”Om du fikar blir du tjock”-syndromet

Joel Stenow  

Någon gång under gymnasietiden kom jag över Jonas Coltings bok, ”Jag vill bara se bra ut naken”. Jag vet inte vad jag hade för påhitt om min nakna kropp under den tiden men boken tilltalade mig. Det var inte bara kost-tänket (att avstå kolhydrater av dålig kvalitet, eller att avstå mat överhuvudtaget) utan även five-finger-tänket – det primala – tillbaka till vårt ursprungs leverne, som inspirerade mig! Utan förvarning hade jag Coltings nakna gestalt runtspringande i mitt huvud, pekandes på vad jag fick äta och inte äta.

Under ett år jobbade jag på en restaurang i Tranås (Kalles hette den). Jag hade 15 minuters lunch varje dag och passade då på att fylla en tallrik med mat. Inledningsvis höll jag mig alltså till salladsbuffén och det köttiga alternativet. På onsdagar och torsdagar serverades efterrätt. Jag avstod. På tisdagar serverades raggmunk. Jag avstod. Till min lunch ingick läsk. Jag avstod. Jag avstod. Jag avstod. Tills en dag, en lycklig dag vill jag minnas, då jag inte orkade mer utan tog tre pannkakor med grädde och jordgubbssylt. Oj, vad goda de var. Ojojoj, vad goda de var.

Min pappa berättade en gång att han varit i Österrike med min då nyfödda storebror i famnen. Han höll honom hårt när de tillsammans bars i en sittlift högt, högt upp i luften. Han hade slagits av helt absurda tankar: det är bara mina armar som just nu håller min son vid livet. OM jag släpper, så faller han ner, ner, ner. Givetvis släppte han inte. Vilket vi är glada över allihopa. I det fallet hade jag haft en storebror mindre och en barnamördare till pappa.

Ser ni parallellen i dessa två scenarier? Jag gör det. jag gör det mer nu än då Jonas Colting sprang runt naken i mitt huvud.

OM jag fikar, blir jag tjock. OM jag inte inte tränar, är jag lat. OM jag inte studerar, klarar jag inte tentan. OM jag inte går till jobbet, kan jag få sparken. OM jag inte sover bra, blir jag trött. OM jag är elak, får jag leva ensam. OM jag shoppar för mycket, tar pengarna slut. Om, om, om, om, om… Om pappa släppt, hade han förlorat sin son.

”Om du fikar så blir du tjock”-syndromet innebär att du inte kan trösta dig med att ”nej, men så blir det ju inte”. För så kan det visst bli. Om du fikar så KAN du bli tjock. Om du inte dyker upp på jobbet så KAN du få sparekn. Om pappa hade släppt så HADE han förlorat sin son.

Hur angriper vi detta då? För att utgå ifrån pappas absurda tankar i Österrike: om han hade VELAT släppa, hade han kunnat göra det. Han gjorde det inte. För det hade varit hela världen.

Om jag VILL fika, så fikar jag – för det är inte hela världen. Inte ens med några extra kilon så ÄR det hela världen. Om jag blir så överviktig att jag inte kan leva den vardag jag vill – DÅ kan det vara hela världen.

Endast du kan avgöra vad som är hela världen i ditt liv. Att släppa sitt barn ifrån en sittlift är förhoppningsvis hela världen för de flesta men måste alla frågor handla om liv eller död?  Är ”to fika” eller ”not to fika” the question? Inte för alla och inte hela tiden. Ibland får jag fråga mig: ”VILL jag detta och är jag beredd att ta konsekvenserna?”. Ända sedan de där pannkakorna har svaret påfallande ofta varit JA.

 Dela på Facebook