Dagens medlem…

Aktuellt  

Idag träffar vi Mikael Edlund från Sundsvall, en idrottare ut i fingerspetsarna som just nu genomgår en riktigt tuff resa. Luta dig tillbaka, ta dig tiden och läs Mikaels historia.

Mikael efter jubileumsmaran i Stockholm

Mikael efter jubileumsmaran i Stockholm

Mikael kontaktar mig angående en ide om ett löparcafé. De flesta som kontaktar mig får en fråga tillbaka, vill du vara dagens medlem :)

Vem är Mikael Edlund?

Jag är 46 år gammal, gift med Helena och har två pojkar Adam (24år) och Noa (21år). Vi gillar alla att springa (löparfamilj). Jag har alltid sprungit, mycket spring i benen som min farmor sa när jag var liten. Jag ville alltid tävla med mina föräldrar, syskon, kompisar ja med alla. Först till…kiosken eller vilket mål som låg på tur, lite försprång var jag tvungen att ge ibland för att locka till race.

Jag har hållit på med många vinter- och sommarsporter. Inom löpning blev det mest terränglöpning (och längdskidor på vintern) i åldern 6-12år. Vid trettonårsålder började intresset för friidrott att ta över och jag sprang en del tävlingar i Västerbotten. Morgan Tollofsén var helt outstanding (även han född -70) och man var glad så länge man inte blev alltför distanserad.

I lumpen träffade jag både befäl och lumpenkompisar som kom att påverka min löparhistoria. L-G Skoog var yrkesmilitär på I20 i Umeå och vi deltog bl.a på miltär-SM i halvmarathon tillsammans (Som tur var, tävlade jag inte mot honom). Jag kom med i Piteå-klubben Riviera Friidrott, som hade kända namn på svensk elitnivå (Mikael Svensson, Joakim Nilsson och Patrik Johansson). Vi (Riviera-löpare) blev en liten träningsgrupp i Umeå, som tränade ihop och tränades av legenden Kurt Engman. Umeå var en bra stad att bo och träna i på slutet av 80-talet fram till mitten på 90-talet. Urban Johansson, Jörgen Marklund, Ludvig Edman m. fl. tryckte ned tiderna på medel- och långdistans och det var inspirerande att jämföra sig mot. Det fanns ett koncept som hette ”Broarna runt” och de fanns gott om tävlingar över 10km. Jag hade en dröm om att gå under 33 min och jag tror jag gjorde det om minnet inte lurar mig och då kunde jag eventuellt komma in på 10-bästalistan den tävlingen. En del av Umelöparkompisarna bor numera i Sundsvall och vi tränar eller tävlar tillsammans.

Efter lumpen tog familjelivet över. Familjen flyttade söder ut, först till Örnsköldsvik (examensarbete/jobb) sedan ner till Västerås. Jag sprang mindre och mindre men det blev en del pass och familjen var oftast med, dvs min fru på cykel med barnstol både på styret och pakethållare.

Vid millenieskiftet flyttade vi tillbaka till Norrland och Sundsvall, där jag nu bor. Jag gjorde karriär inom IT och det tog hårt på hälsan. Jag fick veta att jag hade en medfödd missbildning på både höger och vänster sida vid nedersta kotbågen och den diagnosen fick mig att återuppta löpträningen igen. Jag fick diagnosen i början av februari 2004 och behövde ett träningsmål, så jag anmälde mig till Stockholm marathon. Jag kollade in Anders Szalkais SUB3-program och hoppade in på den vecka som var aktuell, dvs jag hade inte byggt någon bas direkt. Jag kom i mål på 2.59.33 och målet var uppnått. Efter maran kom semestern och jag tränade inte mycket mer det året. 2005 blev en kopia av 2004. Startade träningen efter jul och avslutade med Stockholm marathon.

Sen kom drömmen att göra en mara i 4 minutersfart. Jag började träningssäsongen tidigare och tidigare, tills man kan säga att jag tränade maraton året om. Szalkai hade inte något program för maraton för den farten på den tiden, men det fanns ett program för Stockholm halvmarathon med målbilden 1:10 tror jag det var. Jag körde hårt och tiderna började krypa ned.

