Nytt år och nya äventyr

Frida Södermark  

Häpp. Nytt år och så vidare. Nyårskrönikor i all ära men ni har säkert redan läst flera stycken. Så jag försöker att fatta mig kort.

Jag kom upp i 74 länder på listan mot mitt delmål att ha besökt 100 av världens länder. 881 träningspass varav 585 innehållande löpning. 346 dagar av träning. I snitt 14,4 mil löpning i veckan och sammanlagt 7639 km. Häpp. Det var kul nästan hela tiden.

Tittar man på mina tolv mest visade bilder på instagram under året så handlade alla om löpning. Nej ingen skräll. Men alla var tagna i Sverige, trots samlande på länder och lopp runt omkring i världen på mer eller mindre otillgängliga platser. I Sverige varav hälften i Norrköping med omnejd. Det var också där jag fick det ärofyllda uppdraget att hålla tal på nyårsafton. Hålla tal inför tusentals personer som hade samlats vid början av den traditionella nyårspromenaden.

Film från nyårstalet

Tillbaka till bilderna då.

  1. Var det spänningen kring skovalet som gjorde denna bild extra intressant, att jag råkade fota rakt upp i skrevet eller möjligtvis att jag hade min grymma massörs logga tryckt på ryggen. Jag vet inte. Men detta år innebar en annorlunda bostadssituation. Jag bodde i en källare mellan april och december med uppsidan att jag hade tillgång till en fin trädgård. Det innebar många likes från min sida i alla fall. Bilden är alltså tagen på gräsmattan i den trädgården efter ett morgonpass.
  2. Paketet jag håller i var en bröllopspresent till mina tyska vänner som gifte sig i Portugal. Fotot är taget innan starten till Stockholm marathon där starten gick 12:00 och flyget 17:40. En anledning om någon att springa fort. Och det gjorde jag. Mitt snabbaste sedan 2011 och lyckades komma 6:a i SM. Helnöjd. Bröllopet i dagarna tre levererade också. Trots att jag hade bokat hotell på fel ort.
  3. Min kära systers fruhippa. Kom dit på min racercykel med vilken jag hade varit ute i Östergötlands skärgård och cyklat i tre dagar. Men allt man behöver för äventyr och festligheter ryms i en liten löparryggsäck. Det är ju sedan gammalt.
  4. Nej Ultravasan bjöd inte på sol och torra stigar. Här hade vi först bara varit ute på en liten mysjogg som mätte en bråkdel av sträckan vi skulle utsätta oss för dagen efter. Inte var man skitsugen på att gå upp mitt i natten och traila.
  5. Men det gick vägen. Helt oväntat kom jag fyra och på 27:e plats overall. Inte hade jag heller drunknat på vägen. Alla hade haft det lika jäkligt och jag är grymt imponerad över Elov och Idas fenomenala insatser som tog dem till första plats. Jodå, det blir en repris i år, och förhoppningsvis under torrare förhållanden i fädernas spår.
  6. En sådan där vanlig onsdagskväll i juni när det finns ett litet opretentiöst lopp i närheten. Klart man då tar racercykeln och cyklar 19 km dit, 19 km hem och springer loppet däremellan. Blev dessutom ett pers på den 5 km kuperade banan innehållandes backar av rang.
  7. Med facit i hand laddade jag på allra bästa sätt inför Stockholm marathon. Kommer inte ihåg om jag pillade i mig melonen. Grillad korv, cola och resorb låg i magen. Men livet var gött just då och det visar sig ofta i resultaten.
  8. En tidig sommarmorgon i Norrköping när jag skulle försöka hitta närmaste vägen till skogen för att ta stigen upp till Kvillingeförkastningen. Det var rätt långt så blev ingen lång skogsrunda, men jag gillar ju ändå asfalt bättre än skog. Fast upp kom jag och det är en fin känsla när hela stan breder ut sig med Bråviken som panorama. På vägen tillbaka trodde jag att jag hade hittat en genväg men det var dead end ute på ett fält. Sen åt jag frukost.
  9. Borås var också en himla trevlig tillställning. Fick springa i mål som guldmedaljör i SM 100 km. Två gånger. En gång på vår 2,5 km långa bana med den lilla uppförsbacken och en gång inne på stadion. Lika roligt båda gångerna och sedan hejade jag in resten av alla löpare i mål. Ser fram emot årets SM i Helsingborg i juli.
  10. Annie, ett av mina kära syskonbarn, som lider av den ovanliga diagnosen FOP. Jag är glad att under året ha kunnat samla in pengar för att stödja forskningen så att hon och jag kommer att kunna springa ihop i all evighet.
  11. Stockholm marathon igen. Att springa snabbt med hotpants kan generera en del skav. Skav resulterar i blod. Efter denna post på instagram fick jag cred i ett mail för att belysa de så kallade kvinnobestyren. Nu var det inte riktigt så. Men om någon trodde det och blev glad så bjuder jag på det.
  12. Lite alternativträning blev det också. Man är sugen på kvällsmat när backen upp till kompisen gör att man får näsblod.

Men nu är det väl egentligen jag som ska välja vad som var bäst under 2017. Men det är helt omöjligt. Har fått vara med om så mycket och det skulle bli orättvist hur jag än väljer. Att få höra av sina syskonbarn att de har saknat en när man kommer ut för att leka kan vara lika magiskt som att blicka ut över risterrasserna i Banaue. Ett pass genom Stockholm kan vara lika fantastiskt som ett på en bakgata i Albanien eller upp på ett berg i Libanon. Det går inte att välja. Men man kan välja hur man ser på sin omvärld och att lägga märkte till detaljerna gör också det minsta äventyret till en upplevelse.

 

En helt vanlig bra dag förra året. Vilken tur att man inte behöver välja. Jag konstaterar helt enkelt att 2017 var ett bra år. Punkt.

Mitt mål står kvar på lappen. 7:45. Och för de som har koll har det stått där några år. Men 2018 är året jag kommer slå det. Det jag siktar mot i år är Wings for Life, Comrades, SM 100 km, Ultravasan och VM 100 km. Under det sist nämnda i Kroatien hoppas jag få till det. Men det är mycket som ska stämma och det behöver vara just den där dagen. Fats allt jag gör i träningsväg kommer att vara ett steg på vägen dit och något som motiverar till alla träningspass.

Förutom detta har jag lovat mig andra saker som jag redan påbörjat. Träna mer styrka, spänst och rörlighet. Check. Träna på saker jag är sämre på. Hör ihop med det innan. Och framför allt. Ha kul längs vägen.

Om dryga två veckor åker jag iväg igen. Till Marocko. Som så många år innan. Med på färden har jag ett gäng härliga löpare som jag ska få springa med en vecka. I maj åker Löparäventyret till Skottland. Den resan, på vilken vi kommer upptäcka Edinburgh och dess omgivningar, är fullbokad. Men till Berlin och halvmaran den 8 april finns det fortfarande chans att följa med. Jag har platser till det fulltecknade loppet, och förutom att springa den platta och publiktäta banan kommer vi att uppleva många andra roliga saker tillsammans. Boka nu på: http://www.loparaventyret.se/resan-till-berlin-halvmara-5-9-april-2018/

 Dela på Facebook