Nytt fjälläventyr med Mikael Silfver

Aktuellt  

I somras fick vi följa med en av våra medlemmar, Mikael Silfver, när han sprang Padjelantaleden. Det är en cirka 150 km lång vandringsled mellan Kvikkjokk och Änonjalme/Vaisaluokta i Lappland. Vi vet att intresset för att springa i fjällen är stort och ökande så varför inte bjuda på en intressant tur till med Mikael. Han har under flera år sprungit i Jämtlandsfjällen och har haft Storulvån som bas men också Storlien. Här kommer en berättelse från sommaren 2016.

Förra året blev mitt första år att springa mellan stugor i fjällen. Jag försökte hitta en rutt som skulle ta max en vecka att genomföra och som hade stugor efter hela vägen. Mitt val blev att springa från Undersåker till Grövelsjön.

Resan började med natttåget från Stockholm till Undersåker. Tåget kom fram strax efter åtta på morgonen. Många väljer att ta bussen till Vålådalen, ca 27 km. Jag däremot tog på mig min lätta springryggsäck och började springa efter vägen.

vägen mot Vålådalen

Efter några kilometer började en backe som aldrig tycks sluta. Såg på kartan att det fanns stigar lite längre fram att följa. Delar av stigen följer en vacker ravin med Vålån forsande nere i dalen.

 

stigen efter Vålån

Kom fram till Vålådalen efter cirka 32 km löpning. Fördelen att bo på en fjällstation är att där finns oftast frukost, lunch och middag.

Vålådalens fjällstation

Nästa dag började i björkskog för att sen bli mer och mer öppet fjäll. Passerade Vålåstugorna efter ett tag. Fortsatte sedan mot dagens slutmål Helags.

Vålåstugorna

I fjällen får man vara beredd på att vädret kan ändras snabbt. En kall nordvästlig vind började blåsa upp, som pressades mellan Helags fjället och det fjäll som jag befann mig på, Jalkedsåajja. När jag kom runt hörnet fick jag all vind på mig. Kände att ansiktet snart skulle få frostskador om jag blev kvar här för länge. Fick springa på snabbt ner mot Helags stugorna för att få komma in och värma mig. Temperaturen ute visade bara 2 plusgrader.

När man springer mellan stugor behöver man inte så mycket med sig. Skulle dock ha varit skönt med en varm tröja nu. De cirka 30 – 50 meter till ute dasset kändes som att gå ut i bara kalsingarna mitt i smällkalla vintern.

Sov i Sveriges äldsta bevarade fjällstuga Östan stugan, byggd 1916.

Östan stugan

Dagens löpning var ganska lätt löpt, blev ca 43 km.

Nästa morgon fortsatte jag mot Ramundberget där jag tänkte äta lunch. Passerade Fältjägarstugan och tog sedan vänster vid Svaaletjahke. Lunchen var en buffé som smakade prima.

Ramundberget fjällgården

Hittills hade jag avverkat en hel del höjdmetrar, såg på kartan att leden mot dagens slutmål Tänndalen Skarvruet innebar klättring igen. Tog beslutet att runda fjället istället. Efter den bastanta lunchen joggade jag efter vägen mot Bruksvallarna. Där hittade jag en stig att följa. Stigen var ganska lerig på vissa ställen, såg att andra tagit samma väg… Men det var färska björnspår…

Hade sett på kartan att jag skulle få springa fritt i skogen innan jag skulle komma på en stig igen. Jag passerade flera ställen där flera björnar hade legat och vilat.

Kom upp på en stig men sprang åt fel håll i ca 5km. Genade åter genom skogen och kom till slut in i ett område med stugor. Sprang efter skogsvägen, snart hörde jag att något sprang efter mig. Jag ökade farten och hörde att efterföljaren var en hund… Skönt ingen björn… Men hunden verkade aggressiv. En nedförsbacke kom, jag tror aldrig jag sprungit så fort. Hör då ägaren ropa tillbaka hunden. Jag slängde mig på marken, helt färdig.

Kom sen ut på landsvägen mot Tänndalen, såg en skylt Skarvruet, skönt äntligen vila. Fast vänta nu, flera hundra meter med värsta motluten innan jag nådde fram.

Fick en egen stuga, skönt. Efter en behövlig dusch hade de som skötte STF stugan ordnad mat bara för mig, vilken service.

