Det blev ett grymt nytt personligt rekord av Martin Öhman när han tidigare i dag sprang maran i Sevilla. 2.21.27 är en förbättring med cirka tre minuter från hans tidigare PB som han satte i samband med Stockholm marathon i fjol, loppet där han vann SM guld. Han passade samtidigt på att underskrida den undre kvalgränsen till Europacupen i maraton som avgörs i samband med friidrotts-EM i Berlin i sommar.
Hur kändes det?
Jag är jättenöjd! Jag kunde inte bett om bättre förutsättningar. Bra yttre förhållanden och perfekt hjälp av Fredrik Uhrbom på den första halvan. Det känns väldigt skönt att få ut det som jag kände att jag hade u kroppen.
Martins lopp var ett skolexempel på en perfekt mara, vad sägs om följande splittider:
10 km: 33.33
20 km: 1.07.18 (33.45)
Halvan: 1.10.56
30 km: 1.40.49 (33.31)
40 km 2.14.19 (33.30)
Mål: 2.21.27 (andra halvan 1.10.31)
Herrklassen vanns av Dickson Tuwei, KEN, på 2:08:18 och damklassen av Boulaid Kaoutar, MAR, 2:25:32.
En annan Springmedlem, Lisa Ring, var också på plats och såg länge ut att gå mot nytt personligt rekord, 1.16.47 halvvägs och 2.42.10 i mål.
Martin intervjuade vi i Spring #4 2017, här får du lite fakta om årets hittills snabbaste svenska maratonlöpare.
Martin Öhman, vem är du egentligen?
– Jag är född och uppvuxen på en bondgård på Lovön utanför Stockholm, bodde där med mina föräldrar, två systrar och ett gäng hundar. Studerade matematik och datateknik i Linköping och på KTH och bor numera på Kungsholmen och arbetar som systemutvecklare på JP Infonet i Gamla stan.
Löparen Martin Öhman då?
– Min mamma har tävlat en hel del vilket ledde till att jag provade på lilla Lidingöloppet redan som 8-åring. Det gick snabbt ganska så bra både där och på Stockholm Minimarathon, så jag fortsatte att springa parallellt med fotboll och annat. Jag hamnade av en slump i Hässelby SK och i 14-årsåldern började jag träna lite mer seriöst under Conny Sundhs ledning. Det blev en satsning på medeldistans med ett JSM-brons på 1 500 meter som topp och rekordnoteringar på 1.52 på 800 meter och 3.53 på 1 500meter.
– De sista åren som junior hade jag stora skadeproblem med vaderna. 23 år gammal sprang jag 1 500 meter på SM i Karlstad 2004 och blev utslagen i försöken. Jag tyckte inte att det var roligt längre så den tävlingen blev den sista på många år.
– Efter några år utan riktig träning hittade jag cyklingen, som gjorde att jag kunde bygga upp konditionen igen samtidigt som kroppen blev stark nog för att börja springa. Det blev några Vätternrundor och andra tävlingar men en bra bit från elitnivå.
– När ett gäng klubbkompisar anmälde sig till Frankfurt Marathon 2010 så bestämde jag mig för att följa med, vilket gjorde att träningsmängden ökades ytterligare. Jag lyckades springa in på 2.36 och var ganska nöjd, men var inte alls sugen på att springa någon mer mara efter det. Jag var dock fast i löpningen igen och träningen blev mer och mer seriös. Jag började diskutera upplägg med Christian och det ledde så småningom till att han skrev min träning fullt ut. 10 år efter SM i Karlstad var jag tillbaka på SM i Umeå och sprang in på personligt rekord på 10 000 meter med 30.56.
– När jag tränade för en halvmara under hösten 2015 märkte jag att de långa hårda passen var de jag gillade bäst och som även kändes bäst. Då föddes tanken på att prova på maraton igen. Valet föll på Hamburg Marathon förra våren, och när jag sprang i mål på 2.26 där så insåg jag att jag var tillräckligt nära den kapacitet som krävs för medalj på SM för att ge det en rejäl chans.
Vad är det som driver dig?
– Det är så mycket som jag gillar med löpningen. Avkopplingen, att känna mig stark, att utvecklas och slå nya rekord och inte minst den sociala biten. Hässelby SK med aktiva och ledare är en fantastisk klubb som ger bra stöd även om man inte är en av de allra bästa. Utan dem hade jag säkert inte fortsatt så här länge. Jag har haft några långsiktiga drömmål som att göra sub 30 på milen, att få representera Sverige och att ta en individuell SM-medalj.
