Dagens medlem…

Aktuellt  

Dagens medlem är ännu en musiker, en kille som jag har sett ofta under året och undrat, var kom han ifrån? Idag träffar vi Sveriges bästa 60-åring, Leif Larsson från Vittsjö. På köpet får vi en story som går rakt in, jag lovar…

Leif Larsson, Sveriges M60 kung

Leif Larsson, Sveriges M60 kung

Jag känner ofta en otrolig glädje över det Spring förmedlar och den återkoppling vi får på vårt arbete. ”Dagens medlem” är en pusselbit som jag vet många uppskattar och som ofta får mig att bli varm inombords, alla dessa underbara historier. Leifs historia är ännu en sådan… Måste som vanligt påminna, det är flera tusen kvar därute – hör av dig med din historia..

Vem är Leif Larsson?

Jag, liksom Björn Borg, föddes på morgonen 6:e Juni 1956. Som barn älskade jag att springa. Jag växte upp i Stockholmsförorten Farsta och som jag minns det gjorde vi inte mycket annat än att kuta runt, antingen med eller efter en boll eller jagandes varandra, eller så tävlade vi helt enkelt vem som sprang fortast runt gården alternativt vem som orkade springa flest varv runt densamma.

Som tonåring tog däremot mitt musikintresse över mer och mer och efter gymnasietidens terränglöpning på gympatimmarna blev det ingen löpning på över tjugo år. Jag kom istället att tillbringa större delen av min tid i replokaler, på turné eller i div. skivstudios, ofta med en cigarett i mungipan och en kaffekopp eller en öl inom räckhåll. Först med egna bandet Dice, en kort karriär som soloartist med albumet ”Sprucken spegel” samt som kompmusiker bakom en rad artister som t.ex. Pugh Rogefeldt, Björn Skifs, Marie Fredriksson. Jag började mot slutet av 80-talet även att skriva låtar och jobba som producent för diverse artister; Louise Hoffsten, John Holm, Björn Skifs, Ted Gärdestad m.fl.

1991 så drabbades jag av en allvarlig akut bukspottskörtelinflammation orsakad av mitt, med åren, närmast konstanta alkoholintag. Hade jag kommit till sjukhuset tio minuter senare hade jag troligtvis strukit med. Jag insåg att jag måste förändra mitt leverne, jag har inte rört alkohol sen dess och jag lade också av med rökningen ett par år senare. När jag 1996, nyss fyllda 40 beslutade mig för att sluta med turnerandet och ägna mig mer åt låtskrivandet och studioarbetet, kände jag att jag behövde nån sorts substitut för energikicken som gigen ändå gav. Jag köpte mig alltså ett par löpskor och en träningsoverall och gav mig ut på min första löprunda på över tjugo år. Eller – löprunda och löprunda – snarare ett flåsigt lunkande 3-4 km i sakta mak.

Under några år blev det mest långsam lunk någon gång då och då, men så småningom kunde jag både utöka rundorna till en mil samt öka farten så pass att jag 2003 lyckades ta mig under 40 minuter på min egenhändigt uppmätta mil. Jag hade däremot aldrig sprungit ett lopp i hela mitt liv. Men när jag av en slump råkade befinna mig vid Västerbron då 2004 års Stockholm Marathon genomfördes, ser jag först Kenyanerna i tätklungan studsa uppför backen och på lätta ben förvinna bort över bron. Men ju längre jag står kvar, desto mer mänskliga proportioner har löparna. När backen så småningom fylls med gubbar och tanter, stela och överviktiga är det något som händer i mig. Jag tänker: Kan de där springa ett Maratonlopp, kan jag också!

Sagt och gjort, jag anmäler mig till Stockholm Marathon 2005, men för att vara lite förberedd på utmaningen bestämmer jag mig för att först springa en halvmara så i september 2004 springer jag mitt livs första lopp, S:t Eriksloppet i Stockholm. Det är som att alla bitar faller på plats, likheten med ett rockgig är slående; anspänningen, nervositeten innan. När startskottet går, en förlösande närvarokänsla som späs på av att folk applåderar och hejar runt banan. Efteråt, svettig och lyckorusig över att ha klarat det! Jag tog mig i mål på 1.27 och från den stunden är jag löpare!

Sen dess har jag prövat på alla distanser från 800m till 6-timmarslopp och jag tycker allt är lika kul, mest roligt är det just att variera sig. Att t.ex. under en period träna för att springa 1500m på 4:45, sen försöka bli den äldsta i Sverige som sprungit över 70 km på ett 6-timmarslopp. Jag lyckades med detta 2012-2013.

Vad som driver mig är främst att det är så fantastiskt kul att springa. Det är, som någon sade ”att omfamna livet självt”! Tävlingsmässigt försöker jag varje år vid denna tid, sen höst, att definiera nästa års primära mål. Sen anpassar jag min träning efter det. Jag har dock märkt att om jag ska nå de resultat jag vill, då bör jag ha en grund att stå på som för mig innebär att springa c:a 10 mil/ vecka under en längre period. Sen, ju närmre min prioriterade tävling jag kommer, desto mer specifik blir träningen. Jag springer under grundträningsperioderna inte så mycket intervaller, om jag känner för det ökar jag tempot under passen helt enkelt. Det händer allt som oftast att jag startar i 6- tempo och slutar i 3:30 fart.

Inför ett millopp har jag på sistone kört 3X3 km i tänkt loppfart. En vecka innan VDM i Ystad i år gjorde jag just det, körde varje tretusing på strax under 11 min dvs. c:a 3:39/ km. Målet var att slå det gamla åldersrekordet på 10 km landsväg i M60, jag lyckades och kom i mål på 36:24, snittfart 3:38/km. Innan ett maratonlopp har jag ett favoritpass, 4×4 km i 4-fart, gärna något snabbare de två sista.

Hur har året varit?

2016 var ett ganska bra år, jag lyckades med huvudmålet, att sätta det där rekordet på milen. Jag tog några VSM och VDM -guld och lyckades vinna Skånes veterancup i min åldersklass. Jag har dessvärre dragit på mig en del skavanker och krämpor som jag för tillfället försöker råda bot på.

Vad är ambitionerna för 2017?

Jag siktar nästa år på medalj i halvmarathonloppet på VEM i Århus, sen kanske att jag gör ett försök att slå Legendaren Erik Östbyes svenska åldersrekord i M60 på maran, det lyder på 2.44:54, puh!

Du är med i Springklubben, hur känns det?

Naturligtvis är jag med i Springklubben, jag blir alltid inspirerad att läsa om andra som är lika mycket löpnördar som jag själv och jag vill ju inte missa chansen att få bra tips! De första numren har varit väldigt läsvärda, ser fram emot nästa nummer som bör komma vilken dag som helst!

Stort tack Leif, fantastiskt att ta del av din historia. Nu vet vi både vem du är privat och hur fasiken du kan springa så fort som du gör. Kommer ta sikte på 36:23 om ett antal år :)

Vill du precis som Leif ha en tidning som inspirerar? Bli medlem här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 Dela på Facebook