Dagens medlem..

Aktuellt  

Idag träffar vi en av eldsjälarna i den framgångsrika löparklubben Huddinge AIS. Möt Antonio ”Nino” Lavecchia.

Antonio plåtad på en inomhustävling

För något år sedan gjorde vi ett jobb om Huddinge AIS då jag bl.a fick träffa Nino och Anders Berglund, engagemanget och stämningen var fantastisk. Huddinge AIS har verkligen tagit plats på föreningskartan, inte minst när det gäller veteranfriidrott. Spännande att se vad som döljer sig bakom smeknamnet Nino och hur han får vardagen med ett stort ideellt hjärta att fungera?

Vem är Antonio Lavecchia?

Jag är en 44 årig gift trebarnsfar som är född och uppväxt i Stockholm. Där bor jag fortfarande med min familj i ett hus i Huddinge. Som namnet avslöjar har jag italienska rötter, med italiensk pappa och svensk mamma. Jag brinner för tre saker, familjen (såklart), mat och löpning. Alla dessa saker är också ett heltidsjobb för mig. Jobbar som kökschef, är huvudtränare i Huddinges långdistansgrupp och är en närvarande och engagerad pappa. Det blir inte många sekunder över till annat i livet men det passar mig som handsken.

Jag har jobbat med mat i hela mitt vuxna liv, tror jag har 28 års heltidsjobb på nacken redan. I 20 år kämpade jag på i olika restaurangkök och då fanns inte en chans att satsa på en idrotts eller tränarkarriär. Jag levde för jobbet, punkt slut. Men när barnen kom in i mitt liv började jag jobba som kökschef i skolvärlden dvs inga helger och kvällar, och då började även vägen mot mina drömmar…Att få träna, och träna hårt!

Sagt och gjort började jag jogga. En dag i taget, steg för steg. Efter ett halvår sprang jag första milen, på 51min. Sex månader senare tog jag en drömgräns, sub 40 på Hässelbymilen. Då kände jag att det här kan bli något och gick med i en klubb, några månader senare sprang jag Premiärmilen på 35 minuter och då fanns ingen tvekan. Löpningen är min passion!

Jag satsade allt på maraton och det var mitt mål att bli en riktig långdistansare. Har sprungit 13 maratonlopp hittills men inte riktigt utvecklats som önskat trots hård och målmedveten träning. 5 gånger har jag klarat ”drömgränsen” sub 3 men det är på kortare distanser jag är bäst. Springer allt från 800m till maratondistansen. Är mest nöjd med att som 43 åring ha gjort 16:53 på 5000m och 35:18 på 10km.

Jag har ingen som helst bakgrund som idrottare utan alla mina personliga rekord vill jag tro ligger i framtiden. Jag har stegrat min träning varje år och ligger på stadiga 10mil i veckan. Jag kör två kvalitetspass, korta intervaller på bana samt långa trösklar på landsväg. Ett snabbdistanspass oftast 10km på 38-39minuter, 3-4 distanspass samt ett långpass i veckan. Utöver det blir det också två-tre styrkepass. Då jag är tränare i Huddinge AIS och håller i passen är det inga problem med motivation eller kontinuitet. Jag drivs starkt av att pressa mig hårt och fullständigt älskar att köra hårt. Inför de tuffaste passen finns alltid känslan av ångest och rädsla. Man vet att det kommer att göra ont och att psyket får gräva djupt efter krafter. Det är för mig löpningens själ. Det utvecklar mig också mycket som person. Att våga och att ständigt flytta gränser.

Jag tränar nästan alla mina kvalitetspass med klubben. De andra passen har jag förmånen att köra i Huddinges fantastiska natur. Jag har i mina kvarter otroligt bra träningsförhållanden med inomhushall, friidrottsarena samt oändligt med terrängspår i skog och elljusspår. Vår klubb har ett enormt uppsving nu och gör framsteg på alla håll. År efter år är dessutom Huddinge AIS ledande i veteranstatistiken som många i min grupp tillhör. På en vanlig träning i vår inomhushall kan det vara 7-8 grupper samtidigt. Sprint, kast, medeldistans, stavhopp, längdhopp, höjdhopp m.m och utöver det kan vi i långdistansgruppen vara 25 st på en helt vanlig träning. För mig som tränare är det fullständigt fantastiskt att få omge mig av friidrottare på alla olika nivåer.

Hur var 2016 och vad är ambitionerna i år?

Som tränare var det ett omtumlande och otroligt spännande år. På det personliga planet fick jag uppleva både med och motgångar som löpare. Jag bestämde mig redan 2015 att jag skulle satsa på kortare distanser och ta en paus med maraton. Hade sju-åtta månader utan ett enda missat träningspass och resultaten kom under sommaren med rekord på 5 och 10km. Jag lade om min träning lite och lade mer energi på hårdare trösklar, provade att köra medeldistanspass samt att jag slutade fuska med styrketräningen. Det har resulterat att jag känner mig starkare, piggare och snabbare i kroppen än någonsin. Har stora förhoppningar på 2017. Jag vill slå nya rekord på 10km, vilken är min favoritdistans. Jag ska även ge mig på både hel och halvmaratonloppen i Berlin under året. Att få se medlemmarna i min löpargrupp utvecklas som människor och löpare är ändå det viktigaste jag vill bocka av för 2017.

Du har gått med i springklubben, berätta?

Att gå med i Springklubben var självklart för mig. Jag har i alla år som löpare saknat ett forum för oss som älskar löpning, både på sociala medier och även i pappersform. Att ta del av er bevakning kring tävlingar, svenska elitlöpare och hur de tränar är det som intresserar mig mest. Sluta inte med det!

Tack Nino, det bubblar verkligen av energi i det du skriver. Ska bli kul att följa dig i år och dina nya PB. Ska studera dig på plats på halvmaran i Berlin J

Vill du också ha ett magasin där svensk löpning står i fokus? Bli medlem här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 Dela på Facebook