Löpartorsk på Tallinn

Frida Södermark  

Torsk på Tallinn kan man bli. Det är nära. Det är fint. Det är färgstarkt. Det är spännande. Nu blev vi inte så torsk att vi kommer åka över var och varannan helg, men konstaterade att en helgutflykt till staden och landet där var och varannan kan liknas vid Lasse Kongo starkt kan rekommenderas. Vill du ha tips på hur man kan spendera tiden. Du får dem i denna blogg. Häng på.

Ännu närmre till Tallinn blir det om man bor i princip vid Lidingöbrons fäste i Hjorthagen. Vilket vi gör på halvtid. Promenerade ned till Värtahamnen med våra ryggsäckar och över rampen och in genom tunneln som tog oss till färjan i fredags kväll. På däck var det redan party. Trubadur och drinkar i plastglas. Många hade redan druckit åtskilliga och ville gärna ta selfies med delar av personalen som var utklädda till aliens. Vi ville mest kolla på Stockholms vackra skärgård som vi gled ut ur. Vi reste budget vilket innebar att hytten var i princip ovanför maskinrummet, men det gick bra att sova efter vi pluggat i öronpropparna. Vaknade endast när ett stort gäng i korridoren meddelade att det var dags att köra klockan kvart i tre på natten.

Det gänget var sannolikt inte på plats när vi åt frukost innan vi på morgonen kom fram till Tallinn. Det första man ser är Linnahall. Ett betongkomplex som ursprungligen hette Lenin Palace of Culture and Sport. Cementkolossen byggdes i all hast, såklart med linjal, i samband med sommar-OS i Moskva 1980 då det behövdes en arena för bättre segelförutsättningar. Nu står den kvar vilket den kommer att få göra, trots sitt förfall, då den numera är upptagen på världsarvslistan.

Vi var redan ombytta till löparkläder och lämnade bara in väskan på hotellet innan vi gav oss iväg på upptäcktsfärd. Färjan hade bokstavligen kört in i gamla stan så det var inte långt. Tog oss genom stadsmuren och längs några av de kullerstensbelagda gatorna till torget. Där var det maskerad. Både hus, uteserveringar och sommarjobbare hade klätts i medeltida skrud vilket lockade många turister men inte oss.

Av en tillfällighet var det Ironman i Tallinn denna lördag, och vad lämpar sig då inte bättre än att använda löparbanan och samtidigt heja. Sprang längs hamnområdet. Vid ett stort nedgånget magasin såg jag några människor. Gick fram. På fasaden satt en banderoll med hashtaggen #everythingisforbidden. Visade sig att det var en klubb som körde ett 48h långt party och de utanför var inne på andra dygnet där de stod bredvid ironmanbanan. Konstaterade att 48h disco lät jobbigare än en Ironman. Vi tog oss till en av vändpunkterna i stadsdelen Kalemaja med sina låga trähus. Vissa mer nedgångna än andra, men en väldigt trevlig och lugn stämning trots att det var så centralt. Då hörde vi mullret. Fanns ingen tvekan om att himlen skulle öppna sig. Det gjorde den. Ökade takten och hann precis in på Depoo när skyfallet kom. Det är en marknad inne i ett gammalt lokstall. Fanns enbart secondhandkläder. I ena änden låg en restaurang. Perfekt eftersom vi skulle köpa lunch. Detta kunde inte vara mer genuint. Det var vi och några locals som slevade i sig soppa. Kände som en scen tagen ur en film av Roy Andersson. Vi valde lax och korv från menyn och drack äppelsaft som jag själv fick prissätta. Verkade inte som att någon hade köpt det innan och mannen bakom disken frågade hur han skulle slå in det på kassaapparaten.

På väg mot Kalemaja och Tallinns hamnkvarter bakom gamla stan och dess turister.

Regnet slutade och vi kunde utforska området mer. Depoo är en kontrast mellan det gamla Sovjet och Tallinns coola hipsterscen. Ute på gården kan man köpa gamla kläder och loppisgrejer såsom gasmasker, och några hörn har blivit till spontana bilmek där gubbar i slitna rockar lagar bilar som inte ser ut att gå att laga. Kalamaja gränsar till Telliskivi där det är så mycket hipster det kan bli. Streetart. Popupshops. Cafeer. Restauranger. Lokala konstnärer.

