En mara i London

Frida Södermark  

Men maran i London är ju inte förrän i april. Hur menar hon nu tänker ni. Fast det är sant. Jag har sprungit en mara i London denna vecka, dock uppdelat på några dagar och inte i någon tävling. Utan under ett spontant Löparäventyr.

Fast äventyret började i Västerås. Jag hade aldrig varit i Västerås. Dagen innan frågade jag en kompis om han hade tid att visa mig stan joggandes i utbyte mot en lunch. Han tog uppdraget på största allvar och Västerås visade sig från sin bästa och soligaste sida. När vi hade ätit lunch vid ett naturreservat joggade jag vidare till flygplatsen och flög till London.

100 trappor upp med fin utsikt över stan. Ned längs Mälaren och genom fin skog. Sedan vårens första lunch utomhus. En bra start på äventyret.

I London tog jag tåget till Liverpool Street station. Joggade ned till Themsen. I denna stad har stadsplanerarna saknat linjal. Windy roads. Rusningstrafik. Röda bussar. Massor av folk. Hysteriskt. Lugnare nere vid floden. Tower bridge. The Eye. Joggade upp till S:t Pauls Cathedral och sedan vidare mot Dalston. Raggardusch på toan. Redo för kvällen. Satte mig på ett bohemiskt café och väntade på Marie-Claire.

Reste lätt. Endast liten ryggsäck. Dator, bok, ett ombyte och mellis. Packar man smart klarar man några dagar på joggande fot.

Jag och min vän Marie-Claire bodde tillsammans i kollektiv i Berlin våren 2011. Trots att hon är britt talar vi tyska med varandra och vi gav oss genast iväg till en etiopisk restaurang där vi satt och pratade hela kvällen och åt maten med händerna som traditionen bjuder. Åkte hem till hennes kollektiv i Mile End där några av de andra precis kom hem efter jobb och kvällens aktiviteter. En kille som är delägare i familjeföretaget som har en genuin pajbutik några kvarter bort. En tjej som pluggar men jobbar extra på teatern och en sjuksköterska som kom hem när vi redan somnat från sitt nattskift på sjukhuset. Vi samlades runt köksbordet och drack te innan sänggång. En härlig atmosfär i huset som ligger i ett område där allt ser väldigt typiskt engelskt ut. Egen ingång till radhusen som allt som oftast har två eller tre våningar och såklart en lokal pub i kvarteret.

Började min morgonjogg ensam några kilometer, men fångade sedan upp Marie-Claire för några kilometer längs Regents Channel. Ett utomordentligt bra ställe att springa på. Även för somliga att bo vid. Bo i husbåt.

Ett annat ypperligt ställe för löpning visade sig Victoria Park att vara. Där körde jag mitt tröskelpass innan jag på hemvägen sprang förbi pajaffären. När jag hade beställt visade det sig att jag bara hade svenska pengar. Tur då att man känner ägaren. Jag fick ta med mig mina pajer och betala hemma sedan på kvällen. Tog med mig dem på tunnelbanan mot White City där vi möttes upp för lunch vilken blev en picknick på gräsmattan utan för BBC där min vän just nu har ett uppdrag.

Jag måste bara få nämna cyklisterna. De är galna i London. Helt livsfarliga. Var och varannan på racercykel och kör som de vore med i ett lopp. Höll utkik efter störtfloder av cyklister medan jag gick genom Shepherds Bush, vidare över Notting Hill och stannade på Portobello Road. En mysig gata med antikhandlare och caféer. Satte mig på ett och jobbade. Såklart med scones som mellanmål. Gick vidare genom Hyde Park. Det blev en ganska lång promenad samtidigt som det mörknade och vi möttes upp igen efter jobbet vid Victoria. Falafel on the go och en sväng förbi Buckingham Palace.

Jag har varit i London förut, och jag har sett Londons stora landmärken. Men på något sätt vill man ändå pricka av dem varje gång. Detta går rätt smidigt när man springer för att täcka in dem.

Det är inte bara pajaffärsägare som är bra att känna. Tjejen som jobbar på teatern hade fixat gratisbiljetter åt oss till kvällens föreställning på The Other Palace. Föreställningen hette Murder for two och var både skickligt framförd och hysteriskt rolig. Stannade kvar i teaterns pub och tog en öl med några som jobbade där samtidigt som vi såg skådespelarna varva ned efter kvällens gig. Kvällen blev rätt sen men för den skull hoppades inte tedrickandet i köket över. Det blir inte mycket sova när man är iväg på ett kort äventyr för man vill hinna uppleva så mycket. Extra synd då att nattens sömn stördes av några killar som tyckte det var en jättebra ide att sitta i bilen med tomgången på och röka cannabis. Till vi inte stod ut längre och gick ut och sa till.

Så var det bara sista morgonen kvar. Frukost. Bruna ägg. Ett extra med i väskan och så iväg. Sprang en liten omväg så jag fick ta turen längs Regent Channel igen. Strålande sol som värmde. Distans i längd av en mara på Londons gator kunde läggas till handlingarna. Tåg och flyg. Tillbaka i Västerås. Jogg in till stan. Ett kort med innehållsrikt löparäventyr hade tagit slut. Jag är glad att ha kompisar på många platser i Sverige och världen att hälsa på. Det gör att mina löparäventyr blir än mer frekventa och ännu mer speciella.

Nästa två Löparäventyr där det vore roligt om du följer med –
I Sverige – http://www.vikbovandan.se den 12 augusti
I Kroatien – http://www.scandjet.se/loparaventyret den 8-15 september

 Dela på Facebook