Nya skor,tillfälig dipp men ökad målmedvetenhet

Svempa  

En god vän sa till mig
-Efter en dålig vecka kommer de bra resultaten. Sen vi hördes sen sist så har det verkligen fungerat ypperligt. En usel vecka ersattes med en bra.Succesivt ökar jag på kilometer efter kilometer utan att jag knappt tänker på att jag gör det. Lite stela vader inledningsvis ändras successivt till mjuka varma leder och konditionen blir successivt bättre och bättre. Det känns som jag lever i löpardrömmen just nu.

De stora dipparna jag tidigare känt mellan kilometrarna blir mindre och mindre och jag kan alltmer hålla en jämnare kilometertid. Klart inspirerande även om jakten på tid aldrig är det centrala i mitt löparliv. Kanske är det min förmåga att glömma bort klockan under löpningen som till slut ändå gör skillnaden tidsmässigt?

När jag lägger bort fokus på klockan känns det som att jag springer så mycket mer avslappnat och jag behöver inte tänka på vare sig fotisättning eller löpsteg utan den kommer naturligt.Kroppen mår som sagt generellt oförskämt bra även om jag ibland känner mig halvt döende första kilometrarna. När jag väl kollar på klockan så förstår jag att det är den ökade hastigheten som får tungan att hänga utanför och inte bristen på kondition.

Läste för några år sedan en bok av Ultralöparen Scott Jurek. Han menade på att ”the first miles are the worst”. Otroligt sant även för mig. Det är precis som att min kropp behöver bli lite varm,mjukas upp för att sedan när den är varm prestera optimalt.Jag har tidigare varit den där som galopperat iväg i 4:45 tempo för att efter ett par kilometer dragit på mig mjölksyra och gjort efterföljande kilometrar på 6:45. Dessutom har jag dragit på mig de skador jag haft när jag sprungit på i snabbtempo direkt. Nu när jag börjar i lugnare tempo funkar det mycket bättre och det är efter sisådär 6-7 km som löpningen förändras . Därefter tuffar jag på kilometer efter kilometer och även om jag ibland faller ner i periodvisa dippar så hittar jag rätt snabbt upp ur dessa gropar. Jag har arbetat och arbetar väldigt mycket med mentala bilder som jag kan plocka fram när löpningen känns tråkig eller när jag känner mig omotiverad. Att se dessa positiva förnimmelser oavsett det handlar om löpning,trevliga händelser i livet eller vad det kan handla om har hjälpt oerhört.

Avslutade jobbveckan med att äta lunch med en kompis. Inte helt omedvetet valde jag ett lunchställe som inte låg långt ifrån Löplabbet. Det är många gånger jag varit inne där och vid alla tillfällen upplever jag att man blir så vänligt bemött och denna gång var inget undantag. Tänkte bara titta lite men som ni vet är det rätt omöjligt att inte kliva ut ur en löpbutik utan något i påsen. Jag berättade en hel del om mina vanor,hur många gånger jag springer i veckan och hur långt jag normalt springer under en vecka och hur mitt upplägg med kortare,snabbare pass och längre var upplagda. Personalen började skratta när jag berättade om framtida utmaningar och tyckte nog jag var lite tokig men det får man bjuda på.

Jag har tidigare haft ett mycket pronerande löpsteg under större delen av mitt löparliv så därför var det oerhört skoj när vi kollade på videon att steget numera var helt neutralt. All träning med att tänka på löpsteget,fotisättning,löpkadens och alla löpskoleövningar har burit frukt vilket känns väldigt bra. Fick pröva en mängd skor av märket Saucony och några New Balance men det slutade till slut med dessa

Så stort tack till Löplabbet Farsta för vänligt och kunnigt bemötande. När jag gick ur affären så var tanken att ta sig ut en sväng på kvällen men jag han knappt komma hem så läste jag om det fasanfulla dådet som ägt rum på Drottninggatan och all energi bara rann ur mig. Blev sittande framför tv:n för att försöka ta in det helt ofattbara.Allt kändes helt meningslöst. På lördagen hade detta dock vänt en aning och en målmedvetenhet började smyga sig på. Jag skulle bara ut och när jag till slut snörade på mig skorna så satt de helt ljuvligt. Jag sprang 15 km som var mentalt tunga men som tillägnades de som inte kom hem från Drottninggatan. Mitt i allt det tunga så var en sak helt säker. Skorna var helt underbar och jag kommer ha stor nytta av de under vårens andra lopp. Har lite funderingar på att köpa ett till par för att ha ombyte om det blir blött under Göta Kanal Run. Närmast på kommande lopp står Lidingö Ultran där jag springer halva delen dvs 26 km och veckan därefter är det Kungsholmen Runt. Båda loppen ser ja fram emot oerhört och det ska bli kul att se skillnaden på hur skorna fungerar på underlaget ute på Lidingö i jämförelse med asfalten inne i stan.

I början av sommaren är det också dags för andra Stockholm Maraton vilket jag naturligtvis ser mycket fram emot. Blir en lite annorlunda sträcka jämfört med andra år. Personligen så sörjer jag inte Djurgårdsdelen för den är rätt trist. Medaljen är jättefin även i år och jag ser fram emot att få hänga den runt halsen inne på Stadion.

 Dela på Facebook