Dagens medlem..

Aktuellt  

Årets sista medlem som presenteras har snart sprungit 1000 veckor i rad, en häftig prestation. Möt Leif Andersson från Falun, tävlande för Borlänge Löparklubb.

Leif passerar Alex Bonn på VSM 2014, foto: Kim Hedbom

Leif är en av många som man ser på veteranmästerskapen, en av ganska många som dessutom fokuserat ganska sent på löpningen och då får en stark utväxling. Visst är det en härlig tjusning med vår idrott..

Vem är Leif Andersson?

Jag har väl alltid sprungit, mer eller mindre. Under uppväxten blev det mest fotboll, som jag slutade med strax efter junioråldern. I lumpen blev det en hel del löpning även om jag inte kan stoltsera med någon tid på ”lumpar-milen”. Högskoletiden var nog den mest inaktiva tiden trots att jag sprang då och då och även var med på Solastafetten, en stor studentstafett mellan Göteborg och Karlstad. Efter studierna blev det lite mer motionslöpning i bakvattnet av den stora löpar-boomen. Sprang Lidingöloppet 5 gånger på 80-talet. Träningen påbörjade jag i april och ökade lite successivt så jag orkade springa 3 mil första söndagen i oktober, för att sedan helt sluta träna och gå i vinteride tills nästa vår och april. Hoppades komma ned mot 2:30 men det blev mest tider runt 2:40-2:50.

Om vi hoppar fram en stund till nutid så tävlar jag nu mot löpare som var ca 1h snabbare än mig på Lidingöloppet. I somras på VSM när vi väntade på start på 1500m kom Lidingöloppet 1984 upp i en diskussion, ett legendariskt lerigt år. Då, 1984, hade jag ingen aning att jag senare i livet skulle tävla mot de som då var elitlöpare med tider på 1:40-1:50. Men nu gör jag det.

Tillbaka till historien då. Barnen börjar med orientering och jag hänger på lite. Fast vi var bättre på att springa än på att orientera. Men kul var det och det blev ett antal O-ringen, mest i motionsklass. Så 1998 i mitten av maj köper jag ett datorprogram RunLog för att bokföra min träning. Jag bokför fortfarande min träning i RunLog och sedan starten finns det minst en notering om ett pass löpning varje vecka. Nu är jag uppe i 971 veckor med kontinuerlig löpträning. I sommar, peppar peppar, passerar jag 1000 veckor. Alltså har jag klarat mig utan en längre tids sjukdom, en förkylning går ju över på några dagar. Stukat foten några gånger, jag har ju sysslat med orientering, men jag har upptäckt att läkningen snarare påskyndas av lätt löpning jämfört med totalvila.

Jag har alltid varit ganska aktiv på Internet, och var en del i det stora Puls-gänget på sajten puls.se. Därifrån har jag fortfarande många goda vänner och även där jag träffade min fru! Tyvärr finns den sajten inte kvar, vi är många som ibland drömmer tillbaka till chatt och IRL-träffar. Om någon hört talas om Pulspastorn, så är det jag, ett nick jag fick på Puls.se.

Men allt går vidare ändå. Och man måste hoppa på nya saker. Jag lärde mig på ett läger med Robert Kronberg att begreppet vältränad innebär mer än enbart löpning. Så nu kör jag styrketräning varje vecka. Innan dess var jag en löpare med en sparris till överkropp och som föll ihop lite i löpningen när jag blev trött. Det är också då, 2011, som jag bestämmer mig för att satsa mer på medeldistans än på långdistans. Blir också peppad av Mattias Sunneborn att börja springa på bana. Som M55:a går jag för första gången i livet med i en löparklubb. Har nyligen flyttat från Stockholm till Falun och efter lite sökande faller valet på Borlänge Löparklubb. Debuten blir IVDM i Dalarna på 3000m och kommer tvåa på 11:26.

Har man sprungit VDM så kan man springa VSM. Så nu är jag på plats varje år. Men jag är varken tillräckligt talangfull eller har den löpmängd som behövs för att tävla på VSM om de ädla medaljerna. Så vi är några gubbar som möts på VSM varje år men låter Larsson, Thorsell och Bertilsson slåss om guldet.

När jag fyllde 60 fick jag som present ett antal träningar med en känd coach. Efter en sista intervall i Hagaparken, då coach fick mig att ta ut allt och lite till, så dyker en joggande prinsessa Victoria upp. Hon stannar och pratar och hälsar glatt i hand på en totalt utmattad och förvirrad löpare. Men hon kände coach Malin Ewerlöf, som dock inte stod dubbelvikt som en annan. Få kan få mig att ta ut mig som Malin kan, jag vågar inte annat.

Jag föredrar smålopp framför de stora och populära loppen. Har en önskan om att vi i Dalarna kan få lite fler deltagare på DM och andra småtävlingar (Lite avundsjuk på distrikt som Skåne och Närke med flera). Hoppas att Dalarnas Löparcup som införs 2017 kan bli ett litet lyft för distriktet.

Hur har året varit och vad väntar framåt?

2016 sprang jag Boston marathon och njöt av den fantastiska publiken. ”Go Sweden” hörde jag kontinuerligt i 4 mil! Annars ett dåligt år men ett hyfsat avslut på terräng VSM då jag slog ett flertal löpare som slog mig på Lidingö 10km i M60 med flera minuter. Det var också första gången jag slog Janne Hagelbrand, han som gjorde 1:40 på Lidingöloppet 1984.

Famlar lite efter mål 2017. Men träna och tävla ska jag.

Tack Leif – grymt skön bild, Alex blick är inte lika stark som din :) Det dök upp många medlemmar i texten – hoppas ni läser och hoppas ni alla får en fantastisk nyårsafton. I morgon höjer vi priset på årsavgiften – så passa på och gör din bästa investering inför löpåret 2017, bli medlem i Springklubben. Sex fullmatade magasin om löpning plus nyhetsbrev och en rad olika förmåner under året. Det finns från och med nu även möjlighet att teckna familjemedlemskap, har varit en önskan från flera medlemmar. Innebär att familjen får ett magasin men alla kan nyttja förmånerna och dessutom stödjer svensk löpning. Medlem blir du här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 

 Dela på Facebook