De berättade att området jag hade sprungit igenom är väldigt björn tätt. Tror att jag lyckades skrämma iväg dem med min ”skön sång”, den vill igen stanna och lyssna på…

De berättade att på vårarna brukar björnarna komma ner mot STF stugan för att leta mat.

Dagens etapp blev ca 58 km.

Efter en suverän frukost kände jag mig redo för nya äventyr. Fick börja med att springa efter vägen några kilometrar innan jag kom på leden igen. Rödfjället som jag skulle upp på nu är känt för att myskoxarna brukar hålla till där. De enda djur som jag såg var tusentals renar. Myskoxarna hade troligen gått över mot den norska delen.

Hittills hade löpningen från Undersåker varit relativt lätt löpt, om man bortser för alla fjäll som jag hade fått ta mig över.

När jag kom över på andra sidan Rödfjället började Rogen terrängen. I princip bara blockterräng och vatten. Gick att springa några metrar, sen klättra på stenar osv. Efter ett tag drog jag mig till vänster om leden och hittade ett område som gick att springa i. Otroligt vacker urskog.

Rogens urskog

Tyvärr blev det snart blockterräng igen. Försökte sen ta mig höger om leden, dvs närmare Rogens sjösystem. Sprang kanske ca 10 km fram och tillbaka där jag hittade stråk som gick att springa efter. Stannade sen och försökte hitta var jag var… Såg på kartan att ett hus skulle snart synas. Mycket riktigt hittade jag det. Fortsatte, men kom in i ett svårsprunget myrsystem, där jag tvekade att ta mig över. Insåg snart att jag inte visste var jag var. Sprang med hjälp av kompassen mot var jag trodde var Käringsjön stugan. Kom ut på en stig, men den var inte rätt stig. Var är jag? Följde stigen, men riktningen var fel. Till slut såg jag en skylt och förstod var jag var. Stugan jag hade sett, var fel stuga, den var inte ens med på kartan. Trött joggade jag mot STF Rogen. Blev ca 10 km längre idag än jag tänkt, ca 50 km. Kastade mig i sjön utanför stugan, skönt att få tvätta av sig efter en lång dag på fjället.

Rogen

Rogen stugan

I Rogen träffade jag en ung kille som hade sprungit från Grövelsjön. Han skulle tillbaka nästa dag.

Gick till sängs tidigt. Vaknade innan alla andra och gav mig iväg. Var fortfarande blockterräng.

Rogens blockterräng

Tog mig upp på fjället Tandsjövålen. Fick en otrolig vy över Rogens sjösystem.

Rogens sjösystem

På baksidan öppnades en dal, som med det ljus som var just då, fick mig helt att tappa hakan. Synd att foton inte kan återspegla det man har upplevt.

Lättlöpt dal

Fick också uppleva något helt magiskt. Gick över en liten bäck för att på andra sidan böja mig ner och ta lite vatten med skopan, då simmade en röding med sina klara vit markerade fenor förbi utan att ha bråttom. Höll på att svimma av hänförelse.

Stannade i Storrödtjärns stugan och fikade. Då kom den unga killen från igår förbi. Försökte sen hänga på honom, men det var fortfarande bitvis svår sprunget. Fick släppa honom. Efter en del varierande partier kom jag sen ner på baksidan av Grövelsjön, där öppnas en platå, där det var väldigt lättlöpt. Hörde sen åskan börja mullra, fick då öka farten så mycket det gick.

Varierande terräng

Snart var jag framme för att ta mig upp och över Långsjöfjället. Jag sprang på i nedförs löpan mot hotellet. När jag kom fram, träffade jag han som sprang ifrån mig. Och han sa, är du redan här. Jag nämnde att vara på fjället när det åskar är inget man vill, därför hade jag sprungit snabbt i slutet.

Idag blev det bara ca 39 km… Totalt ca 22 mil på 5 dagar.

Grövelsjöns fjällstation

Nästa morgon var jag stel i benen och det var första gången under den här resan. Berodde på att jag sprungit på dagen innan. Ska man springa långt varje dag, så får man anpassa farten för att inte nästa dag ska bli en plåga.

Nu väntade först en bussresa och sen tåg hem till Stockholm. Just innan bussen passerade Idre, såg jag en björn med en unge i en slalombacke. Skönt att se björnarna från bussen tänkte jag…

Har börjat fundera på nästa sommar vad jag ska åka. Kanske blir det att åka upp mot Treriksröset och prova att springa med tält i ryggsäcken. Blir det av så återkommer jag med ny berättelse.

 

 Dela på Facebook