Det händer när du (v)ilar

Joel Stenow  

Ja, vilken inspiration. Jag är nästan rädd för min inspiration. Den för mig ohejdat in i så många riktningar, inte alltid i rätt riktningar. I ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, är det en ung kille som försöker förklara för hundraåringen att han har lite svårt att välja: ”jag är nästan psykolog, och en halv ingenjör faktiskt, och sedan har jag utbildat mig till djurskötare och nu är jag nyfiken på teologi, jag har lite svårt att välja…” ”Välja?” säger hundraåringen. Han hade aldrig ställts inför val och kan inte relatera till velande. Vår generation ställs inför val hela tiden. Ja, därför är jag rädd för min inspiration.

Men! Inspiration är en väg till förändring. Inspiration kan vara den ursprungliga källan till livsavgörande beslut.

Jag och min äldre bror Elias sitter på ett tåg på väg från Öckerö. Vi har avverkat över fem mil på fyra dagar (vilket vi jämställer med superhjältekrafter), med vårväder, skärgård, fiskmåsar, bastubad, havsdopp, nya bekantskaper och nya miljöer. Vi har varit på KRIKs första löparläger! Dock var det som från början drog mig från Umeå till Öckerö, de två inbjudna föreläsarna Markus Torgeby och Tomas Sjödin.

Tomas Sjödin bjöd av sin tid och deltog från fredagkvällen och på två löppass på lördagen. Han hann med en föreläsning för oss deltagare, där han pratade om vikten av vila. Läs hans bok ”Det händer när du vilar”, mina ord i ämnet är överflödigt. Han är en ordkonstnär. Även Markus Torgeby bjöd generöst av sin tid, föreläste för oss och höll i två löppass, med guidning kring klipporna runt sin uppväxtort Öckerö.

Även Anders Grahl var där under hela helgen. Anders är en riktig snabbing, både gällande humor och löpning. Vi satt uppe några stycken till sent på lördagkvällen och delade anekdoter från mer eller mindre lyckade löparupplevelser. Han började med löpning 2010 och sprang milen på 30:58 2014. Han har gjort en kometkarriär och har mycket kvar att visa oss! Även Jonathan Weichbrodt, en ung kille som har sprungit Göteborgsvarvet på 1:10:34, var där och visade sin ryggtavla.

Vilken miljö att träna i, på så många sätt!

Jag kommer att ta med mig flera saker från lägret (bland annat två nummer av tidningen Spring). Det viktigaste som kommer till mig nu, är vad Markus svarade när jag frågade vilken distansfart jag ska hålla. I ett tidigare inlägg har jag ordat om det där. När man frågar en löpare en rent träningsteknisk fråga, brukar svaret alltid handla om ”ja, det gäller ju att bygga uthållighet, så …”, eller ”ja, det handlar ju om att bygga styrka, så …” eller ”syftet är ju att bygga upp tåligheten, så …” Svaret behandlar alltid vår mänskliga fysik – varför gör jag detta pass? Men Markus svarade annorlunda.

Han sade: ”ja, distanspass handlar ju om att bygga frihet.”

Att bygga frihet. Det är just därför löpning är så viktigt för mig. Jag vill helt plötsligt lägga undan min Suunto och lära mig att varje dag hitta till glädjen i att få komma ut, springa på nya stigar, eller gamla stigar och tänka nya tankar.

Även Tomas Sjödin tillförde mig mycket att ta med. Men detta är fel forum för att dela med mig att det. Däremot verkade han ha en försmak för vilan mellan intervallerna… Vi tackade honom flera gånger om för att han tog sig tid att tillsammans med sin fru Lotta vara med så mycket under helgen.

Jag har många gånger haft inspiration till att bli en bättre löpare och till att i en så ren form som möjligt hitta urglädjen i att springa. Det är inget nytt. Men varje gång begår jag samma misstag, springer för fort, för långt, för tidigt. Och skadar mig (och tappar inspirationen). Det är löpningens baksida, vårt gemensamma och inte så uppfriskande samtalsämne.

Löpning är det enklaste i världen, men svårt om man vill kunna springa mer. Och mer.

LG Skoog kommenterade mitt senaste inlägg med ”fy fan vad du tänker mycket.” Det skakade jag gärna hand på. Så det är i medvetenhet jag fortsätter att tänka (och skriva).

I inspiration är det lätt att ”glömma” att man har varit inspirerad till annat, tidigare. Idag är löpning det bästa i världen, men jag vet av erfarenhet att det finns fler saker som går under det epitetet. Jag tycker att tid till läsning är det bästa i världen (i den bästa av världar, efter ett löppass). Jag verkar i dagsläget ha ett omättligt behov av att läsa mer, förstå mer, utsätta mig för mer saker som får min begreppsvärld att växa. Jag vill förstå det jag inte förstår att jag inte förstår. Det sägs dessutom, att ingen tanke är fullt ut artikulerad förrän den är skriven. Jag har också en underbar fru, familj, vänner att delta i livet tillsammans med – dem vill jag ge min tid och närvaro. En viss nittiotalistoro inför att börja jobba heltid ska också erkännas, för arbetet vill jag sköta! Slutligen (nej, i verkligheten inte slut, men för stycket slut), tycker jag om att laga mat på kvällarna. Det är mycket som ska rymmas.

Inspirationen är inte rationell, den bara är vad den är. Tidigare tog jag inspiration för ”dröm.” Det är sagt överallt att man ska följa sina drömmar. Men det är tydligt, att om man följer alla sina drömmar (lyssnar till all sin inspiration), så räcker inte timmarna till.

Jag vill säga att jag är ute efter att leva så mycket jag bara kan. Det är en mening att dissikera det, men inte nu. Jag hämtade tidigare inspiration från personer i min omgivning som verkligen verkar hinna allt. Hen är elitlöpare, småbarnsförälder, heltidsarbetande jourläkare, doktorand, författare och designer av sitt välskötta hus. Men jag har genomskådat den illusionen. Det är alltid någonstans skon klämmer. Ofta visar det sig, att exempelvis äktenskapet knakar, eller kanske till och med brakar.

Att vara en sådan som jag (och kanske du), som tenderar att ha en lättantändliga inspiration, kräver en medvetenhet. En medvetenhet om att inspirationen inte är rationell. Den bara är vad den är. Man måste med andra delar i sin person fråga sig: vad är viktigt, och vad vill jag? Följ inte dina drömmar, du måste själv hålla i livets tömmar!

Det jag vill säga är egentligen att jag i en idealvärld hade hunnit med allt, men i en reell värld, får hinna med något. Handlar förnöjsamhet och beslutsamhet om acceptans inför det vi inte hinner, kanske..?

Men! Igen! Ingenting av detta☝️, handlar om att springa eller inte springa. Självklart tänker jag springa, gärna varje dag! Det här är bara mitt försök att sätta in mina ambitioner i rätt fack och i rätt sammanhang: livet.

Jag tar med mig mina tankar in i vilan. Och minns att det händer när du vilar, det som inte händer när du försöker.

 

 Dela på Facebook