Opersonliga rekord

Eskil  

April blev en rekordmånad för mig när det gäller distans: 37 mil fick jag ihop. Det är den högsta siffran sen mätningarna startade för tre år sen. Det var 2015 jag skaffade en gps-klocka, började logga mina pass och springa lite mer målinriktat. Det bor en liten statistiker i mig numera. 

Alla mina pers i rutan här bredvid är från 2015. Det känns länge sen, rekorden har hunnit bli opersonliga. Jag vill slå allihop i år. Att jag inte har förbättrat mig på milen och maran beror på att jag inte har försökt. Trettiofem minuter respektive tre timmar är jämna och fina tider som ordningsmannen i mig är nöjd med att ha klarat av. Desto störigare att ha ett pers på Lidingö som är två minuter över två timmar. En släng av OCD är det som driver mig kan man säga, en drivkraft så god som någon. 

Dom senaste två åren har jag alltså mest fokuserat på Lidingöloppet, men 2016 var jag för dålig och 2017 var jag sjuk. Jag sprang också några mindre terränglopp, trots att jag egentligen föredrar flack asfalt. I år ska jag springa fler lopp. Tävlingar är den bästa träningen och det är bra att ha mål tidigt på säsongen att sikta mot och inte bara ha Lidingö på hösten. Stockholm Marathon väntar om en månad, det är ett bra delmål som tvingar en att samla mil i benen under våren. 

Och nu på lördag är det Kungsholmen runt, mitt första flacka millopp sen 2015 om man räknar bort triathlontävlingar. Det är nog lite av en favoritdistans: inte så mycket taktik och disponering av krafterna utan bara att blåsa på från start till mål. Är nyfiken på hur jag ligger till. Jag sprang en testmil i måndags, den gick på strax under 37 minuter. Det kändes som att jag inte hade mer att ge, men på tävling går det ju alltid lite snabbare. Målsättningen blir att öppna hårt och försöka hålla PB-tempo första halvan när det är lättlöpt, och sen ta resten som det kommer. Det blir nog gott om duktiga löpare på startlinjen och förhoppningsvis hittar jag en bra rygg. Men något pers räknar jag inte med: banan verkar bli lite knixig mot slutet och jag är nog lite övertränad och tung i benen för tillfället. Någon vila och formtoppning dagarna innan tänker jag inte unna mig, sånt väntar jag med tills det verkligen gäller. Nu får det gå som det går. Jag är i alla fall laddad!

Jag är i princip emot det här med att få en tröja när man springer lopp. Min grundinställning är: låt dom som vill ha en tröja betala extra för den och sänk anmälningsavgiften för oss andra istället för att bara kasta ut en massa fula plasttröjor från Kina som ingen vill ha. Men det här tröjan var faktiskt rätt snygg, den kommer jag nog att använda.

 Dela på Facebook