Mats Erixon siktar mot bättre tider i GöteborgsVarvet

GöteborgsVarvet 2012  

Redan sitt debutår i GöteborgsVarvet, 1982, slog han till med seger och en sluttid 1.02,54 som han sedan aldrig lyckades matcha, trots fyra segrar till på 80-talet.

– Jag är tveksam till att banan verkligen var 2,1 mil den gången, men jag var i ruskigt bra form just då. Bara tio dagar senare slog jag det svenska rekordet på 10 000 meter i Florens.

Vi kan börja där. Den då 24-årige Nässjö-grabben kom till Italien med ett personligt rekord på 29.05 satt två år tidigare. Kvaltiden till EM var 28.30 och det svenska rekordet 28.08.

– Jag hade en go känsla i kroppen den våren och sommaren. Dessutom fyllde min mamma år just den dagen, 25 maj, berättar Mats Erixon, som tävlade för Mölndals AIK.

I det högklassiga loppet hängde den blonde svensken med överraskande bra. 5 000 meter passerades på 14.02.

– Först då insåg jag att chansen fanns att slå det svenska rekordet och kanske också komma under 28 minuter.

Mats spurtade in på 27.56,56 och tog en lika meriterande som sensationell tredjeplats i loppet. Hemmalöparen Alberto Cova, som då var världens främste på sträckan, vann loppet.

– Det var en otrolig kick. Kanske det loppet jag har skönast känslor ifrån tillsammans med OS-finalen på 5 000 meter i Los Angeles 1984 (12:e plats).

Gteborgsvarvet_1985_copy

De tre bästa tiderna på 10 000 meter i Sverige på den manliga sidan är alla från 1980-talet. Jonny Danielson, Kvarnsvedens GIF, slog Mats rekord 1989 med 27.55,74. Tredje man på topplistan är Lars-Erik Nilsson, Kils AIK, med 27.58,70. Tre tider som lär stå sig länge.

De enda som slagit sig in på tio-i-topp-listan på 22 år, faktisk sedan Danielsons svenska rekord, är Erik Sjöqvist, Enhörna IF, som ligger på åttondeplats med 28.32,45 från 2003 och Claes Nyberg, Mölndals AIK, 1998 med placeringen före Erik med 28.24,34. Urtuffe Kjell-Erik Ståhl gav maratonlöpningen ett nytt ansikte tillsammans med Tommy Persson under samma decenium.

Frågan är given. Var det hårdare virke i grabbarna på 80-talet?

– Då fanns det fler som sprang och satsade hårt på långlöpning, nu är konkurrensen tuffare från andra idrotter. Det finns helt enkelt fler sporter som drar. Vi var ett gäng som sporrades av varandra och det fanns också många bra lopp att härdas i. Vi hade Anders Gärderud att se upp till och som stor förebild. Sedan krävs det ett starkt psyke att plåga sig 25 varv på bana, det är speciellt.

På 80-talet härjade även profiler som Janne Hagelbrand, Hasse Segerfeldt och Pär Wallin på banorna runt om i Sverige.

– Alla hade kapacitet att gå under 28 minuter på 10 000 meter, men de valde andra vägar.

Goteborgsvarvet-1982

Vem ogillade du mest att möta?

– Ha, ha. Ja, Jonny Danielson var seg. Han kunde hålla ett otroligt högt tempo under lång tid.

Mats hade ett samarbete med folket runt Robert De Castella (världsmästare i maraton 1983 i Helsingfors och inofficiell världsrekordinnehavare på sträckan mellan 1981-1984 med 2.08,18) och var med jämna mellanrum utanför Canberra i Australien och tränade.

– Helt perfekt ställe att träna på och mer att se än i Kenya och lite tryggare. På somrarna var löpare därifrån i Sverige och tränade.

Du hjälper Erik Petersson med träningen. Hur mycket av den träning du bedrev kan du överföra på honom?

– Vissa av mina idéer fungerar. Vi tittar också på hur andra tränar, till exempel ”Musse”.

Sveriges största maratonstjärna, Isabellah Andersson, tränar mer än huvuddelen av de svenska herrelitlöparna. Synpunkter?

– Det är den vägen hon har valt att gå. Du kan inte öka träningsdosen med mer än 10-15 procent per år, annars ökar risken att bli skadad. Det tar lång tid att bli en bättre löpare.

Mats Erixon har själv fått en nytändning och siktar i årets lopp att springa under 1.30 igen. Efter att ha varit uppe på 1.45 och vänt så pekar nu tiderna åt rätt håll igen. Förra året noterade han 1.32 i GöteborgsVarvet.

– Ja, jag var med Erik till Kenya i vintras, då är det svårt att motstå frestelsen att träna igen. Jag försöker komma ut och springa varje dag.

5962 

Jämför att springa GöteborgsVarvet som motionär och elitlöpare?

– Att springa som motionär är betydligt skönare, att slippa vinnartänket och kunna morsa på folk är en befrielse. Det tar längre tid men man hinner se mera.

Mats Erixon hade med svenska mått mätt en fantastisk bredd på sitt löparregister med fina personliga rekord från 800 meter (1.51,60) hela vägen upp till maraton (2.13,29).

På lördag står han på startlinjen i GöteborgsVarvet igen. En tradition som är lika säker som Kalle Anka på julafton.

 En grundträningsvecka för Mats Erixon när han var i Australien:

Måndag: FM: Ledig. EM: En timme distans (relativt lugnt).

Tisdag: FM: Morgonjogg 8-10 km. EM: Intervaller bana 12×200 meter.

Onsdag: FM: Morgonjogg 8-10 km. EM: 90 minuter distans.

Torsdag: FM: Morgonjogg 8-10 km. EM: Tröskelpass en mil (15 km med uppvärmning).

Fredag: FM: Morgonjogg 8-10 km. EM: En timme distans.

Lördag: FM: Intervaller 8×400 meter. EM: Jogg 8 km.

Söndag: FM: Långpass 34 km. EM: Jogg 8 km.

(Till detta körde Mats cirka 15 minuter styrkeövningar varje dag, plus förstås uppvärmning till intervallpassen)

Artikeln med Mats publicerades inför förra årets Göteborgsvarv, men håller fortfarande, därför släpper vi den igen med tanke på nytillkomna läsare.

Se Mats Erixsons GöteborgsVarv 1987 & 1986

http://www.youtube.com/watch?v=J4-tmx9UhYg


http://www.youtube.com/watch?v=jByZ8cNP0Pk


 Dela på Facebook