På gång igen!

Johan Larsson  

Den 12/6 svullnade mina anklar och mitt ansikte upp efter en tids viktnedgång. Veckorna innan hade benen känt som bly och träningen hade varit hemskt jobbig att genomföra. Sedan den 12/6 har det hänt en hel del och jag tänkte beskriva hur mitt liv och träning har sett ut fram till idag den 20/7.

Den 12/6 på kvällen träffade jag min bästa vän Alexander (Alex) på centralen i Lund för att gå ut och käka. Alex frågade omgående om varför jag var svullen över kinderna. Han trodde först att jag hade varit hos tandläkaren och fått bedövning. Jag hade själv tyckt att jag var lite svullen i ansiktet och över anklarna de senaste dagarna men inte funderat så mycket mer på det. Det spände i benen och benen var, som sagt, sega som bly. När Alex och jag satte oss på restaurangen och jag ringde min syster, som är läkare, så blev jag varse om att det var något som inte stod alls rätt till (läs föregående blogginlägg för mer info).

Jag var på vårdcentralen och tog blodprover måndagen den 15/6 och fick då konstaterat att mina värden var riktigt dåliga. Saltrubbning (kaliumbrist) som resulterade i muskelsönderfall och leverpåverkan, låga sköldkörtelvärden och lågt blodsocker. Symtomen var tydliga med sömnbrist, torra händer och att jag sprang och kissade extremt mycket. Av någon anledning började jag sova på ryggen vilket jag aldrig har gjort tidigare. Hela kroppen var ur rytm och jag kände tydligt att det var något som är fel.

Jag blev ordinerad vila de första dagarna och tog en hel vilodag för att sedan köra igång med alternativ träning parallellt med löpning utan kvalitetspass. Kvalitetsträningen bestod istället av crosstrainer, cykel på min spinningcykel i mitt vardagsrum och vattenlöpningen. Inte världens roligaste träning men man vänjer sig och det finns inga andra alternativ. Jag fortsatte med dubbla pass varje dag för att hålla konditionen uppe.

Jag fortsatte att gå ner i vikt och var nere på cirka 57,0-57,5kg. Vätskan i ansiktet och anklarna började successivt försvinna vilket gjorde att jag fortsatte att gå ner i vikt. Benen och kroppen kändes mer slitna än någonsin och jag hade syra av att gå tre våningar upp till kontoret. Varje gång jag lyfte mig ifrån kontorsstolen och till exempel skulle gå till kopiatorn så var det ångest för jag visste att det skulle värka i benen.

Jag fortsatte springa cirka 10mil/vecka och körde alternativ träning utöver det så två pass om dagen var det som gällde ändå. Jag köpte ett årskort (gymkort) på 24/7 för att kunna köra crosstrainer tidigt på morgonen innan allt folk kommer. 04.40-05.40 har det varit jag och städerskan på 24/7 på sockerbruket i Lund. Bra puls har jag fått upp crosstrainern där jag har legat på cirka135-160 slag per minut i 40 minuter/pass av totalt 60 minuter. Jag har kört olika typer av intervaller under passet med olika lång vila. Min vilopuls är 30slag/minut och min maxpuls är 195 så 145-150 slag under 40 minuter är bra träning för mig. När jag kör kvalitetspass i löpning brukare jag ligga kring 160-170 slag per minut. Vid ett vanligt distanspass (42 minuter på milen) ligger jag på mellan 110-115 i snittpuls.

Jag måste säga att jag har fastnat riktigt för crosstrainer och kommer att ha det som ett stående inslag i min träning för att kunna träna på bra när benen är slitna. Jag upplever inte alls att crosstrainer sliter på kroppen på samma sätt som löpning utan det är väldigt skonsamt och det är lätt att få upp pulsen.

Jag började äta lite mer allsidigt och fick ordinerat av min läkare att äta mat som innehåller mycket kalium och köpte därför hem cashewnötter, lax, sill, aprikos, jordnötssmör, spenat etc. I regel äter jag ett varmt mål mat om dagen och sedan kvarg, havregryn, knäckebröd med ägg, lax, sill eller makrill på kvällen. Det är enkelt att ordna på kvällen och det är nyttigt och gott. Jag har även lagt in ett rejält mellanmål på förmiddagen och ett på eftermiddagen på inrådan av min läkare och en god vän som är dietist. Tidigare var det ofta bara en banan på förmiddagen och en banan och ibland en drickyoghurt på eftermiddagen.

En vecka efter första provsvaren var jag och tog blodprover igen och testvärdena hade blivit något bättre och jag gav mig på intervaller samma eftermiddag (22/6). Tyvärr var det alldeles för tidigt och med facit i hand kunde jag räknat ut att det inte är smart att köra 8x1000m med en ömmande baksida samtidigt som musklerna bryts ner. För första gången i mitt liv fick jag avbryta ett träningspass när jag under tredje intervallen kände att det inte var hållbart längre då jag sprang och släpade med mig vänsterbenet. Baksidan har jag haft lite problem med under våren men nu gick det inte att springa och de två första intervallerna gick på 3.08 och 3.15 vilket är alldeles för långsamt och som normalt ligger på cirka 3.00 eller snabbare (beroende på hur benen känns). Istället fick jag gå hem och sätta mig och köra 8x3minuter på spinningcykeln.

