Dagens medlem…

Aktuellt  

Dagens medlem träffar vi i Göteborg, det är Christopher Tingö. Läs om en otrolig utvecklingskurva med stort fokus. Följ med på resan från Växjö 2013 till Frankfurt 2016.

Christopher Tingö efter Sävedalsloppet

Löpningen är enkel på pappret, ju mer du springer ju bättre blir du, eller hur? I verkligheten stämmer det inte riktigt – det svåra är balansen, att inte gå över kanten där man tränar för mycket och går sönder. Att våga tänka långsiktigt och att jobba med alla pusselbitarna. Christopher resa är nästan unik, att under så kort tid gå ner så mycket i tid är galet.

Vem är Christopher Tingö?

Christopher, passionerad löpare som blandar kravlösa pass i skogen med att jaga personliga rekord på den platta asfalten. Kärleken till löpningen är den stora drivkraften, den finns där när jag lunkar långsamt i skogen och när jag sträcker ut steget under upploppsrakan.

Började min löparresa som utbytesstudent i Berlin, vintern 2013. Tror det började lite som en motreaktion efter en dekadent tid. Trivdes bra med att springa långt och långsamt, blev många varv runt sovjetiska monument i Treptower park. Uthålligheten och grundkonditionen fanns där, minns att jag som idrottande knatte kompenserade bristande teknik med en jäkla uthållighet. Tillbaka i Sverige fick jag ett infall och slängde in en spontananmälan till Växjö maraton. Sprang min första tävlingsmil på 41:32 som del av uppladdningen, maran gick sedan på 3:52. Glad att ha överlevt och klarat mitt dåvarande drömmål på 4 timmar fick jag blodad tand.

2014 tävlade jag två gånger, milen på 40:04, halvmaran på 1:28. Fortfarande väldigt ostrukturerad träning med avbrott för småskador och inte så mycket kunskap kring vad jag sysslade med. Visste bara att jag tyckte det var väldigt härligt att kuta. Sensommaren 2014, efter examen och flytt till Göteborg var jag arbetssökande under en dryg månad och lade mig till med rutinen att springa nästan dagligen, den kontinuiteten och den medföljande ökningen i mängd var startskottet för en väldig utveckling under 2015. En annan starkt bidragande orsak var onsdagarnas intervallpass med Majornas IK, en härlig blandning av superveteraner och ambitiösa motionärer som kutade under ledning av levande klubblegenden Lennart Bengtsson. Där fanns otroligt mycket kunskap och passion, en guldgruva för mig som relativ novis.

Våren 2015 blev det således pers på löpande band, 1:20:55 på halvmaran följdes upp med 36:30 på milen. Putsade till dessa senare under året då jag sprang milen på under 35 minuter och halvmaran under 1:20 för första gången.

2016 – Ett maratonår

Efter ett drygt år med bra kontinuerlig träning, ett år där jag började identifiera mig med löpningen, en växande passion helt enkelt, började jag fundera på nästa mål. Maratondistansen hägrade, lite skrämmande men också lockande. Barcelona blev målet, fick med mig mor och syster som ressällskap, perfekt! 2016 skulle bli maratonåret visade det sig. En målmedveten vinter där både mängden och antalet långa långpass ökade. Hårt arbete och kontinuitet gav resultat, 2:45:19 stod det på klockan när jag passerade mållinjen, över all förväntan och med en otroligt bra känsla. På det följde en lugnare period, med kontinuerlig löpning men utan struktur och fokus. Laddad för nya utmaningar drog jag igång träningen på riktigt i slutet av april. Sprang Göteborgsvarvet på 1:17:24 utan speciellt mycket specifik träning, vilket märktes då jag kroknade rejält på slutet.

Motiverad men utan något speciellt mål fortsatte jag träna på. Grundträning inspirerad av Lydiard, med mycket mängd, marafart, korta sprinter för att behålla lite känsla för fart men nästan helt befriat från snabbare intervaller. Nyfunna löparvänner från Malmö skulle till Frankfurt och springa maraton, jag med stegrande form var inte sen att haka på. Drömgränsen 2:40 hägrade, men kändes långt borta att jag skulle orka hålla det tempot i dryga 42 km. Fortsatte träna på bra och med några veckor kvar till Frankfurt, sprang jag halvmaran här i Göteborg som ett kvalitetspass, dryga 1:19 med kontrollerad känsla, ett kvitto som gjorde att drömmålet faktiskt kändes inom räckhåll.

Väl i Frankfurt hade jag en sådan där dag när det kändes som allting stämde. Lugnt och fint från början, trots lite trängsel i starten. 1:19:24 halvvägs med lätt känsla, det finns krafter kvar och jag snäpper upp farten. Plockar placeringar hela vägen in i mål och kommer in på 2:37:08 efter en andra halva på 1:17:45. Fantastisk känsla att känna sig så stark på slutet av en mara.

Framtiden?

2017 blir året när jag jobbar på mina svagheter. Snabbheten, styrkan och rörligheten. Förhoppningen är att det ger resultat på de kortare distanserna, som jag sedan kan plocka med mig till kommande maratonbravader. En annan utmaning blir att tygla ett huvud som ofta vill springa mer än vad kroppen håller för och på så sätt slippa småskadorna som ofrånkomligen dyker upp när jag hamnar på fel sida gränsen. Har lite andra passionsprojekt som förhoppningsvis kommer igång under 2017, det blir ett intressant tidsmässigt pussel där jag är ödmjuk inför att jag med stor sannolikhet inte kommer kunna träna lika många timmar som under 2016. Fortsatt tacksam för den bästa sortens uppbackning i form av vänner, familj och framförallt världens bästa partner som stöttar och accepterar att löpningen tar en väldigt stor plats i mitt liv.

Springklubben?           

Jag inspireras av människor med passion för det de gör, så när en person som brinner så galet mycket för svensk löpning som BG Nilensjö uppenbarligen gör, kan jag inte annat än stötta det. Det fick mig att teckna medlemskapet. Innehållet som de levererar är det som får mig att förlänga min prenumeration. Tycker otroligt mycket om porträtten av löparprofiler på olika nivåer, som förenas kring kärleken till löpningen. Springklubben blir för mig lägerelden som alla som på ett eller annat sätt identifierar sig som del av löparfamiljen kan samlas kring. Den får mig att känna mig som del av ett lite större sammanhang när jag ger mig ut på ytterligare en kvällsrunda i ett gråblåsigt januari-Göteborg.

Tack Christopher, jag kan knapp förstå din resa, otroligt. Din andra halva i Frankfurt är magisk, vilken känsla, vilket flow – du måste ha passerat många löpare som undrat vad som händer? Vad var det som kom springande förbi? Kul och imponerande, tack för att du delar med dig. Misstänker att det ligger måånngga mil bakom :) Lycka till i år!

Vill du också vara en del av gänget vid lägerelden? Få ett löparmagasin med inspirerande läsning i brevlådan varannan månad. På tisdag stänger vi möjligheten att vara med från #1 2017. http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

Christopher under Göteborgs marathon

 Dela på Facebook