Kort rapport

Andreas Almgren  

Hallå hallå!

Nu har det gått drygt en månad sen jag bloggade senast. Då hade jag precis börjat springa tröskel och var allmänt positiv inför framtiden. Hur har den senaste tiden gått nu då? Jag skulle väl säga att det knappast hade kunnat gå bättre och att livet är så mycket enklare när löpningen flyter på.

De sista två veckorna flöt på, bildligt och bokstavligt talat. Träningen gick bra, jag höll en hög mängd och genomförde alla träningspass kontrollerat. Det hade dock varit svårt att springa på hårdare om jag nu hade velat eftersom himlen öppnade sig och släppte ned ett halvt världshav i Dullstroom. Aningen överdrivet kanske, men vädret var tyvärr klart sämre de sista veckorna och grusvägarna liknade en söndersprungen fotbollsgräsplan i division 7 i mitten av november. Lera mer eller mindre överallt men jag lyckades i.a.f. hitta någon kilometer här och där som det gick att springa lite fortare på.

Här hemma har träningen fortsatt att rulla på, även här både bokstavligt och bildligt talat. Kvalitetspassen har fortsatt att genomsyras av tröskelträning och nu i torsdags även första långintervallpasset. På grund av den @£¤$%## snön och isen så har tröskelpassen fått genomföras på löpband. När man vet hur underbart det är att springa tröskel i vårväder är det ingen höjdare att kliva upp på löpbandet. Dock har man väldigt bra koll på pulsen så träningseffekten blir bra, och när man har genomfört otaliga tvåtimmarspass på crosstrainern är det lätt att överleva nån timme på löpbandet. Dessutom får man springa många kilometer utomhus ändå så jag ska inte klaga.

Det är en speciell känsla att tänka tillbaka på vad man har gått det senaste året. För ca fyra månader sen tog jag mitt första löpsteg. För sex månader sen började jag med cykelintervaller. För sju månader sen var jag fast i armcykling. För åtta månader sen började jag med rehabstyrka. För nio månader sedan opererade jag mig. Att jag med (hyggligt) gott mod har orkat ta mig igenom detta och försökt genomföra allt så gott jag kan är jag väldigt glad över. Det har varit en del väldigt tuffa månader, men nu är jag på gång och de senaste fem veckorna har jag haft ett veckosnitt på ca 125km. Kvalitetspassen går bra, sjukgymnasten säger att kroppen är i större balans än någonsin tidigare, jag har fått börja springa lite snabbare stegringar och jag är allmänt lycklig (peppar, peppar). Det känns bra helt enkelt.

Och det är ju inte bara mig det går bra för. Att se hela det nya svenska medeldistansundret dundra fram i vinter har gjort mig väldigt glad och väldigt taggad! Detta är dock bara början och jag tror att många kommer göra ett stort avtryck i sommar. Första steget dit är ett träningsläger i Flagstaff dit jag och Johan Rogestedt åker om ca 1.5v. Allt eftersom ansluter fler folk och tillslut kommer vi bli ett stort gäng som sporrar varandra på träningen och hjälper varandra mot bra resultat. Det blir några spännande månader nu inför tävlingssäsongen!

Ha det!

 Dela på Facebook