I Berlin 2008 blev sluttiden 2:46:09 och målet var uppnått. För övrigt vann Haile Gebrselassie på tiden 2:03.59 (världsrekord på den tiden). Jag tappade ungefär en minut varje kilometer på honom. (Min snittfart var 3:57 min/km och Haile’s 2:57 min/km).

Målen flyttades fram och skadorna kom. Jag fick hälseneproblem både på vänster och höger sida. Jag hade en hemlig dröm om att få köra en Ironman det året jag fyllde 40, men min läkare sa att du får skjuta på den drömmen.

2011 gjorde mina skadeproblem att jag inte kunde springa alls.  Det blev att testa simträning,

Jag trodde det skulle vara lätt att lära sig simma och min frus kollega på jobbet tipsade mig om att hennes dotter var ”hemma i Sverige” under sommaren och kunde kanske ge mig några tips. Vi träffades på tre lektioner och jag gick från 12 till 50m crawl. På Ironman ska man simma 3.86km. Huh det här blir svårt. Jag fortsatte på hösten 1-2 ggr/vecka och upptäckte Triathlonklubben Alnö Race Team (ART). Strax innan jul 2011 simmade jag (i kön) med ART. Klas Sjöström som höll i simpassen uppmuntrade mig att anmäla mig till ARTs egen tävling (Olympisk distans), Vansbro Halv och Kalmar Ironman. Jag började kunna springa lite mer och mer och kombinationen med simning och cykel gjorde mig mer fysiskt balanserad tror jag.

Min sluttid på Ironman Kalmar 2012 blev 9.23:46, med avslutande maran på 3:13:56.

Jag skruvade upp målsättning inför 2013. SUB9 var målet. Det blev 9.48:26. 2014 ville jag bli bland de sex främsta i min åldersgrupp, jag slutade 13:e och hade tidigare kommit tolva. 2014 diagnosticerades jag för hypotyreos och fick påbörja medicinering.

Jag har försökt ta en svensk klassiker, men aldrig lyckats. DNF på Lidingöloppet 2013 pga bristning i hamstring. DNF Vätternrundan 2014 knäckt cykelram och skrubbsår.

Mina bästa tider under mina försök:

Vasaloppet 2016 4:56:25

Vätternrundan 2013 7:35

Vansbrosimmet 2013 0:45:58

Lidingöloppet 2015 2:02:30

Mikael i samband med Prag Marathon 2016

Mikael i samband med Prag Marathon 2016

Hur har året varit?

Året 2016 började bra. Jag hade fått till medicineringen för hypotyreosen och träningen började ge resultat. Jag tränade efter principen 80/20, dvs 80% lågintensivt och 20% högintensivt, efter att ha läst en bok med just namnet ”80/20 Running” av Matt Fitzgerald. I början på maj sprang jag Pragmarathon på tiden 2:46:30 och det kändes som 2016 skulle bli mitt år. Mitt stora mål var Ironman Kalmar, men kanske skulle jag kunna fixa en svensk klassiker och gå under två timmar på Lidingöloppet.

Det hela slutade tråkigt med ett trauma i samband med Vätternrundan. Det började med en krasch efter ca 3 mil, då jag slog i både huvud och rygg. Jag fortsatte omedveten om smällen i huvudet. Efter 12 mil blir det en incident till och mitt framhjul förlorar mer än 50% av ekrarna. Jag lyckas få tag på ett begagnat (tungt skithjul) som Vätternrundans service mekaniker riktade upp. 40 minuter senare är jag på hjul igen och rullar in på tiden 8:47. När jag kommer i mål är jag förvirrad och min fru blir orolig. Vi åker dock till Örebro där vi bor i husbil hos min svåger. På natten får jag kramper och åker in akut till sjukhuset där jag blir kvar i tre dygn innan jag flygs till Sundsvalls sjukhus och får stanna ytterligare ett dygn under bevakning. Jag hade drabbats av en hjärnblödning.

