Nära drömmen

Svempa  

Först och främst ett vansinnigt stort tack för alla bidrag till min insamling för kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld och ett bamsetack för alla fina kommentarer om förra veckans inlägg om mentala hinder. Det värmer så oerhört!

Söndagens pass innebar en sista längre rundan innan Göta Kanal och det hade inte kunnat avslutats på ett bättre sätt än att få springa lite med Therese och Rasmus. Familjen och jag var i Katrineholm och firade midsommar och det kändes självklart att delta då.
Det slår mig väldigt ofta hur lyckligt lottad jag är som får träffa alla dessa vänliga löparsjälar runt om i landet.

En väldigt lugn 10-kilometare avverkades och vi hann prata om allt möjligt samt fixa lite bilder på själva joggen. Får ni chansen så tycker jag absolut att ni ska anmäla er till Theres Söndagsjoggar. Det passar både snabba löpare och nybörjare då farten helt anpassar sig till gruppens deltagare. Du bestämmer också helt själv hur långt du är med och springer. Ser redan nu fram emot nästa tillfälle vi springer tillsammans :-)

När jag skriver detta är jag dryga två dygn ifrån att kliva på tåget som via buss tar mig till det lilla samhället Sjötorp, jag är alltså bara 3 dygn ifrån att påbörja genomförandet av en dröm. Tanken slog mig helt nyligen, när blev det en dröm och vilka saker på vägen bidrog till att jag definierade det som en dröm ?

Om vi börjar med fråga nummer 2 så är en viktigt beståndsdel alla fantastiska springande vänner jag mött på loppen och i diverse löparforum. Det har blivit en dröm trots att stora delar av vägen mot drömmen gjorts helt på egen hand,men när det varit extra tungt så har jag alltid kunnat hitta någon glädjande episod från någon träff att tänka på och då glömmer jag bort det tunga.

En annan viktigt del i det hela är att jag nu i april bytte jobb. Jag trivdes bra på mitt förra med restiden uppslukade mycket tid.När jag kom hem var det full fart med barnen en kort stund innan de skulle sova och efter det så var det dags för att ge sig ut. Lätt urvriden likt en disktrasa. Jag gjorde det såklart men vissa pass kändes som ett ok på axlarna.

På nya jobbet är allt helt magiskt både med personal och med andra kollegor och jag har sällan känt mig mer välkommen. Det känns som att jag hittat hem till slut. Genom att ha fått en supertillvaro kan jag lägga mindre energi på att känna dåligt samvete mot min älskade familj och jag behöver inte lägga energi på jobbet när jag inte är där. Det leder till fler rundor där jag mentalt bara kan flyta med och må bra.

Jag hade kanske inte heller upplevt det som en dröm om jag inte fått chansen att skriva på denna sida och inte kanske heller om jag inte fått möjligheten att göra tester via Aktivitus? Fördelen med att ha påbörjat testerna där är flera. Nu vet jag exakt var jag bör ligga hastighetsmässigt för att orka långt. Därigenom kan jag spara lite extra energi till där det verkligen behövs. Jag vet dessutom att jag kommer få chansen att göra fler tester efter loppet som kommer göra mig snabbare, jag kommer orka ännu längre och jag kommer dessutom få lära mig äta rätt. Det kommer säkert fler saker som coach David har i bakfickan men det ser jag så otroligt mycket fram emot.

Så med det skrivet så tror jag inte jag hade börjat uppfatta Göta Kanal Run som en dröm om inte jobbjaget och privatjaget inte hade funkat. Jag tror på ett holistisk synsätt där allt spelar roll för att man ska kunna prestera optimalt när det kommer till löpning. Kontinuitet,sömn,återhämtning mentalt och fysiskt,mentalt välmående psykiskt,bra mat,fina vänner, en bra relation till sina barn är viktiga beståndsdelar. Känns som det pusslet just nu är lagt till stora delar.

Detta inlägg blir det sista på veckobasis. Från fredag är tanken att det ska komma ett inlägg varje dag under Göta Kanal Runs 5 dagar.

 Dela på Facebook