Fundersamma arbetskompisar

Svempa  

I veckan hade jag och några kollegor ett intressant samtal om löpning. Det finns en del kollegor som verkar uppenbart nyfikna på det här med löpning och det är ju väldans skoj. Jag tar i stort sett varje tillfälle att prata om det med den lilla kunskap jag har. Trots allt är den ofta en hel del större än för mina ickelöpande kollegor. Tanken är att genom att berätta få någon att nappa och kanske själv börja löpträna.

Vad många dock inte verkar förstå är att man behöver bygga långsamt ? Jag ser löpningen ungefär som att bygga ett hus. Om du fuskar med grunden så kommer det till slut att rasa. Jag tror mig veta då jag själv i min iver att bygga upp konditionen och antal löpta kilometer fuska med uppbyggande. Det som till slut innebar att jag i långa perioder inte kunde springa på grund av skada.När jag sedan var skadad så började jag allt för snabbt och utan riktig rehab. Dessutom längtade jag efter att komma tillbaka till tempot jag hade innan. Jag drog på för snabbt med följden att nya skador uppkom.

Senast i vintras var jag på väg tillbaka efter skada,jag gick från att springa 5-6 km till att försöka mig på ett halvmaraton. Följden blev ännu en skada men jag fick efter loppet en rad goda råd från en väldigt bra löparvän som jag sedan dess följt slaviskt. Resultatet har varit strålande. Sen nyår har jag nu snart lagt ca 90 mil och utan minsta känning av skador.

Vad har jag då gjort ? Jag har inte ändrat antal tillfällen jag springer per vecka utan det har alltid varit 4-5 tillfällen men däremot har jag sänkt tempot,jag har aktivt jobbat med löpteknik och jag har inte fuskat med stretch och styrka. Jag har lärt känna min kropp och lagt upp träningen utifrån det. Jag har inte stirrat så blint på att jag ska göra sträckan som stod i mitt träningsprogram. Jag har vågat korta när kroppen inte känts bra men jag har också sprungit längre när kroppen svarat bra. Jag har också varierat underlag och verkligen analyserat löpsteget för att hitta den ultimata skon för mig. Kosta vad det kosta vill. Det är det jag nu skördar frukten av men jag får inte vaggas in i någon falsk tilltro till att allt kommer vara frid och fröjd för då kan grunden skaka och jag hamnar på ruta 1 igen.

Helgen kändes lite märkligt då jag inte hade något lopp att springa men samtidigt skönt med lite vila från det. Stockholm Maraton närmar sig och jag har lite svårt att veta hur jag ska tänka. Jag följer ju ett program som är inriktat mot Göta Kanal som är i slutet av juni så just nu på det programmet är det fokus på en del långpass på upp till 3 timmar medans jag lärt mig att man några veckor innan maraton ska varva ner lite på sträckan. Någon som har tips eller råd så kommentera gärna. Hur gör ni ?

Även om det var skönt med lite loppvila så var jag lite avis på alla racerapporter som dök upp i helgen. Många kompisar som sprang Göteborgsvarvet i värmen och många gjorde toppenresultat. Kul att se! Nästa år ska jag nog springa det loppet. Känns som ett måste att ha prövat!

En rolig sak som dessutom hänt mig är att jag fått chansen att att få coacha en person mot hennes första mil. Första veckans rapporter verkar oerhört lovande och i helgen sprang hon Skärholmsloppet med gott resultat. Du är så bra Emelie. Tack för förtroendet att få guida dig mot milen !

En annan sak som känns stimulerande är att Christian är igång igen med löpning efter sin lunginflammation som innebar en DNS på Varvet. Bra jobbat min vän !

Avslutningsvis kan jag rekommendera VM-Final samtidigt som man kollar VM-Final ! Glömde helt bort mig på långpasset i söndags

Veckans program :-)
Tis Progressiv fartökning* 75-90 min
Tor Fartlek 60-75 min
Fre Distans (frivillig) 30-45 min
Lör Distans 60-75 min
Sön Långpass med fartökningar*** 150-180 min

 Dela på Facebook