Ultralopp, springande kropp och motiverad knopp! Hej från Luleå vi finns också!

Johanna  

 

-Vi har fantastisk natur, roliga lopp, en midnattsol till augusti och berg som är värda att dö för.  Just saying.

 

Utanför kalla vindar blåsa  Hösten är på intåg och det för många  ej förknippas med rosa. Heter man Johanna är det undantag och vet du vinden, den har jag med mig varje dag. Den blåser och smeker mer. Den ger mig pannben   och jag ler.  Jag är löpare i själ och hjärta. Jag har lagt upp det rätt och slipper känna smärta. När det tar emot, jag får motivation  och det är för mig  en bra morot.

 

Vissa chanser kommer, som en klenod fallen från himlen. En magisk stjärna glimmar till och säger mig att just jag fått möjligheten om jag väljer att ta den. Gör jag?  Ett främmande land långt borta från mina stöttepelare. Vågar jag ta chansen? Helt ärligt så tror jag att det många gånger är så att ingenting är skrivet i sten och det vi vill det står sällan eller aldrig rakt framför oss för att ingenting är gratis!  Jag funderar inte länge utan jag bestämmer mig. Kan inte säga att det är ett lekande lätt beslut, men heller inget allvarligt grunnande.

Många gånger missar vi att upptäcka nya sidor hos oss själva och jag har lärt mig att räkna till tre varje gång jag håller på att hamna i gamla mönster igen som inte är bra för mig,  som igår när jag blev utskälld offentligt på en vårdcentral  av en kvinna som tydligen inte mådde bra, då jag pratade i telefon .  Jag log och ett lugn fyllde min själ. Jag hade vunnit över ondskan.  Hon skakade på huvudet och ju mer jag log, desto argare blev hon. Jag gick därifrån som en vinnare.  Den kropp vi har den har vi förvaltat rätt om den mår bra och när min kropp springer bra och mitt sinne mår bra då mår jag bra! När chanser kommer vill jag så gärna ta dem och inte börja fundera allt för mycket och skaffa mig själv en massa mörka orosmoln på himlen. Jag lever bara en gång, här och nu och den där stjärnan som föll en mörk och kulen september kväll i Lund, på en öde bondgård med mitt kanske livs största kärlek då,  den visade mig in på många bra vägar och gjorde mig inte rädd i stunden. Den gav mig en ny kärlek till mig själv som jag annars inte hade fått. Den gav mig ett tecken från sig som jag nu tror är stjärnan . Dig som jag förlorade men som idag bor i Selma, hur konstigt det än kan låta. I den stjärnan står mitt namn skrivet och jag lovade mig själv den dagen att önska för om jag gjorde det så kanske en dag skulle min önskan slå in.

Allt för många väljer att hamna i mönster som de inte trivs med. Ett tråkigt jobb, en tråkig livsstil, en snål tillvaro, en ohälsosam kropp som inte orkar så mycket, ett dåligt förhållande. Yo name it!

Det är mycket jag vill och jag brukar se till att komma dit.  Jag har alltid velat upptäcka världen och min dröm är att få göra det med löparskorna på. Därför kommer jag om allting går min väg idag att ta chansen. Det blir ett äventyr av dess like . Jag åker till Kina och springer ett ultramaraton. Wohoo vad kul det ska bli!

Jag sprang Ultravasan och det gick bra. Inte superbra sett till känslan,  men jag hade gott om krafter kvar och kunde öka på slutet totalt oberörd på slutet med god återhämtning efteråt. Trots det dåliga vädret klarade jag av att fortsätta när det tog emot. . Jag slutade 4a och vann min åldersklass.  Jag vann sedan Länsloppet 5,5 km, Kommunjoggen 5,3 km och slutligen Granlunken 18 km med över 1 minut trots att tvåan öppnade upp i en fart som kändes vanligt snabb .  Den onödigt snabba öppningen gjorde att jag fick öppna i 3.30 till 3.45 fart även jag trots att jag visste att det inte håller för efter 4 km kommer den tunga stigningen och just där gick jag om, på samma ställe som i fjol. Lägg till att jag dessutom hade tre lopp i benen.  För varje km kände jag mig starkare men ändå så tycker jag inte om att vara jagad och lägga upp ett lopp å ryckigt. Jag ser hellre att man kan ta hjälp av varandra och springa i klunga, som på kommunjoggen när vi var ett gäng på 5 personer.

