Vi hoppas att ni alla har följt Mickes resa på Berlins gator idag. Vi har rapporterat så gott vi kunnat och haft kontakt med coach Erixon under dagen, både innan, under och efter loppet. Mats sände över en bild nu som alla medlemmar naturligtvis ska kunna ta del av.
Vi visste att ambitionen var svenskt rekord, vi visste att det skulle krävas ett tempo på ca 3:06, dvs 15:30 per 5km. Klart man blev lite stressad när första km gick på 15.43, det finns ju väldigt små marginaler. Tydligen hade hararna öppnat på tok för snabbt så det blev att hitta eget tempo. Vi såg att det löste sig bra och att följande 5km passeringar sedan var på 15:33, 15.30, 15.26. Halvvägs passerade Micke på 1:05.31, jmf med 1.06.03 när han sprang senast. Då hade han 1.06.04 på andra halvan och tankarna var att det kunde gå, Berlin ska ju vara snäll sista 15km. Men när nästa 5:a blev 15.43 och sedan den upp till 30km landade på 15.47 – då insåg man att rekordet var borta. Trots tre fantastiska millopp utan vila: 31.16, 30.56 och 31.30. Vid 30km berättar Mats att Micke var ordentligt sliten och det blev ett nytt fokus, att klara VM gränsen. Som motionär måste man ändå imponeras över hur lite Micke tappar, mellan 30 till 35 har han ont och kroppen svarar inte, 5:an går på 15.52, innebär 1 sekund långsammare per km än den femman innan. Sista femman är egentligen den enda som sticker ut, 16.27. Detta är dels en effekt av att rekordet är utom synhåll och att man valt att fokusera på VM gränsen.
De hälsar från Berlin och tackar för supporten och vi hälsar tillbaka, bästa europé på Berlin marathon – en magisk prestation.