Efter olyckan 18 juni till 30 oktober har jag varit sjukskriven 100%. Jag jobbar nu 25% och kämpar mig tillbaka. Som rehab tränar jag enl. och fördjupar mig mer och mer i Phil Maffethons metoder https://philmaffetone.com/method/

Jag kör på lågpuls enligt 180-formula, https://philmaffetone.com/180-formula/, och de flesta passen ligger runt timmen. På helgen kan det bli lite längre tid på cykel och löpsspåret (eller löpbandet).

Jag tror på att vara barfota ofta, eftersom fötterna sänder direkta signaler till hjärna om vad som pågår. Där jag bor, behöver jag skydda fötterna med lite dämpning i bland. Jag vill helst ha noll(0mm)-drop, men kör med 3-4mm drop på maraton.

Ambitionerna framåt?

Mål för 2017 är att kunna jobba 100% igen; Genomföra: Vasaloppet, ett maraton och Challenge Roth. Jag brukar mäta mig på milen och vill gärna komma under 35 igen :). Startmilen och premiärmilen brukar jag starta tävlingsåret med.

Jag har startat och lagt ned en egen firma i hopp om att kunna coacha andra. Jag jobbar som konsult i IT-branschen och specifikt med förändringsledning och coachning av både organisationer, grupper och ledare.

På fritiden blir det mycket träning (normalt, mindre nu pga traumat). Jag kör en FB-grupp som heter tisdagsträningsgruppen och vi träffs på tisdagar efter jobbet och kör allt från löpskolning, intervaller till olika typer av test. och distanspass (basträning)

Du kontaktar mig runt en idé om Runners Café i Sundsvall?

Jag tänkte testa en idé jag grunnat på:

Runners Café en Facebook-grupp. Ett öppet nätverk för alla som gillar löpning

-Det blir mycket frågor under träningspassen (Tisdagsträningsgruppen) och jag känner att svaren oftast uteblir.

-Vi kör Coffice-konceptet och träffs på en frukost en gång i månaden på Stair Coffice i Sundsvall

Frukost (FB-Event med begränsat antal platser)

  1. 30 min frukost-mingel för 100 SEK
  2. 30-45 min (kostnadsfritt) ”Dialogseminarium/Paneldiskussion”:
  • Vi avsätter 10-15min på 2-3 frågeämnen

Ämnen (tas fram som Kommenterar i kommande Event)

En vecka innan skall förslag på frågeämnen, i form av kommentar på kommande Event, inkommit. Sedan genomförs röstning och det författas en kort text på resp. ämne m h a Google Sök ;)

Alla uppmanas att komma taggade till seminariet!

Riktlinjer att förhålla sig till:

  • Fatta dig kort både i fråga och svar
  • Moderator styr tal-utrymmet
  • Du ansvarar själv för eventuella anteckningar.

Öppet Café, alla är välkomna:

  • Du som bara har frågor
  • Du som har alla svaren
  • Du som bara är nyfiken
  • Du som gillar det sociala med löpning

Jag vill gärna sprida koncept ut i landet och då kanske man kan bli inbjuden att delta och få möjligheten att diskutera med likasinnade. Lite som springklubbens FB grupp, man kan träffa fler löparkompisar om man är på resa. Det gäller bara att hitta inspiratörer.

Du har gått med i springklubben, hur känns det?

Jag läser mycket, både magasin och böcker om träning. Jag har läst Spring först som digital utgåva och nu som medlem. Jag gillar konceptet och hoppas verkligen vi når målet med medlemskapet. Jag hoppas att Spring deltar via videolänk på något av kommande frukostar!

Stort tack Mikael för din historia. Hoppas verkligen att du snart är på löparbanorna igen, att du kan jobba 100% och att du når dina mål. Ska även bli kul att följa Runners cafe. Klubben kommer hålla koll på dig och cafet-

Vill du också vara en del av klubben, bli medlem: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

Och du – dags att fundera på julklappar? – Ge bort ett medlemskap, ladda ner presentkortet här; http://springlfa.se/presentkort/

 

 

 

 

 Dela på Facebook