börjar förklara:

– En plantar fasciit, som är det medicinska namnet för det vi i vardagligt tal kallar hälsporre, är en inflammation längs fotsulan. Den beror på en överbelastning i senplattan, ett område som sitter i den bakre delen där fotens valvsena fäster mot hälbenet.

Läs mer: LFA:s skadeexpert förklarar hälsporre

Hälsporre kan komma plötsligt

Hälsporre kan bero på att man gått med dåliga skor eller att man ökat sin träningsdos mycket på kort tid. Den kan också komma plötsligt.

”Foten är gjord för att jobba”

Enligt Anna Chevallay hänger hälsporre ihop med att man inte är tillräckligt stark i vävnaden under foten.

– Foten är ju konstruerad för att klättra i träd och röra sig oskodd på sviktande underlag. Våra fötter är inte anpassade för att alltid gå i skor, på asfalt eller stengolv. Foten är gjord för att jobba, man ska kunna knipa med tårna, klättra och ta sig fram.

Kvinnor drabbas av hälsporre något oftare än män. Problemet förekommer också mer frekvent hos personer som passerat 40-årstrecket.

Ibland röntgar man foten vid plantar fasciit. Då kan man hos vissa personer se att det bildats en liten utväxt från hälbenet som ser ut som en liten spets eller sporre. Därför kallas det hälsporre.

– När det sliter och drar i senplattan kan ett litet tomrum uppstå mellan benhinna och ben. Detta känner kroppen av och börjar lagra in kalk där senan fäster mot hälbenet.

Behandlar även andra åkommor

Anna Chevallay började praktisera stötvågsbehandling för sju år sedan. Hon behandlar även tennisarmbågar, hopparknän, löparknän, en del axelskador och hälseneproblem.

– Alla blir ju inte bra. Det finns inga mirakelkurer eller supermetoder. Men 70–80 procent svarar positivt på den här typen av behandling och blir bättre eller bra.

Största anledningen till att inte fler erbjuder stötvågsbehandling – trots de goda resultaten – är att utrustningen är relativt dyr att köpa in.

Andra sätt att behandla hälsporre

Det finns en handfull mer traditionella sätt att behandla hälsporre. Anna Chevallay förklarar hur de funkar:

Fotgymnastik

”Eftersom hälsporre är ett överbelastningsfenomen tror jag att foten mår bra av att stärkas. Det kan man göra genom olika övningar, som att knipa med tårna och utföra olika balans- och styrkeövningar.”

Tejpning och inlägg

”Att tejpa upp ett stöd för fotvalvet för att senare, om det gjort någon skillnad, ta fram skoinlägg är ett beprövat sätt att komma till rätta med problemet. Förutsatt att det fungerar blir det både billigare och mindre smärtsamt för patienten än stötvågsbehandling.”

Laser

”Jag har börjat använda laser på en del patienter. Framförallt på dem som har så ont att stötvågsbehandling inte går att genomföra eller om det är en relativt färsk skada.”

Akupunktur

”Akupunktur ökar cirkulationen och har en smärtstillande effekt. Men det är inte så trevligt eftersom man måste sätta nålar i fotsulan. Eftersom stötvågsbehandling fungerar bättre mot hälsporre jobbar jag inte längre med akupunktur.”

Kortison och kirurgi

”Kortisoninjektioner används ibland av allmänläkarna, ibland av ortopederna. Men de ska ges med försiktighet för man vet att kortison har en vävnadsförsvagande effekt. Och kortison har ju en del biverkningar också. Kirurgi för hälsporre är inte särskilt vanligt, men det förekommer”, säger Anna Chevallay.

 Dela på Facebook