NYA TIDER!

B-G  

Det är den 29 mars 2015, jag står på startlinjen till Berlin halvmaraton, formen är god, självförtroendet på topp, jag ska sätta Skånskt rekord och PB. Även då jag var en betydligt bättre löpare som 30 åring så sprang jag aldrig så långt, så som 52 åring är jag ute efter min bästa tid någonsin. Vi är många Götalöpare på plats och sidan om mig står fem andra med ambitioner som mig, 1.15,59. Startskottet går, som vanligt springer jag och bromsar, intalar mig att ta det lugnt – jag ska ha 3:35 på första km inte snabbare, den kommer, jag kollar ner på klockan, 3:35, ett lugn och en tillfredsställelse landar i min kropp, yes… idag… nästa km, 3:35, efter det 3:35… de andra ligger i min rygg och vi passerar 10km på 35:53, 7 sekunder under min plan. Banan vänder och vi får en lätt motvind, en del kullersten och nu är det dags att börja kriga. Jag märker snabbt att mina kompisar från Göta inte vill vara med i tempot längre, men jag har bestämt mig… tuggar på, oftast 3:36 per km. Passerar 20km, den milen har gått på 36:03, dvs jag är nu 4 sekunder under min plan… vilken känsla. Jag fortsätter att ligga och faktiskt njuta i det tempot, Andreas Berner har fått vittring på mig och kommer ikapp med 500 meter kvar, jag tittar på honom, ler och säger – vi klarar det… Han spurtar, jag kör vidare och landar på 1.15,46. Borde vara runt 3:35 i snitt. Sååå nöjd…

Hela året blir ett galet år, 34:05 på 10km, 16:27 på 5 000m, 9:28 på 3000m – jag är i grym form.

2016, baksidan som stört mig under minst 10 år vill inte alls längre, det blir många försök men inga wowupplevelser alls. Jag får till några hyfsade veckor efter sommaren, kan fullfölja Lidingöloppet på en ok tid efter årets förutsättningar, 2:06,02 – men där tar det slut. Nu även problem med hälsenan. Jag som aldrig varit riktigt skadad har i princip fått ett helt år förstört.

En bok, benen i högläge på balkongen

Mars 2017. Jag befinner mig mellan Malaga och Marbella under 24 dagar, jag och min nya träningskompis – min GPS klocka. Har aldrig sprungit med GPS innan, men ensam under över tre veckor så ser jag att det finns fördelar. Syftet med resan är att bryta mönster under några veckor, ta bort en massa måsten som finns i vardagen, andas, läsa, skriva på nästa Spring och sedan komma igång med löpningen. Har varit här nu i 18 dagar, 9 böcker är lästa, 10 av artiklarna till nästa Spring är klara, 23 pass är sprungna. Jag hade hoppats på mer men är försiktig, första veckan 9 pass och precis under 10mil, andra veckan 9 pass och precis över 10 mil. Korta pass, men kontinuitet. I princip ingen kvalitet utan lugna pass, förutom mina nya tider :)

Hade bestämt att jag en gång i veckan skulle göra 1 km tröskel och se var jag befinner mig. Trodde faktiskt att jag var bättre än jag är, men oj, oj…

Första veckan landade tröskeln på 3:57, benen skakade och bröstet värkte… 1 km i mitt maratontempo och jag var helt slut? Veckan efteråt, samma kilometer, nu 3:52 – låren smärtar, de har tagit stryk av all löpning men jag är inte lika utmattad. Kul att jag på två försök har fått signalen i klockan, nytt PB :) Passade även på att ta ett lugnt distanspass, 20km, nytt PB. Kul med ny klocka… se hur länge man kan förbättra sig.

I går valde jag en annan sträcka för min tröskel, den första hade några jäkla kurvor och ambitionen har varit att jag ska klara en kilometer i mitt Berlintempo. Nu måste det vara fokus. Jag försökte verkligen, krigade.. det blev nytt PB igen på klockan, 3:42. Men fortsatt inte framme…. jag hinner en gång till, ska klara mitt Berlintempo!

