Dagens medlem hittar vi i på Gotland, världens vackraste ö enligt mig. Visby går under benämningen rosorna och ruinernas stad, men man undrar – hur fungerar det med löpningen där. En ganska liten ö men hänsyn till invånare, lyckas man anordna lopp, mm? Rasmus Lund ska ge oss lite insikter.
Jag ser av vårt register att vi har en del medlemmar på ön, nyfiken på både ön och Rasmus som har bra tider i kroppen och höga mål.
Vem är Rasmus Lund?
Jag är 27 år och kommer från Gotland, närmare bestämt Visby. Sedan 2009 har jag bott i Uppsala, där jag har studerat nordiska språk, men den 15 februari flyttar jag hem till Gotland igen tillsammans med min fästmö. Ett och ett halvt år har jag även bott på Island för att studera och lära mig isländska, vilket gick så bra att jag nu talar flytande isländska.
Tävlar gör jag för Visby IF Gute (VIF Gute). Som barn och tonåring spelade jag främst fotboll, men även innebandy och bordtennis. Jag hade länge funderat på att börja tävla i löpning då jag anat att det var den ultimata idrotten för min kropp. Jag hade alltid bäst kondition bland mina lagkamrater i fotboll, och var egentligen ganska trött på att bli bänkad av fotbollstränare som hellre prioriterade styrka än teknik. När jag var 19 år, 2008, frågade en kompis om jag ville vara med i Blodomloppet (10 km) i Visby. Självklart ville jag det! Jag ville ju börja tävla i löpning, men hade inte tagit tag i det. Sprungit hade jag gjort en del på egen hand för att bli en bättre fotbollsspelare. I mitt första lopp kom jag femma på 40.20 på en ganska krävande 10-kilometersbana. Det var en fantastisk upplevelse! Sedan ställde jag upp i vartenda lopp som finns på Gotland, och det är många kan jag säga! Ca 30 lopp (inkl. banlopp) arrangeras där per år. Och då bor det 57 000 personer på Gotland. Roma IF Friidrott (http://www.romafriidrott.se)
Min karriär är ganska komplicerad på grund av en mycket långdragen skada. År 2011 kom de stora resultatförbättringarna efter ca 4–7 mil löpning i veckan under ett par år. Jag sprang mitt än i dag bästa lopp när jag kom trea på student-SM (10 km) på 34.57. Sprang även Stockholm Marathon på 3.00.40 med nästan enbart träningsrundor på upp till 25 km. 10 000 meter sprang jag på 35.34 efter en lång förkylning. I början av hösten åkte jag till Island. Där tränade jag med landets bästa löpare i Íþróttafélag Reykjavíkur. Det var enormt inspirerande. Och även bra för isländskan. Innan jag åkte hem till Sverige gjorde jag 9.38 på 3 000 meter inomhus. Några veckor efter att jag kommit hem fick jag löparknä. Förmodligen har jag slagit något slags rekord då jag hade löparknä i fyra år, innan skadan äntligen försvann i december 2015. I dag är jag sämre än jag var 2011, som 21-åring. Att ha löparknä så länge var hemskt.
Det som driver mig är att ta reda på hur bra jag kan bli, slå personliga rekord, känslan av att flyga fram i täten i ett lopp och att stå på prispallen.
Har var 2016?
2016 var ett fantastiskt löparår för mig då jag äntligen kunde springa utan känningar i knät. Visserligen var jag förkyld ca två månader i början av sommaren, så det kunde ha varit ännu bättre, men det är underbart att bli snabbare och snabbare i stället för långsammare och långsammare. I början av 2016 fick jag kraftig träningsvärk av att springa en mil. I september sprang jag Stockholm Halvmarathon på 1.27.10 och 10 000 meter vid ALJ Open på 37.48. Och i december sprang jag 3 000 meter inomhus på 9.54 – 16 sekunder från mitt personliga rekord på distansen. En normal vecka ligger jag nu på 7–8 mil löpning i veckan, vilket känns fantastiskt. Mängdmässigt är jag tillbaka där jag låg innan jag blev skadad. Jag fokuserar mer på mängd, tröskelpass och längre intervaller nu, då jag känner att det sliter mindre än kortare intervaller. Jag vet att jag måste vara mycket försiktig nu och lägger in en vilodag eller två om det känns stelt på fel ställe.
Vad är ambitionerna för 2017?
Under 2017 har jag som mål att springa under 34 minuter på 10 000 meter eller 10 km. På halvmaraton hoppas jag kunna springa en bra bit under 1.20 i år. Jag har gjort 1.24.43 som bäst, men egentligen har jag aldrig sprungit distansen när jag varit i toppform. Mina ambitioner är väldigt höga och har alltid varit. Jag vet att jag har massor av minuter kvar att kapa bara jag lyckas komma upp på högre kilometerantal per vecka. Jag vill vara med och slåss om SM-medaljer på någon distans någon gång. Det är underbart att bara springa, men tävlingsmomentet är det viktigaste för mig. Och drömmen om framgång är min absolut största drivkraft.
Springklubben, varför?
Jag gick med i Springklubben för att få läsa den fantastiska medlemstidningen. Det är så härligt med en löpartidning som på allvar behandlar löpning som en idrott och inte bara som en motionsform. Reportagen är enastående. Spring är oerhört inspirerande och ger svenska löpare den uppmärksamhet de förtjänar!
Tack Rasmus, dina sista ord är drivkraften för Spring, otroligt kul att läsa. Lycka till i år, prio ett är att hålla sig skadefri, gör man det och tränar bra då kommer resultaten. Ser fram mot en racerapport från Gotland i sommar.
Vill du också ha ett magasin som stödjer svensk löpning och som inspirerar, bli en del av gänget: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001.
Just nu får du 200:- i rabatt i vår shop, läs mer här: https://www.pulssport.se/pages/spring?utm_source=Springse&utm_medium=cps&utm_campaign=banner&utm_content=springslide&discount=spring
