Möglig träning

Frida Södermark  

Vi går tydligen in i en nationell is-vecka. Det ska nu bli is i en hel vecka. Minusgrader varje dag. Överallt i Sverige. Dag som natt. Rysskyla eller Sibirienkyla kan man tydligen också kalla det. Is och mögel. Det vita möglet. Snön alltså. Ja det är en utmaning att träna nu. Men det kommer göra att det blir så mycket lättare när du sen kan plocka fram dina splitshorts eller kasta av dig linnet för att bara springa i sport-BH. Det blir härliga tider.

Men först. Hur man tar sig an denna situation. Vanligaste frågan jag får i olika sammanhang just nu är om jag springer med dubbar. Sådana i metall. Faktum är att jag aldrig har ägt några. Jag tycker inte man halkar något särskilt när man springer. Det är värre när man går. Kontakttiden med underlaget när man springer är så kort. Jag har faktiskt bara ramlat typ två gånger på grund av is på 11 år. Och då inte ens illa. Har slagit mig mycket värre när jag ramlat på vanliga, platta, soliga och torra vägar. Det vittnar ärren på mina knän om. Men jag springer med lite mer profilerade sulor och jag försöker att inte pricka in isfläckar med pudersnö på. Kanske har jag haft tur. Jag vet inte.

Utmärkt att springa i snö och på is med Salmings Trail5. Dessutom bra löpkänsla om man har tur att hamna på lite asfalt. Nu väntar jag på säsongens modell som är på väg i ett paket till mig tillsammans med annat nytt från årets kollektion. Då blir det julafton igen på riktigt, och jag hoppas på att kunna köra barbent inom kort.

Sedan letar jag såklart efter is- och snöfria vägar. Det är anledningen till att det blivit många rundor till Åby från Norrköping sista tiden. Dit går det en perfekt cykelväg och om man snor runt vid stallet och springer tillbaka via Jursla blir det till och med en runda. En runda på 18 kilometer. Perfekt för att genomföra ett pass med lite mer fart. Som i torsdags då jag skulle springa varannan kilometer snabbt och varannan långsammare. Vill man ha ett längre pass och lite backe fortsätter man upp till Torshag och rullar sedan Katrineholmsvägen nedåt för att få 7 km extra. Där kan man trycka på lite, speciellt om man ska springa Comrades i sommar och behöver träna i nedförsbackar. Eller så förlänger man över Kvillinge kyrka och Skogslottens stall. Det blir typ lika långt men plattare. Är det sommar kan man även dricka en slurk på kyrkogården. Men nu var det ju vinter och is på temat.

Ännu isigare och kallare blev det mot helgen. I lördags trodde jag fingrarna skulle trilla av under morgonjoggen i 10 minus på Djurgården i Stockholm. Hann få den där känslan när man är lite orolig för en permanent köldskada. Stoppade händerna omväxlande i brallan och i armhålorna. Vantar är en viktig grej. Men de måste vara vindtäta. Så även tightsen. Har man vindtäta tights behöver man inga extra långkalsonger ner till åtskilligt många minusgrader. Även under en nationell is-vecka klarar man sig galant.

Det vita möglet i sig är inte så farligt. Det kan vara riktigt fint. Bara det att saker ser annorlunda ut när allt är täckt i snö. Man springer lätt bort sig. Det gjorde helgens rundor i Dalarna lite klurigare. Men med dubbla vantar och det faktumets tempobegränsning blev det riktigt sköna pass som tränade uthålligheten. Plus att man får lite styrketräning på köpet när vissa av gatorna mer liknar rodelbanor och att snömodd är lika jobbigt som att springa på en sandstrand.

Sedan har vi en annan känd motivator om man behöver gräva långt ned i motivationslådan för att hitta verktyg. Spring dit du ska. Se till att det finns fika och goda vänners lag i slutet på turen. Så var det för mig i söndags. Jag hade ett pass på 40 km som skulle genomföras där kilometer 30-38 dessutom skulle gå i 4:20/tempo. Inte så kul att slira runt mellan snövallar och cykelvägar i Falun vars skick var mycket oklart. Eftersom vi skulle till Säter efter lunch var det såklart bättre att springa dit. Kollade upp rutten på kartan och gav mig iväg. Eftersom fingrarna snabbt blir kalla i fjorton minusgrader ville jag inte plocka upp mobilen alltför mycket vilket resulterade i att jag hamnade på väg E16. Men löste problemet vilket dock gjorde att rutten fick omkalkyleras till 43 km. Whatever. Men efter att ha sprungit genom Korsnäs och Hosjö var jag ute på väg 69 som inte heller den var en uppvisning i trafiksäkerhet för en löpare. Massor av bilar var takboxar vittnade om fjällutflykter och spårig väg. Jag hoppade på och av körbanan under 15 kilometer innan jag svängde höger mot Säter. Kissade i en snödriva och drog vidare. Det var då den började. Löparmagin. Knarrande snö. Sol som gnistrade i det vita. Sol som värmde nosen. En sådant där winter wonderland. En fröjd att få springa som i ett vykort. Så inga problem att öka farten vid 30 km. Inga alls.

Nära målet där jag fick kaffe och pannkakor.

Jag har alltså inga problem med vintern. Inte ens när det är nationell is-kyla. Det är bara att klä på sig och gå ut och springa. Dessutom är snöpuls underskattat. Att jogga runt i hög snö är grymt bra träning, både gällande styrka och kondition. Så passa på när du har möjlighet. Det är inte så ofta. Men just i skrivande stund har jag ett större träningsproblem. Renovering pågår i lägenheten och jag har inte en enda millimeter att träna styrka på. Benövningar funkar, men inte core. Just de momenten gör jag inte gärna i en snöhög.

Därför var jag glad att jag fick komma in på Djursholms träningscenter idag för att genomföra ett pass. Det handlar om att träna för att kunna träna. Bli stark för att kunna bli starkare. Es ist möglich. Mögligt, nej det tror jag inte. Man får bara planera lite efter förutsättningarna.

För er som bor i Norrköping arrangerar jag en kurs i löpning och Yoga under fyra onsdagar i samarbete med min löpcoach Karin Kiellarson och Yogayama. Alla kommer att vässa sin löpform och bli starkare, snabbare och smidigare oavsett tidigare erfarenhet. Häng på, det blir kul!
Anmälan och info: http://www.loparaventyret.se/yoga-och-lopning-2/

 Dela på Facebook