”Återhämtning är min superkraft”

Intervjuer  

Frida spelade innebandy för skojs skull och joggade några kilometer ibland.

I oktober 2006 sprang hon sin första hela mil överhuvudtaget.

– Vi skulle springa ett millop med jobbet och jag tänkte att det var en bra idé att prova sträckan. Jag träffade en klubbansluten löpare i skogen som frågade om jag var med i någon klubb. Klubb? Svarade jag. Han tyckte jag skulle börja träna med dem, jag hängde på en kompis och blev fast. Jag kommer ihåg hur seriösa alla verkade vara. Löpartights, nej det skulle jag aldrig skaffa, berättar Frida från Berlin där hon just nu arbetar, bor och tränar.

Efter blott fyra års träning noterade Frida 2.54,49 i New York Marathon 7 november förra året. En tid som gav placering elva i den kvinnliga svenska årsstatistiken för 2010.

– Hela maran var en fantastisk upplevelse. En grym stad, soligt väder och galen publik. Jag kunde rulla fram och njuta av stämningen trots att jag var på väg mot personligt rekord. Dessutom var jag pigg efteråt och kunde gå ut och fira.

Du fick också krama och träffa en viss Haile Gebrselassie?

– Ja, det var kul. Han var lika glad som alltid. Tilläggas ska att jag inte innan förra året visste vem han var. På ett vis kan man säga att jag besegrade honom eftersom han bröt loppet.

alt

Frida Södermark. Foto: Peter Holgersson, Runpix

Var det ett perfekt lopp?

– Absolut. Jag ökade farten efter halva loppet och kunde springa i mål med ett leende. Återhämtning är min superkraft.

Hade du trott att du skulle kunna springa under tretimmar på maran när du började med löpning?

– Jag hade aldrig planerat att springa ett maratonlopp när jag började med löpträning, det fanns liksom inte i min världsbild att det skulle vara möjligt. Intresset väcktes när jag hörde andra i klubben snacka. Efter åtta månader stod jag på startlinjen i Stockholm Marathon och undrade hur jag hamnat där. Startbeviset köpte jag på Blocket eftersom loppet var fullt, jag fick springa ”under cover” eftersom det inte gick att byta namn.

Sluttiden på första maran blev 3.43.

I vintras tog Frida tjänstledigt från sin arbete som lärare och drog till Kenya för att träna och möta en ny kultur.

– En enorm upplevelse. Det fanns alltid någon löpare som kunde ta hand om mig och de tyckte att det var kul att jag var där. Visst var det hopplöst att hänga med i de bästas tempo på de hårda träningarna, men faktum är att deras eftermiddagsjogg är en normal jogg även med mina mått mätt.

Vad var det häftigaste med att träna i Kenya?

– Det grymmaste var att jag kom så nära det kenyanska löparundret eftersom jag bodde i en liten by som på alla sätt var det ”riktiga” Afrika. Jag var där i tre veckor och fick prova på att träna på hög höjd. Vi gjorde också en del trekking uppför Mount Kenya. Jag var i Ngong Hills utanför Nairobi. Ett ställe jag varmt rekommenderar alla som är löparintresserade att åka till.

Under ett halvår, med korta avbrott med tripper tillbaka till Sverige, befinner sig Frida i Berlin.

Fri_22

Frida på väg mot maratonseger i Kraftloppet i Finspång. Arkivbild: Mikael Grip

– Jag måste då och då ut på äventyr för att trivas med mitt liv i längden. Jag har alltid något nytt inplanerat. Jag är nog en rastlös själ. Det är härligt att bo i min favoritstad, Berlin, leva i kollektiv, träna mer och testa på nya saker.

Har du några andra länder du är sugen att åka och träna i?

– Oh ja. Jag har så många länder jag vill till, både för träning och äventyr. Men när det gäller löpningen söker jag mig till storslagna naturupplevelser. Jag tänker åka till alperna inom överskådlig framtid. Till Nya Zeeland vill jag igen, fast den här gången med löparskor. Vad jag däremot tänker undvika är länder med mycket lösa hundar, jag har hundskräck.

Målsättningen för 2011 är 2.48 på maraton och 1.24 på halvmara.

– Ja, jag vet att det är samma kilometertid, men jag kan som sagt hålla ett tempo länge, men har svårt att pressa det.

Ett faktum som gör att Frida nu sneglar på längre distanser. I augusti i Kraftloppet i Finspång tänker hon göra debut i ultralöpning. Distansen är 7,2 mil.

– Jag tror det kan passa mig bra att ligga och mala i samma fart. Jag känner ingen oro för att inte klara distansen.

Väldigt snart springer hon årets första maratonlopp, i Leipzig. Nämligen 17 april.

– Formen känns bra efter en dålig tävling för några veckor sedan när magen krånglade. Nu har jag kört två halvmaror i regn på träning. Tiderna har legat runt 1.30, så allt känns positivt inför söndagens lopp.

Frida Södermark

Foto: Peter Holgersson, Runpix

Varför ska man enligt dig börja med löpträning?

– För att det är en enkel träningsform, löparskorna kan man alltid ha med sig. Man träffar så mycket nytt härligt folk som hjälper till att hitta motivationen. Sen är det kul att det är en sport man kan börja sent med och ändå utvecklas. Löpningen ger mig energi och massor av positiva kickar.

Löpning För Alla välkomnar Frida Södermark som första kvinnliga bloggare. Att hennes blogg ska heta Löparäventyret var egentligen självklart.

Vad kommer du att blogga om?

– Allt möjligt. Men jag ska försöka vara en inspiratör. Jag kommer att berätta om min träning, och allt runt omkring kopplat till det. Samt hur jag får in löpningen för att passa in i vardagen.

Många löpare på Fridas nivå har en fast vilodag från träning. Det har inte hon.

– Nej, jag strävar också efter att ha ett annat liv utanför löpningen. Vilodagen kommer naturligt när jag har något annat på G som hindrar löpningen.

Efter Leipzig börjar Frida Södermark ladda för Stockholm Marathon. Den här gången behöver hon inte gå ”under cover”. Löparäventyret fortsätter.

Fri_3

 En normal träningsvecka för Frida, där en vilodag också läggs in där det passar det som övrigt händer i livet.

Måndag: Morgonjogg, 10 km, kväll, simning, 2,5 km.

Tisdag: Morgonjogg, 10 km, intervallträning 8×1 000 meter.

Onsdag: Eftermiddag, långdistans 20 km (tempo).

Torsdag: Morgon, Cykel MTB, 40-50 km, Kväll, intervallträning 5×2 000 meter (eller 10-15 km i halvmaratontempo cirka 4 min/km).

Fredag: Morgonjogg, 10 km. Eftermiddag, 3x6x400 meter på bana.

Lördag: Långdistans cirka 23 km på stig och ibland kuperat.

Söndag: Långdistans, 30 km väg.

Försöker få in styrka, bålstyrka och kärnstyrka 15 minuter per dag, men det är lätt att hoppa över/Frida

 Dela på Facebook