Dagens medlem…

Aktuellt  

Idag träffar vi en löpare som imponerat stort på mig det senaste året, en av landets bästa M55 löpare. En kille som på kort tid slagit sig in på topplistorna från 400m upp till maraton, möt Anders Toll från Uppsala som vid 55 års ålder är bättre än någonsin!

Anders Toll

Inte nog med att han springer allt, nu har han även börjat tränat inför 10 kamp, har sett hans första stavhopp på facebook. Det är inspirerande med aktiva i den åldern som kommer från ingenstans och presterar galna resultat. Lika imponerande som att läsa om 52 åringen i Gunnars blogg i går som precis satte nytt världsrekord på 1500m, 3.58… Vår idrott är verkligen en idrott för alla, där alla är vinnare på sina olika sätt. Anders utvecklingen är nästan overklig…

Vem är Anders Toll?

Jag är en 55-årig disputerad apotekare som arbetar som vetenskaplig rådgivare inom läkemedelsindustrin, de senaste åren inom diabetesfältet. Jag var aldrig någon löpare som ung utan kom igång väldigt försiktigt med löpträning inför Broloppet 2000. Har därefter tränat mer och mer för varje år och snittade under 2016 på lite drygt 70 km/v. När jag började träna så försökte jag springa (de då ganska korta och sporadiska) rundorna fortare för varje gång. När jag sprang Broloppet hade jag aldrig tidigare sprungit längre än 16 km och vid första Lidingöloppet något år senare så var det första gången längre än en halvmara. Jag klarade i alla fall mina respektive mål på sub 2 respektive sub 3 även om det var med liten marginal. När jag stod i duschen efter första Lidingöloppet svor jag för mig själv att detta skulle jag aldrig göra mer.

Att bli medlem i en löparklubb hade jag aldrig riktigt övervägt (då måste man ju kunna springa snabbt) men efter tredje eller fjärde Lidingöloppet så träffade jag en bekant som berättade att hon var med i Uppsala Löparklubb. Hon var inte heller något fartvidunder så kanske kunde man trots allt bli medlem. Visst var jag lite nervös första gången men det visade sig vara trevligt folk och efter en tid var jag fast i ”sekten”. Mina knappa 20 km/v ökade årsvis med ca 10 km tills de för ett par år sedan planade ut vid dagens 70 km. Även tävlingssträckorna ökade successivt från ”maraton är för långt och sliter för mycket så det ska jag aldrig springa!” till ”nästan alla springer ju maraton så varför inte prova ultra?”. Sedan ett år tillbaka är jag dessutom ordförande i klubben.

Numer har jag lärt mig att springa sakta på lång- och distanspass. Min personliga träningsfilosofi är ungefär ”det mesta man tränar när man springer fort tränar man också när man springer sakta” parat med ”men ibland måste man ta i ordentligt också för att utvecklas”. Eftersom jag är ganska dålig på att ta ut mig på träning (i alla fall när jag springer själv) så tävlar jag ganska mycket och ser det som en viktig del av min träning. Det som driver mig har främst varit och är att försöka förbättra mina prestationer men på senare år har det också blivit en del kamp om placeringar. Jag har också motiverats av att testa nya grenar som hopp, häck/hinder och senast femkamp.

Hur var 2016? 

Jag har haft förmånen att utvecklas för varje år jag hållit på. Säkert delvis beroende på att jag ökat träningsdosen långsamt under många år. 2016 blev därför återigen mitt bästa år någonsin även om mina förväntningar inte var så högt ställda. Året innan nådde jag mina två riktigt stora uttalade mål genom att dels springa in på silvermedaljtid på Lidingöloppet (2:13:41) och strax därefter göra sub 3 på maran (2:59:56). Två år tidigare hade jag missat silvermedaljen med ynka 5 sekunder så jag har inte alltid marginalerna på min sida. Efter detta blev jag lite tom och hade svårt att bestämma mig för mål inför det nya året. Efter en del funderande så blev det till slut sub 38 på milen även om det inte kändes supermotiverande.

