Hjältar från förr – Amasonen från Nora

Emils blogg  

De flesta förknippar löpning på 40-talet med Gunder Hägg och Arne Anderssons bataljer på löparbanan. Under denna tid var det också en mycket mansdominerad sysselsättning att vara löpare, och kanske rent ut av idrottare överhuvudtaget!

Till trots att vi hade sådana internationella stjärnor som Gunder fanns det en löpardrottning som samtidigt klarade att sätta fotspår i historieböckerna. Hennes namn var Anna Larsson, mer känd som Nora-Anna.

Anna var ett naturbarn och en jordnära person som växte upp på en gård i Öskerviksby utanför Nora. Att hon hade talang för löpning upptäcktes av en slump. Men det var ingen slump att hon under hela sin tävlingsaktiva karriär aldrig förlorade ett lopp.

Hon var främst medeldistanslöpare med 800 m som specialitet med visade också styrkor på kortare distanser. Bland annat var hennes bästa reslutat på 200 m: 26,0 och 100 m: 12,0. Att hon också blev distriktsmästare på 10 km längdskidåkning visar ytterligare vilken fysisk kapacitet hon hade. Hon började faktiskt karriären med att vinna SM-guld på 800 m. På rekordtid dessutom.

Det finns många likheter mellan den här tidens löparstjärnor. Gunder var ju liksom Nora-Anna född och uppvuxen på gård och fick därigenom sin skolning i bondelära. Uppväxten präglades säkerligen av en god del fysiskt arbete. Fysiskt arbete på en gård görs oftast i tystnad. Man sliter och får aldrig några direkta reslutat. Det finns inget som kan påskynda en sådd åker eller få träden i skogen att växa snabbare. Man får bara se till att lägga ned hårt arbete, vara noggrann och hoppas på bra väder. Då kan man på sikt se resultat och skörda.

Lite som löpning alltså. Hårt arbete under lång tid, noggrannhet och så kan man hoppas på en bra dag.

Jag är ganska övertygad om att den bakgrunden gjorde Nora-Anna och Gunder till de löparstjärnor de var. Det var säkerligen denna ödmjukhet och ”fötterna på jorden”-mentaliteten som också gjorde dem populära bland folket. Likheterna är tydliga med afrikanske löpare som idag växer upp under skrala förhållanden, och mot stora odds tar sig fram och upp på världsnivå.

Att som Nora-Anna gå från total anonymitet till världsklass närmast över en natt, och ändå efter varje tävling skynda hem till barndomsgården för att fortsätta att hjälpa till med det dagliga arbetet kan inte annat än älskas.

Att hon sedan sprang som en gudinna, en Amason, gjorde inte saken sämre.

Den klassiska bilden av Anna löpandes över en äng formligen strålar av naturlighet, ärlighet och sundhet. Den här bilden skulle vilken hälsoprodukt som helst kunna använda som reklam lång, lång tid framöver.

Nora_Anna_p_ng

Allt i allt vann Anna sju svenska mästerskap på 800 m. Det blev också flera världsrekord på denna distans.

Första kom 1944 med tiden 2,15, 9. Detta var under SM på Zinkensdamms IP på söder i Stockholm.

Sedan var det en intensiv period under 1945 där hon förbättrade sitt eget, och världsrekordet tre gånger inom loppet av 2 veckor.

19 augusti: 2,14,8. (Olympia, Helsingborg, SM)

30 augusti: 2,13,8 (Stockholms Stadion)

5 september: 2,15,8 (880 yards, Stockholms Stadion).

För er som ska se på eller vara på plats för DN-galan ikväll, som just går på Stockholms Stadion, kan det vara värt att nämna att Anna blev den första kvinna som fick springa ett ärevarv där. Detta efter hennes världsrekord 30 augusti 1945.

Här kan du höra hur det lät den gången det begav sig:

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=237519

 Dela på Facebook