I övrigt så strålar solen 5 dagar i veckan, 17-19 grader, sitter på balkongen med utsikt över havet, skriver, läser, svarar på mail. Ett liv man kan vänja sig vid. Jag har 3250 meter bra strandpromenad 800 meter från lägenheten, börjar kunna den nu. Åkt till Marbella någon dag, där finns 9600 meter promenad. Det läckra är att 2020 ska det finnas 180km sammanhängande strandpromenad längs med kusten. Det kostar under 1000:- att flyga ner – tror det kommer bli en del veckor i regionen i framtiden.

skön strandpromenad

Måste också berätta att jag springer de flesta passen i Hoka, bra sko att köra lugnt i – har aldrig testa dem innan och är väldigt nöjd. Passen då jag vill ha mer driv så testar jag Salmings nya sko, EnRoute, tävlar sedan flera år tillbaka i Salming och har nu hittat en riktigt skön träningssko också. I min jakt på formen så har jag även med mig och testar CurraNZ. Produkten är ny i Sverige men internationellt finns det artiklar att läsa där man pekar på att man ska kunna springa fortare och längre, man ska få mindre mjölksyra, fettförbräningen ska öka och återhämtningen mellan passen ska bli kortare. Se: http://halsorutan.se/curranz.html

Låter ju som världens bästa kinderägg för en löpare. Resultatet av det testet får vi se när det är dags att tävla igen…

När det gäller nya tider, i morgon drar inomhusmästerkapen igång i Belgrad, ett EM där jag tror vi får se många riktigt bra tider och prestationer av de svenska löparna. Det känns otroligt kul…

Till sist – en annan kul grej, mitt gamla bolag gav ut två böcker av Åke Högman, hans två första. Den första var Mord i Mölle, nu kommer en uppföljare där undertecknad har fått en liten maskerad roll :)

  Jag satte mig i bilen och körde uppför Erik Dahlbergsgatan och svängde runt hörnet ner på Fersens väg, Malmös enda boulevard, och kände att tårarna var på väg när telefonen ringde:

  – Johannes!

  – CB. Allt väl?

Han hette Carl-Bertil och Fiskesjö i efternamn, men ingen kallade honom något annat än CB.

  – Prima som alltid, frustade han, sprang 1,2 i morse, vilken morgon, vilken morgon! Du måste röra på dig mer!

  – Tack för omtanken CB.

  – Hur går det med artiklarna?

  – Bra, du har dem på fredag.

  – Inte torsdag?

  – Nej, just det, precis vad jag sa och som vi har bestämt, fredag.

  – Okej, ville bara höra, det är ju inte förbjudet.

  Han la på.

  CB var något av min frälsare.

För två år sedan var jag alltså inblandad i förfärliga händelser i Mölle och Kullabygden. Efter det bestämde jag mig för att sluta med kriminaljournalistiken och börja med reklam och kommunikation. Jag fick jobb på Them&Us som copy med kontor på Gustav Adolfs torg i Malmö och trivdes både med jobbet och mina arbetskamrater.

Mitt nya jobb räckte dock inte till för att dämpa ångesten fullt ut efter vad jag hade varit med om. Så jag började skriva fritt på en slags kriminalroman baserad på mina upplevelser. Det där fick CB nys om som den goda affärsman han var och insåg potentialen: ”Lokalt känd journalist skriver en ’dokudeckare om självupplevda hemskheter’.”

  ”Dokudeckare”, så var en ny meningslös genrebestämning född.

  ”Mörkt i Mölle” kom ut och blev en succé, i det nordvästra hörnet av Skåne. Mitt och CB:s samarbete var därmed etablerat och ibland hjälpte jag honom med artiklar till de tidningar han gav ut, om mat och givetvis om löpning. Annars hade jag lagt ner journalistiken.

I övrigt, det blir ett riktigt bra Springnummer, igen :) Lovisa Lindh, Kenth Claesson, löpning i Åre, Ann Louise Skoglund, Petra möter Anders Hansen – bli medlemmar om ni inte är det… http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 Dela på Facebook