Alternativ träning

Alternativ träning är inte världens roligaste men det är bra och skonsam träning som ger ett starkt pannben. Dessutom lär man sig hantera värme för svettas gör man något otroligt. Golvskyddet under cykeln har jag fått införskaffa då inte handdukarna räckte längre och golvet riskerade att bli fuktskadat.

Jag fortsatte med alternativ träning parallellt med distanslöpning och la in tröskelpass då och då där jag sprang 5km uppvärmning och sedan sprang jag 10km rakt av och sedan 3-4km nervarvning. Inga stegringar eller löpskolning eftersom det gjorde ont i baksidan då. Tempot på trösklarna låg på 32-33minuter vilket gjorde att jag kände mig trygg med att jag snabbt skulle vara tillbaka i bra löparform när smärtan och segheten i benen väl skulle släppa.

Känslan under löparpassen var fortsatt hemsk och första kilometern på varje pass kändes värre än var det brukar göra på sista kilometern på ett millopp. Benen kändes liksom bortkopplade och allmänt konstiga. Inte den här vanliga känslan när man är sliten utan något helt annat. Jag ringde och pratade med min läkare och han meddelade att det beror på att muskelvävnaden har brutits ner. Han sa att hade jag sysslat med en sport där jag använder armarna hade jag känt samma sak i armarna och att det rör sig om muskelnedbrytning i hela kroppen till följd av för mycket träning i kombination med för lite mat.

Successivt började det kännas bättre och bättre i kroppen och den 10/7 var det dags för blodprov igen. Värden nu hade väsentligen förbättras och jag fick klartecken att börja springa som vanligt men att vara noga med att se till att fortsätta äta rejält och vila eller köra alternativt om jag känner mig sliten.

Sedan måndagen den 13/7 har jag kommit igång med kvalitetsträningen och sedan dess har det blivit löpkvalité varannan dag men jag har fortsatt att lägga in crosstrainer så förra veckan blev det 158km löpning och tre pass a 1h crosstrainer i hög fart. Jag tror och hoppas att löparformen kommer tillbaka snabbt och träningstiderna indikerar på att den inte är så långt borta även om jag för dagen är lite seg i benen. Det tar några veckor att vänja sig vid backintervaller, 1000:ingar och annan kvalité.

Jag har stabiliserat vikten kring 58,0-58,5kg och målsättningen är att lägga mig på 59,0kg. Jag har haft för mycket fokus på vikten den sista tiden och jag har insett att det inte har varit riktigt friskt. Jag hade en period när jag var 17år då jag blev väldigt smal och nu har jag haft samma tendens igen. Vid några tillfällen har jag inte kunnat sova på natten och har då gått upp och ätit och sedan somnat som en sten. Jag har även börjat äta lite mer rejält innan kvalitetspassen på morgonen. Tidigare åt jag kl. 19.00-20.00 på kvällen och sedan genomfördes kvalitetspasset 04:45 med frukost först 07.00. 11h-12h mellan måltiderna med ett hårt pass däremellan fungerar inte när man inte har några reserver att ta av. Tidigare tog jag en banan och ett glas vatten medan jag nu äter kvarg, havregryn, två-tre knäckebröd med pålägg och ett äpple vid två-tre på natten. Detta har gjort att jag har stabiliserat vikten och inte fortsatt gå ner och jag hart sovit bättre. I samband med att jag började äta mer har kraften successivt börjat kommit tillbaka så nu känns det som jag är på gång på riktigt igen.

Nästa tävling ser ut att bli Karlskrona Stadslopp nästa torsdag den 30/7. Martin Söderberg och jag har haft en del kontakt sista tiden och Martin har bjudit in mig till loppet. Martin som förövrigt har gjort starka tider på både halvmaran och milen (1.05 och 30.04). Går allt som det skall så blir det SM på 10000m den 7/8. Målsättning är sedan att jag och min vän och klubbkompis Mikael Ekvall skall springa Finnkampen tillsammans på 10000m.

Idag är min första semesterdag så nu ska jag passa på att ta igen förlorad sömn, koppla av och njuta av att bara kunna ta det lugnt. Vilan kommer helt säkert att göra mig gott.

Jag vill tacka alla som har hört av sig och stöttat mig under denna jobbiga period. För mig har det känns skönt att kunna skriva av mig på bloggen eftersom det har gjort att jag inte har behövt förklara mig varför jag inte har mått bra. Även artikeln i expressen gjorde att många som känner mig förstod att något inte stod rätt till. Jag är övertygad om att den här perioden har gjort mig starkare mentalt och jag är tacksam över att jag hann bromsa detta innan det gick alldeles för långt.

 Dela på Facebook