Året innebar också ny åldersgrupp och större möjligheter på mästerskapen som inleddes med IVSM och guld på 400, 800 och 1500 m. Även om träningesupplägget närmast är avpassat för halvmaraton och därikring så hävdar jag mig bäst på långspring/kort medeldistans. Inför sommaren så funderade jag lite på tävlingsupplägget och valde till slut att springa 3000 m hinder istället för 800 m på NM i Odensen och det blev ett av årets roligaste lopp. Jag var ensam i klassen så NM-guldet skulle vara så gott som klart. Målsättningen var nytt pb och helst med 10 sekunder så jag skulle slå Upplandsrekordet i M55. Jag hade räknat ut vilka km-splittar som behövdes för detta men i rygg på M50-löparen var jag 15 sekunder för snabb på första kilometern så jag blev rädd att jag gått ut för fort och släppte iväg honom lite. Fortsättningen rullade på rätt bra ändå så jag slog mitt PB med hela 34 sekunder. I Odense debuterade jag också på 400 m häck som jag fick springa helt själv men roligare var 400 m där vi var fem startande. Efter att två av de tre bästa anmälda strök sig var det bara en sub 60-löpare till start och så vi fyra andra att slåss om två övriga medaljer. Det gick inte alls som jag tänkt mig och efter 150 m var jag klart sist men sedan fick jag upp farten och plockade placering efter placering tills jag kom in som tvåa på nytt PB bara en dryg tiondel efter segraren.

Anders korsar mållinjen på VNM efter 400mH

Säsongens roligaste lopp var nog veteranheatet i samband med Folksam GP i Karlstad. Visst var det nervöst att springa för så mycket åskådare och samtidigt veta att jag skulle komma ganska långt efter de bästa men samtidigt var det också ett gyllene tillfälle att verkligen försöka springa så fort som möjligt och inte behöva vara taktisk som på t ex VSM. Jag tog chansen och fixade ett nytt PB på 2:16,40 vilket för mig är nästan galet snabbt.

Inte minst efter det snabba 400 metersloppet på VNM så blev fokus undersommaren 100-1500 m. Min egen analys är att den spänstträning jag gjorde inför häck/hinderloppen också gav ökad löpstyrka på sprint. Årsmålet om PB på 10 000 m tänkte jag nästan inte alls på men säsongen avslutades i alla fall i oktober med årets enda lopp på den sträckan och nytt PB på 37:30.

Sammanfattningsvis har 2016 inneburit ny PB på samtliga sträckor (med och utan häckar och hinder) från 100 m upp till 10 000 m. Det har också blivit totalt 17 VSM-medaljer varav 10 guld. Så att toppa detta vet jag inte hur det ska gå till men det behöver jag ju inte heller göra.

Ambitioner framåt?

Det är svårt att sätta upp mål inför 2017 efter två så framgångsrika år men några saker funderar jag på: Dels att göra en halvseriös sprintsatsning efter att visserligen tävlat på sprint i flera år men aldrig riktigt tränat för det på något specifikt sätt. Samtidigt har jag inte helt givit upp målet sub 10h på 100 km så det blir inte helt enkelt att lägga upp träningen på bästa sätt. Lägg till detta att jag, förutom 400, 400 h och 3000 H, funderar på att delta i mångkampen på VEM i Danmark i sommar. Efter att ha insett att mångkamp på EM innebär tio grenar så har jag just provat på stavhopp för första gången. Mycket att lära men det var kul och gick över förväntan.

Just nu är dock fokus på att bli av med den ”lilla lilla” meniskskada som jag ådrog mig på träning i slutet av november.

Du har gått med i Springklubben, varför?

Det är riktigt kul med ett ambitiöst magasin som fokuserar på löpning. Inspirerande att läsa om hur de bästa tänker och gör men också om andra mer mänskligare löpare, inte minst veteraner. Lite statistiknörd är jag också, inte minst om man själv skulle råka hamna på någon lista. (läs nästa nummer)

Tack Anders, vilken resa du gjort, helt galet. Träffade dig på ett mästerskap för två år sedan, då trodde jag ärligt talat inte på den utvecklingen du haft. Och att du samtidigt springer Ultra. Mycket imponerad! Lycka till i år.. du har härliga utmaningar framför dig.

Vill du också ha ett inspirerande magasin där löpningen står i fokus? Bli medlem här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 Dela på Facebook