Dagens medlem…

Aktuellt  

Efter en paus i helgen så träffar vi ännu en löpare som representerat Sverige i VVM i Perth, möt Anders Olsson från Trelleborg

Anders Olsson mot mål på VVM i Perth

Anders Olsson mot mål på VVM i Perth

 

Anders träffar jag ganska ofta på olika tävlingar i regionen, samma åldersklass. En del år är han riktigt grym, har bland annat gjort mycket bra resultat på Lidingöloppet som veteran. Som för de flesta så handlar det om kontinuitet och att hålla sig skadefri. Alltid intressant att få bakgrunden.

Vem är Anders Olsson?

I december 1960 föddes jag, Anders Olsson, 1½ månad för tidigt. Alltså redan från start snabb i benen. Numera bor jag tillsammans med Titti, mitt största fan och supporter, i den lilla pittoreska byn Västra Vemmerlöv norr om Trelleborg. Jag jobbar som IT Infrastrukturansvarig på Thule AB och förutom löpning, familj och jobb så har jag två stora njutningar i mitt liv, choklad och rött vin.

Idrotten har präglat mitt liv. Så länge jag kan minnas har jag idrottat med någonting – har väl som många andra provat i princip det mesta. När jag var 12 år frågade min gympalärare om jag skulle kunna tänka mig att prova på löpning. Och på den vägen är det. Hösten 1973 började jag springa med IFK Trelleborg och har aldrig slutat.

Fram till 1982 var jag elitlöpare. Tränaren ville jag skulle bli bra på 1500m medan jag själv ville bli långdistansare. Den kampen vann jag inte men gjorde ändå några hyfsade resultat. När jag som 22-åring insåg att jag aldrig skulle kunna livnära mig på löpningen lade jag av på elitnivå för att satsa på något som jag mer eller mindre struntat i, utbildning. MEN löpningen har jag aldrig helt släppt! Fram tills jag var 46 år sprang jag ungefär 3ggr i veckan. Mår helt enkelt så förbannat bra när jag springer. Jag kommer att fortsätta springa tills jag inte kan mer, av vilken anledning det nu än blir…

Vid 46, som nyskild och med barnen utflugna, hade jag plötsligt lite tid över. Det var då jag började träna mer igen. Idag springer i snitt fem dagar och ca 50 km i veckan varav ett till två är intervallpass. Vänster knä gör att jag inte klarar av flera hårda veckor i rad så jag springer hård, lätt, hård, lätt osv. Det blir typ 60-70 km i den hårda och sen får jag ta det lugnare med 30-40 km veckan därpå. Älskar att tävla i veteranklasserna, det är mycket glimten i ögat där.

Jag var tvungen att kolla, hur bra var du?

Mina bästa resultat var det år jag var på väg att bli 18år (1978): 800m 1.57,6, 1500m 3.59,1, 3000m: 8.29 och 5000m, 14.49. Det året blev jag 2:a på Ungdoms SM på 5000m. Men bästa loppet gjorde jag 1980 på gamla Yddingen runt banan (12km) när jag vann Juniorklassen på 37.11 på en slipprig, blöt och tung bana. Jag blev 4:a totalt med Kjell-Erik Ståhl 3 sekunder  före mig på en 3:ee plats. Vann gjorde Olof Salmi från Finland ca 30s före mig, 2:aa Carl Magnus berg ca 20s före mig. Året efter i mitt första banlopp var jag bara 4 sekunder från att kvala in på JEM men fick tyvärr dåliga blodvärden några veckor senare sen var den säsongen över.

Hur har året varit?

2016 har varit ett mycket bra år. I mars 2015 fick jag besked av en ortopedspecialist att jag inte längre skulle kunna springa. Hade fått ett s k benmärgsmödem i vänster knä. För en kille som sprungit i hela sitt liv var det ett fruktansvärt tufft besked men jag gav inte upp. Efter några månader fick jag tag i en sjukgymnast som också är löpare och för att göra en lång historia kort, så fixade han att jag kunde springa igen. Benmärgsödemet kommer inte att försvinna men med smart träning kan jag ändå hålla igång. I januari i år var jag uppe på min normala träningsnivå igen och har i år också tävlat som mest sen jag började springa på veterannivå. Veteran-VM i Perth var höjdpunkten där jag, helt otippat, lyckades bli 7:a på 10000 m i M55-klassen. (red anm – 37.48 sprang Anders på, konstaterade att segraren från Australien, 55 år gammal hade 33.15, galet)

Vad väntar framåt?

Ser nu fram emot 2017. Med hjälp av en tränare i IFK Trelleborg tar jag sikte mot Veteran-EM i Århus, Danmark. Har på äldre dagar börjat tycka det är kul att springa kort, bl a 1500 m. Jag har inte bestämt mig ännu om jag skall satsa på medel eller långdistans, det viktigaste är att knäet håller så jag kan fortsätta att träna och må bra.

Du har gått med i Springklubben, varför och vad tycker du om de första magasinen?

Jag har prenumererat många år på RW och har aldrig tyckt det var en bra tidning men hittade inget bättre alternativ. Då kom Spring erbjudandet som ett brev på posten! Det var bara att tacka och ta emot. Tidningen har allt som jag tycker är intressant med bl.a. väldigt intressanta reportage, bevakningar av en massa lopp och träningstips. Gillar också skarpt att det inte bara handlar om löpning utan även andra reportage dyker upp. Extra kul att det är ett skånskt initiativ och företag!

Tack Anders, och välkommen hem till värmen J Inspirerande att läsa om din löpning och din vilja, att inte ge upp – grymt! Vill du också ha intressant läsning och inspiration, bli medlem: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

Och du – dags att fundera på julklappar? – Ge bort ett medlemskap, ladda ner presentkortet här; http://springlfa.se/presentkort/

 

 

 Dela på Facebook