Jag – en ormvråk?

Ove Haugen  

 

En gång – det kan ha varit två eller tre år sedan – skrev Göran Greider en tweet som jag inte har kunnat släppa tanken på. Greider är ju en man med åsikter om det mesta, och ibland kan jag tycka att han har en poäng, men i det här fallet var han definitivt ute och cyklade. Eller promenerade, om man ska vara korrekt. Tweeten hade nämligen postats i samband med en skogstur, där han av allt att döma hade passerats av en eller flera löpare. Den exakta ordalydelsen minns jag inte, men kontentan var att den som springer inte kan vara närvarande, att löparen inte kan ta in de fantastiska sinnesintryck som naturen har att erbjuda.

Tweeten bygger sannolikt på antagandet att hög hastighet är synonymt med brådska eller stress, vilket förstås är felaktigt. När det gäller löpningen skulle jag vilja påstå att det förhåller sig tvärtom. Jag är som allra mest avstressad och närvarande när jag springer. Jag upphör i största möjliga mån att vara en utomstående betraktare och blir – i största möjliga mån – en del av skogen. Inte som rovfågeln jag en gång såg cirkla över mig – blixtsnabb och hundra procent koncentrerad – men mer lik en ormvråk än när jag knyter på mig löparskorna kommer jag knappast att bli. Den fysiska ansträngningen skjuter undan funderingarna runt potentiella konflikter, kommande deadlines och andra annalkande orosmoln.

Författaren Dekius Lacks berättarjag – ultralöparen Kristoffer – beskriver det på ett liknande sätt i romanen ”När natten kommer är vägarna mina”: ”Eftersom kroppen ställer om sig på basala behov som vila, vätska och mat får man ta en paus från allt krångel omkring en. Man får ett annat perspektiv på tillvaron”.

Kristoffer avslutar sitt resonemang med det enkla konstaterandet att ”nu är nu”. Självklart, å ena sidan, men å andra sidan svårt att komma ihåg när man promenerar makligt omkring, funderar på hur man ska bli klar med ett jobbprojekt innan jullovet, spejar utöver en skogsglänta och tänker: ”Här skulle man ha varit.”

Så tänker jag aldrig när jag springer.

 Dela på Facebook