Köpte mellis och satte oss för att heja på löparna lite mer fokuserat till mångas gjädje. Vår äventyrsrunda för dagen var klar. På vägen tillbaka rullade den sista cyklisten mot växling. Efter den 7 tutande motorcyklar. Nej du ska inte känna någon stress stackars cyklist. Nu nya träningskläder. Gick mot hamnen för att testa simmet på ironmanbanan. Det såg ut att lyckas till en början. Precis när Tommy skulle hoppa i kom det några vakter och sa att vi var inne på militärt område. Gick tillbaka och hittade en liten strand. Jag körde styrketräning och fick sällskap av en tvååring helt nedkletad med choklad som började göra knäböj med mig samtidigt som jag funderade på vad som egentligen hände julen 2017 i Tallinn. Christmas 2017 var nämligen något som jag hade sett klottrat på många ställen i stan under dagen.

Sedan duschade vi och gick mot gamla stan igen. Men inte till torget utan till en liten restaurang i utkanten. Nej vi gav inte den estniska matkulturen en chans. Vi åt italienskt. Strosade sedan på bakgator, tittade in genom fönster och såg solen gå ned över stadsmurens sju torn. Påminde om en Mattisborg. Tallinn är vackert. Och spännande. Ute på Ironmanbanan var det nu endast riktiga krigare. De som varit ute på banan i femton timmar. Vi gav dem lite sista energi och sedan gick vi hem och sov.

Checkade ut från hotellet, lämnade väskorna i bagagerummet, och tog spårvagnen till Viru. Där planerade vi att ta en buss till ändhållplatsen. Den verkade inte komma. Konsulterade en kille på en bänk. Han skulle också med den. Förstod inte varför den inte kom. Men vi hade inte brått. Väntade och studerade morgonlivet. Nej hon med paljettklänning hade sannolikt inte varit hemma sen igår. Busskillen presenterade en ny lösning på hur vi kunde nå vår destination. Vi satt ändå kvar. Skulle komma en annan buss enligt googlemaps lokaltrafikfunktion. Bussen kom. Vi klev på. Det gjorde även den andra killen fast ett par stationer bort.

Vi åkte till Püünsi vilket var sista hållplatsen ute på halvön öster om Tallinn. Sprang en krok på en timme inne i skogen på grusvägar och ned mot havet. Sedan tillbaka. Passet kallas hemlängtan. Tillbaka vill man alltid. Men vi hade inte brått. Sprang ut på en fågelö, och sen in igen.                                                                                     

En slags tunnel eller bunker mitt ute i skogen. Testade inte vad som fanns inuti eller på andra sidan.

Sprang förbi något slags openairmuseum där de visade en gammal fiskeby. Genom villaområden. Genom en fin tallskog med strand på ena sidan. Köpte äppeljuice i en kiosk. Såklart fick jag prissätta den själv. Vad dricker folk här egentligen. Just det. Sprit. Sprang förbi ett ryskt monument. Gigantiskt såklart. Gjort av cement såklart. Förbi färjeterminalen. Efter tre och en halv timme hade vi sett en hel del och landade på en liten restaurang i hamnen. Åttiotalsmusik. Sol. Ruffigt. Bara några hundra meter från gamla stan. Vi gissade på att om vi kommer hit om tio år ser det antagligen helt annorlunda ut. Upprustat. Massor av turister. Men just då njöt vi av kall dryck och att vara lite off the beaten track. Fast lämnade sedan haket rätt fort. Hade försökt ladda mobilen med laddaren som legat i flipbältet hela dagen. Det blixtrade till. Allt i baren slocknade. Låtsades som det regnade. Hann in på ett konstmuseum på vägen tillbaka också. Bland installationerna fanns bland annat en jordhög och några gem i mänsklig storlek.

Sedan var det bara resan hem kvar. Hade varit i Tallinn 19h men hunnit uppleva massor. På båten hälsade bland annat en anka och en björn ikläda 1700-talskostymer välkomna. På buffen fick vi dela bord med ett par som sade absolut ingenting till varandra. Men både maten och vinet var gott. I en av barerna hade ett par redan börjat bråka. På stora scenen inne i klubb Starlight genomförde ett gäng i folkdräkter ett potpurri av estniska folkdanser framför storbildsskärmen. Där rullade informativa texter. Bland annat fick man veta att 90% av esterna betalar skatt via internet. På golvet i korridoren rullade 1700-talsankan runt med några barn. Vi köpte godis i taxfree och hade en mysig kväll. Detta var ett himla trevligt getaway som kan rekommenderas. Torsk på Tallinn. Absolut. Det kan man bli. Löpartorsk.

 

 Dela på Facebook