 

Foto: Fomag hb.

Företaget tar fina bilder på både natur och människor.

 

 

Foto från Granlunken taget av Christer Jacobsson.

 

Jag gjorde alla lopp utom det sista hela tiden med ett leende. Det sista loppet blev aldrig bra för att när vi inte är i balans hela vi så går det inte bra även om vi vinner. ! Den största segern är när kropp och själ är i symbios.  Hänger du med?  Jag kände redan tävlingsdagen att jag borde avstått för Selma har varit dålig och det påverkar mig direkt. Det blev knappt några h sömn den natten men solen visade sig från sin bästa sida dagen till ära och jag valde att starta.  Men jag gjorde det och jag gjorde det allra bästa jag kunde den dagen och det stärker mig.  Jag skulle dessutom jobba efter loppet och det skulle jag efter Kommunjoggen också, fast då kände jag redan i uppvärmningen att mina ben studsade fram som på små moln och då gav det mig självförtroende vilket tog mig in i mål som segrare och som 5a totalt.

 

Bra känsla efter Kommunjoggen och jag vann!

Jag vet att alla lopp inte kan vara studsande på små moln liksom livet inte kan det. Jag söker hela tiden efter att  försöka vara i harmoni som tränande elitidrottande heltidsarbetande kvinna med många järn i elden är det inte lätt och någonstans så går det bra trots att det inte riktigt är optimalt och jag  vann jag ändå med 1 minut och 15 sekunder så det måste säga mig en del . Att tävla är roligt för jag ser nya platser, träffar nya människor och det är så roligt när det går lätt. Det är just här känslan är så viktig. Förstår du? Har man inte känslan men vinner så blir inte segerns sötma lika god men alla segrar kan smaka gott ändå på sitt sätt.  Att genomföra kan vara den största segern.  Att kunna säga grattis och våga visa ödmjukhet mot någon som är bättre kan vara en seger. Att peppa andra kan vara en seger.

Det är svårt att förklara den känslan löpning ger mig men jag tror att de som är många som förstår. DET ÄR ER JAG INSPIRERAS AV. Jag inspireras av många, kanske inte lika mycket av de här tidslöparna som ständigt har koll på hur länge det tar att springa ett varv på en rundslinga och vet exakt hur länge det tar att springa var 100e meter. Jag är inte sådan, är inte brydd och kanske är det just därför jag är där jag är. )tolkas som man vill).  Jag inspireras av många men jag inspireras också av mig själv även om jag också bannar mig själv ibland. DET GÖR VI ALLTID DÅ OCH DÅ.

 

Nu ska jag ladda på bästa sätt inför kommande utmaningar! Låta glädjen bestå och lättheten därpå. Efter kvällens dubbelpass så  borde jag kanske ta på mig en partystass. För glaset är fyllt, med bubbel och porl. Där utanför mitt fönster piskar vinden med sitt stökiga sorl.  Hunden är rastad och maten är klar, jag önskar eder alla  som fredagsmys har, en underbar kväll, med partystass eller underställ, låt vinet smaka, eller vattnet söka maka, för jag väljer det första, som den som väntar på något gott, får för alltid törsta!

 

Running , for my mind and legs go fast..
Massage , for my soul and body to forever last
Cava , for the taste and spirit of my old I.
Living, for my life, as running making me fly so high.
Writing for reflection of my day.
Loving what ‘ s worth loving in a way
Thinking of the people that I love
Crying for the ones that are above
Thinking inspiration like you mum
Finding the woman I become .
Wishing that the future brings to me

lot of joy and marathon to be / Johanna Nilsson – vinden mot kinden

Adios

Följ mig på Instagram

eller på Facebook

 

För dig som är intresserad av klok och upplyftande coaching är jag utbildad löpcoach och hjälper dig gärna att strukturera upp din träning och hitta glädjen i träningen.

 

Matscheman eller kostrådgivning eller varför inte vara med på någon av mina aktiviteter med Vinden mot kinden?

 

 Dela på Facebook