Dagens medlem..

Aktuellt  

I tisdags möte vi Ingrid Ziegler som precis satt pers på maran, på bilden fanns även kompisen Ia Sandberg. Vi har sådan tur att även hon är medlem i Springklubben och även Ia satte nytt pers i Frankfurt, här får ni hennes story.

Ingrid, 2.59.54 till höger, Ia 3.10.14, inför starten i Frankfurt i söndags

Ingrid, 2.59.54 till höger, Ia 3.10.13, inför starten i Frankfurt i söndags

Jag har träffat Ia en gång, Startmilen i våras – då tittade hon lite finurligt på mig och sa med ironi, ”du får inte träna tjejer som springer i min klass”, en hedrande kommentar.

Vem är Ia Sandberg?

Jag är 47 år, sjuksköterska till yrket och bor i Örebro med min familj, make och en dotter på 11 år.

I min ungdom handlade mest träningen om bollsport. Att utöva konditionssporter som löpning och längdskidåkning upplevdes närmast som straffarbete. Sedan 2012 är jag dock medlem och tävlar för Örebro AIK. Jag är faktiskt ”återfallsförbrytare”. Sprang en del i 20-års åldern och var med i klubben under ett par år i början av 90-talet. Har ett par halvmaratontider registrerade från den tiden. Båda på dryga 1.40.

Sedan tog det alltså 20 år innan jag återupptog löpningen på allvar igen. Började springa mer regelbundet runt 2010. Tog aldrig tid. Ingen aning om vad jag höll för tempo. Tävlade inte. Anmälde mig via jobbet till Blodomloppet 2011 och kom 6:a på tiden 44.46 (kanske säger mer om starfältet än om prestationen i sig). Där och då tändes i alla fall gnistan för löpning på riktigt.

Idag springer jag 6-7 mil i veckan fördelat på 4-5 pass. Använder mig mycket av transportlöpning som träning, framför allt till jobbet. Älskar tidiga morgonpass. Har inga som helst problem att ställa klockan på 05.15, dra på mig ”stassen” och ge mig ut. Händer även att jag kör mina fartpass den tidpunkten. Dålig på alternativ träning men försöker få till ett styrkepass/vecka.

Att gå med i en löparklubb var ett av mina bättre beslut i livet. Förutom att utvecklas som löpare har det varit så socialt berikande. Våra gemensamma långpass på lördags mornarna missar man ogärna. Känslan av att hela tiden flytta gränser är häftig. Om någon hade frågat mig för fem år sedan om jag tänkt springa ett maraton hade svaret varit självskrivet, aldrig! Nu har jag sprungit fyra. De tre första i Stockholm med personbästa på 3.18.03 år 2015.

Hur har året varit?

Sedan i våras har jag fått hjälp med träningsprogram av en duktig klubbkamrat, Jakob Nilsson. Som främsta mål sattes att göra en höstmara på 3.10. Ett mål som jag reviderade till 3.15 efter en ganska lång svacka under senvår/försommaren som visade sig bero lågt järn- och blodvärde. Sedan augusti har dock träningen rullat på bra. Har varit otroligt stimulerande att få hjälp med träningen. Ett samarbete som nu lett fram till att jag kunde avsluta säsongen med två nya PB:n, 40.59 på 10 km på Åstadsloppet. Och jag gjorde det; i söndags, Frankfurt maraton på tiden 3.10.13!

Min favoritdistans har hela tiden varit halvmaran. Där kan man springa på i bra fart men ändå med ”kontroll”. Gjorde 1.29.29 förra året på Kungsholmen runt. Så skönt att klara sub 90 som jag året innan missat med 3 sekunder. Men nu kanske ändå maraton slår högre. Jag är mer seg än snabb. Bra på att hålla jämn fart. I Frankfurt skilde det 25 sekunder på första och andra halvan. Blev egentligen inte riktigt jobbigt förrän sista 5 km.

Vad är ambitionerna framåt?

Har ännu inte tänkt ut mål för 2017. Men var ligger SM-kvalgränsen på för damer på maraton? Vore ganska coolt att debutera i SM som nästan 50-åring. Haha.

Det är en härlig känsla att kunna fortsätta prestera bra tider och sätta nya PB:n även om man börjat komma upp i åldern och får kämpa lite mer mot ”förfallet”. Mest påtagligt är att det krävs mer tid för återhämtning nu än tidigare. Sedan vill jag säga att hur roligt det än är att lyckas på tävling så är vägen dit ännu roligare. Enkelheten i utövandet. Variationen mellan lugna och tuffa pass. Sällskapet med löparvänner. Jag älskar det!

Så med risk för att låta klichéartad så är mitt främsta mål ändå att hålla mig skadefri och kunna fortsätta springa.

Du har gått med i Springklubben, varför och vad tycker du om de första magasinen?

Att gå med i Springklubben föll sig naturligt då jag är vän och löparkompis med Ingrid Ziegler. Den breda bevakningen och snabba rapporteringen av lopp är imponerande. Mycket intressanta artiklar i magasinet Spring och jag gillar formatet skarpt. Skulle säga ett perfekt julklappstips till löpningsintresserade nära och kära!

Gör som Ia, gå med i Springklubben, är du redan medlem – bästa julklappstipset fick du nu: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

Vill du ge bort ett medlemskap, ladda ner presentkortet här:

http://springlfa.se/presentkort/

 Dela på Facebook