Emil Lerdahl – Målande äventyrare som längtar till den underbara målgången

Intervjuer  

 

Emil Lerdahl var tionde bästa svensk på maratonsträckan förra säsongen med 2.24,53 (från New York Marathon där han var bäste svensk på en total 23:e plats). Nu spänner han bågen och vill bli snabbare för att ta medalj på SM, men också för att på sikt delta i de internationella mästerskapen.

– Antingen måste jag få mer effekt av den träning jag kör eller så måste jag vänja kroppen vid längre pass och öka veckovolymen. Nu snittar jag mellan 15 till 16 mil i veckan.

20 mars i år sprang Emil Rom Marathon på 2.25,11 efter att ha tappat en del på andra halvan av loppet. Första 2,1 milen passerades på 1.10.

– Min målsättning var att göra en sluttid på 2.20-2.22, då måste jag öppna på runt 1.10 för att klara av det. Halvvägs hamnade jag i ett kritiskt läge, när jag fick springa solo. Det blev som ett vakuum.

En som har ett fantastiskt löphuvud är Sveriges världsstjärna på den kvinnliga sidan, Isabellah Andersson. I Dubai i vintras slog hon till med svenska rekordet 2.23,41. Lite över en minut raskare än vad Emil hittills mäktat med.

– Isabellahs insatser är otroligt imponerande. Det känns inte knäckande, det är mera att det sporrar. Jäklar vad hon orkar träna, kan hon så kan jag. Det är så jag tänker.

När unge Lerdahl kom till friidrottsgymnasiet i Sollentuna i slutet av 1990-talet så var det medeldistanslöpning som gällde. Vi vrider tillbaka klockan ett varv till. Till Tidaholmssonens första terräng-SM 1998.

alt

– Jag var löparkung hemma och vann allting. Dessutom fick jag mycket positiv feedback från folk runtomkring mig. Jag kände mig oslagbar när jag kom till SM. Det var en chock när jag slutade dyngsist, säger Emil och skrattar åt minnet.

Där och då kunde en lovande löparkarriär varit över. Men Emil bet ihop och tränade vidare.

– Löpning kan vara hemskt när det går tungt, erkänner han utan omsvep.

Träning ger färdighet och 2006 i New York gjorde han sin första mara.

– Det året hade jag bestämt mig för att slå alla mina personliga rekord från800 meter och upp till en mara. Eftersom jag aldrig hade sprungit ett maratonlopp så var den delen inte så svår, det räckte att jag tog mig i mål.

Det blev mycket bättre än så.

– Planen var att starta lugnt. Jag passerade första milen på 34 minuter, ett par minuter snabbare än vad det var tänkt. Jag drogs med av stämningen och kunde springa avslappnat hela loppet. En fantastiskt skön känsla.

Debuten gav en 72:a plats i det klassiska loppet och en sluttid på 2.32.

– Anders Szalkai, som också sprang New York Marathon det året, tyckte att jag skulle sluta med banloppsskiten. Först slog jag bort den tanken direkt, men när den fick gro ett tag så tänkte jag om. Jag ville satsa på maratonlöpning.

Hur tänker Emil under ett maratonlopp? Hur står han ut med smärtan?

– Jag går efter känslan. Jag tänker att så borde det bli efter ett tag, eller så, både positivt och negativt. Jag försöker att inte titta så mycket på klockan. På slutet blir det alltid grymt jobbigt, då försöker jag att intala mig själv att jobba hårt en kvart åt gången. Det handlar lite om att lura sig själv. Löpning är väldigt mycket lust för mig, det är aldrig svårt för mig att motivera mig till att träna.

Inte helt oväntat så handlar det om fullständig lycka när 42 195 meter är avverkade.

alt

– Målgången är helt underbar. Maraton är en så klassisk distans. Det är något extra, det är verkligen en prestation att klara av det. Det handlar om total upprymdhet.

Snart åker Emil till Albufeira på Portugals sydkust för ett två veckor långt träningsläger, tillsammans med tränaren Per Synnerman och norske maratonlöparen John Henry Strupstad.

