Dagens medlem…

Aktuellt  

I dag får ni den osynliga maratonmannens andra månad i resan mot Stockholm marathon. Hur går det, vilka reflektioner gör denna löpare på sin resa?

MED SUNE MANGS VID MIN SIDA –

eller Någonting att äta, någonting att dricka.

den-osynlige-november

Det är november när november är som mest november, med fuktigt mörker som klibbar fast vid ansiktet. Min motivation pendlar upp och ner som en jojo från dag till dag, eller nästan från ena timmen till nästa. Det är som ett stup jag springer längs med. Ett litet litet steg åt sidan så faller hela maratonprojektet neråt för att landa med ett magplask i misslyckandets hav. Första stegen på rundorna är alltid lätta. Ungefär som en simmare som inte andas första halva längden. Sen överfaller alla små varför mig ganska snart. Som skällande hundars vaff-ör vaff-ör vaff-ör som far runt benen på mig tillsammans med de första tunga andetagen. En timme eller mer av det här sen får jag stanna, och efter den där timmen känns det alltid otroligt avlägset att jag någonsin ska klara av fyra sådana rundor efter varandra. Jag kommer att dö den 3 juni 2017.

Andra dagar känns det annorlunda. En kväll när jag är ute på en runda känns det ganska lätt. Jag springer på gångvägen en bit ovanför Mälaren. Nedanför en brant på höger hand breder en av småbåtshamnarna ut sig och en strålkastare är riktad så att den skapar skuggor på tågtunnelns vägg som man har på vänster sida. Känslan i steget skapar bilder av mig själv som jag tror att jag ser ut när jag springer, med långa kraftfulla steg, lårmuskler som spelar under huden och hälsenor som spänns och slappnar av i en framåtdrivande takt, armar som matar mig framåt och uppåt som ett ostoppbart lok. Jag är just på väg att sätta ett namn på mig själv, hitta någon som jag tror att jag liknar, när jag råkar slänga en blick på tågtunnelns vägg och min skugga. Det jag ser har inget med min inre bild att göra. Den jag ser är Sune Mangs. Du var en fantastisk människa Sune, med din lågmälda humor och härliga musikalitet MEN du var verkligen inte sinnebilden av en maratonlöpare, och det är ju det jag vill vara, åtminstone när jag springer. Skuggan på väggen är så kompakt att man knappt ser några lemmar över huvud taget. Det är en boll som rullar uppåt bredvid mig. Det är Sune Mangs i morgonrock som i sakta mak är på väg att hämta morgontidningen. Jag tappar lite av energin. Är det så där det ser ut när jag är ute och springer? Är det det där som andra ser? I så fall är jag bara ett stort djävla skämt. Jag är på väg att stanna och bara låta mig rulla tillbaka ner igen, kanske utför branten ner mot småbåtshamnen och vidare ut i vattnet, förvandla mig själv till den löjligt guppande jolle i livet som jag är.

Men jag gör det inte. Istället greppar jag tag i en annan inre bild som svänger förbi, bilden där det är sol och inte mörkt, det är varmt och inte kallt, det är torrt och inte vått. Jag svänger vänster vid Berwaldhallen, min andning är fortfarande lätt, mitt steg är lätt, jag är lätt – jag är en annan än den jag är just nu. Och jag är definitivt inte Sune Mangs. Förlåt Sune men just nu, på väg uppför backen i novembermörkret vill jag inte vara du. Mitt mål är inte att vara du. Mitt mål är banalt enkelt och tvådelat – att vara tio kilo lättare och att klara av att springa 42 195 meter utan att dö. Just nu är du exkluderad i min drömbild. Tyvärr måste jag säga, för på ett annat plan, i en annan tid skulle du ha kunnat vara mitt mål. Den där gemytligt lättsamma och avslappnade stilen, med lite medvetet teatralt gurgel i rösten och glimten i ögat, skulle ha kunnat vara mitt mål. Ett annat slags mål. Ett inre mål. Det jag sysslar med nu handlar bara om vilja och djävlar anamma. Med en normal mängd viljestyrka så klarar man det. Det är precis så enkelt som ett steg i taget.

Jag tar mig uppför backen och bort från den avslöjande skuggan på tunnelväggen. Tror att jag på något sätt måste göra mig av med nuet, i varje fall bilden av nuet för jag är ju inte nöjd med den. Jag är inte som jag vill vara. Jag vill vara en annan rent fysiskt. I många år har jag tänkt och känt att jag gömt en annan kropp under den som jag ser i spegeln, och den där gömda är egentligen en kropp med ganska bra förutsättningar för att prestera fysiskt krävande saker. På något sätt handlar det om att känna och leva i framtiden och glömma det som är – att vara trygg i att om jag bara håller mitt uppsatta springschema så kommer saker att ändras. Jag måste också i viss mån kliva bort från det dagliga mätandet i hekton och sekunder och kilometer. Det spelar ju faktiskt ingen roll. Det är känslan och de stora kliven jag ska fokusera på. Jag känner fortfarande oftast lust till att komma ut och springa och det är den lusten jag ska vara rädd om. Inte låta en sekund hit eller dit få förstöra den känslan.

Ovanför backen väntar en lätt sluttande sträcka ner mot stranden och en härlig passage alldeles nära vattnet. Tyngdlagen släpper greppet och låter mig sträcka ut, göra stegen lite längre och spänstigare. Jag lämnar Sune Mangs bakom mig, men jag tar honom med mig ändå. Jag låter takten i hans röst och sång bli mina stegs takt. Det ligger en perfekt springtakt i den även om texten lockar till annat än motion. Eller kanske inte.

Någonting att äta,

någonting att dricka

och någonting att älska

och att hålla kär är allt jag begär.

Sen börjar norra Europas näst längsta uppförsbacke, och tyngden anfaller med full styrka uppifrån, som ett fullt rustat amerikanskt fotbollslag med hjälmar och allt, tackling efter tackling dundrar in i min kropp. Men jag lurar dem till slut, en efter en, och jag tar mig uppför backen på samma sätt som vanligt – ett steg i taget.

Berden Muztach

Lägesrapport för november: Sprungna km: 118 km (14 km fler än i oktober). Mental inställning: Som årstiden. Fotstatus: Tejp. Vikt: 1:a november = 88.2 kg. 31:a november = 86.1 kg. Noterbar händelse under månaden: Första missade springpasset (p g a feber)

 Missade ni första månadens krönika så hittar ni den här: http://springlfa.se/dagens-medlem-ar-den-osynliga-maratonloparen/

Har du missat att bli medlem? Det blir du här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 

 

 

 

 

 Dela på Facebook