– Strupstad och jag tränar verkligen bra tillsammans. Han är orädd, och det är perfekt att ha honomsom träningskamrat. Kanske att det blir lite mer mängdträning.  Målet är att komma i bästa möjliga form till Stockholm Marathon.

Det är enda loppet i år som placeringen räknas framför tiden.

– Att ta en SM-medalj vore stort för mig. I övriga lopp är det alltid tiden som gäller.

Emil bor i Trondheim, där en viss Marit Björgen kommer ifrån, och arbetar heltid som sotare.

– Förut så tränade jag en del dubbla pass. Ett innan arbetet och ett på kvällen. Det har jag slutat med, det slet för mycket. Nu tränar jag bara efter arbetstid, det fungerar bäst för mig.

Det är inga problem att hitta backar i Trondheim.

– Nej, jag kan köra åtta backar på cirka fem minuter efter varandra utan att jogga ner. Här finns också en helt ny inomhushall.

Att det kan vara snö ända in i maj är heller inget problem för Emil. Snarare tvärtom.

– Jag tränar en hel del på skidor. Skidor är mer skonsamt och jag kan åka upp till fyra timmar. Så länge pallar jag inte att springa.

Att koppla bort löpningen och träningen kan vara ett bekymmer för en del. Inte för Emil som bland annat har gått i konstskola i två år.

Kajakpaddling, alpin skidåkning, toppturer och att göra allmänt äventyrliga saker finns med är annat som drar till sig uppmärksamhet.

– Ha, ha. Nej, jag har nästan för många intressen. Jag gillar konst och har målat hela livet, mest abstrakta, naturalistiska motiv i olja. Eftersom jag vill träna mer löpning så har jag lagt konsten och lite annat åt sidan just nu.

alt

Ett annat intresse är musik.

– Men aldrig när jag springer. Jag tycker att det stör för mycket. Jag vill höra stegen och känna av naturen. Men när jag springer på löpband så måste jag ha musik på för att härda ut.

Efter att ha genomfört elva maror sedan starten 2006 så finns det givetvis ett och annat roligt reseminne. Bland annat från Marrakech i Marocko för några år sedan. Tillsammans med Spårvägens Fredrik Uhrbom var Emil på plats i den mytomspunna staden. Nattsömnen blev störd av en arab som ville ta med sig en dam in på de svenska killarnas rum.

– Tydligen hade de ingenstans att ta vägen och eftersom vi hade glömt att låsa vår dörr så tyckte han att det var ett bra tillfälle, det slutade med att vi i princip fick lyfta ut honom från vårt rum. Kanske inte världens bästa uppladdning, att bli väckt mitt i natten innan ett lopp.

Vad kommer dina läsare av din nya blogg här på Löpning För Alla att få sig till livs?

– De ska få insyn i min träning och livet i Norge. Går det som jag vill så kommer jag att filma olika träningsinslag och lägga ut. Det kommer också att bli en hel del reflektioner. Det kommer definitivt inte att bli någon kopia av träningsdagboken.

Förutom Stockholm Marathon kommer Emil också att springa Frankfurt Marathon i oktober.

En tid runt 2.20 och en SM-medalj på Stockholm Marathon skulle göra Emil Lerdahls säsong till en fulländad målning.

 

Emils träningsvecka v.8 2011

Måndag:Distans 90 min.

Tisdag: Tröskel: 3 x 4 km (löpband) Vila 90 sek.

Onsdag: Distans 75 min.

Torsdag: Intervaller: 12 x 1 000 m progressivt (löpband)

Fredag: Förmiddag: Distans 60 min.Eftermiddag: lugnt och laddning inför lördagens pass.

Lördag: Långpass med tröskel: 12 km uppvärmning + 22 km tröskel (löpband) + 3km nedjogg

Söndag: Lugn distans (gärna på mjukt underlag) 70 min

Totalt: 7 pass, cirka160 km.

Den här veckan är från uppkörningen till Rom Marathon. Lördagens pass får anses som det hårdaste och ett riktigt kvalitetspass för maraton.

Jag har något eller några sådana pass i förberedelserna till maraton, men långt ifrån varje vecka.

/Emil

 

 Dela på Facebook