Porrkaraoke och pers i Berlin

Frida Södermark  

Äntligen så var det dags igen. Berlin. Som vi hade väntat. Vi som varit där. De som skulle dit för första gången. Vi klev på bussen vid 20:30. Ut på äventyr. Det började soft. Med att försöka komma till ro. Genom att titta på Forrest Gump. Vi skulle på löparäventyr. Den passade bra. På färjan över till Rostock lade jag mig och sov i fönstret. Det visade förbudsskyltarna tydligt att man inte fick. Färjan var av senaste modell. Sprillans ny. Kändes felkonstruerat. Det ska vara lite sunk.

På Autobahn söderut mot vårt mål. Där hade jag genomgång av viktiga och mindre viktiga glosor, som skulle bli förhörda på vägen hem. Hämtade nummerlapparna och checkade in på hotellet. Vi hade kommit till värmen och eftermiddagsjoggen blev en njutning ned till Alexanderplatz, förbi domen, längs Spree och hem genom de judiska kvarteren. I Mauerpark genomförde vi några intervaller för att få fart på kroppen inför söndagens tävling. Vi sprang och resten av parken grillade och drack öl. Några iklädda hästhuvuden av gummi. Kontraster. Vi blev glatt påhejade. Kvällen ute på restaurang och sedan en promenad förbi synagogan och det vackert upplysta Brandenburger Tor. Några kravallstaket hade redan placerats ut. Här skulle vi springa. Sannolikt inte tillsammans med de överförfriskade kidsen som skränande for förbi i limousin eller mannen som skrek haranger av oklara skällsord och viftade med armarna. En del av gruppen som ville spara på benen skickade jag hem svartåkandes på en spårvagn. Vi andra gick vidare och drack en veteöl på en uteservering som hette Den döda hönan. Kvällen var ljum. Man kunde sitta i T-shirt. Vi konstaterade att det var mars. Vilken njutning.

Eftermiddagsjogg längs Bernauerstrasse där det tidigare var ingemansland. Här kunde man inte springa förut. Utan att bli skjuten.

Här slår GPS:en om till 3 km på den platta och härliga rundan genom Berlin.

På morgonen gav några av oss iväg på en kort morgonjogg. Marknaden vid Kollwitzplats hade börjat att packa upp sina stånd och körsbärsblommorna blommade. Lördag är alltid lika med utflyktsdag när man är i Berlin med Löparäventyret. Vi började med att åka ut på ön Schwanewerder i Wannsee med sina fina villor. En ö med historia och den dyraste gatan i tyska Monopol. Där hade bland annat Göring ett sommarhus. I närheten ligger Haus der Wannseekonferens där man skrev under dokumentet gällande den slutgiltiga lösningen på judefrågan under andra världskriget. En hemsk historia vi inte får glömma i ett vackert hus vid vattnet. I vattnet fanns en simmande bäver. Nästa stopp var Kreuzberg. Vi gick upp på berget i Victoriapark med fin utsikt över Berlin och spenderade sedan några timmar på Bergmannstrasse med lördagsflanering och lunch. Där blev några vittne till ett rån. En kille på cykel och tröjan full av stöldgods roffade åt sig saker från en affär. En kvinna kom ut med pistol. Det blev handgemäng vilket blodet på gatan vittnade om när jag i efterhand kom förbi och fick historien berättad för mig.

På expedition. Victoriapark. Väpnat rån. Sen lunch.

Sista punkten på programmet var Stasimuseumet. En intressant utställning om säkerhetspolisens arbete i det forna DDR och människorna som levde under ständig bevakning. Bland mycket annat fick man gå in i högkvarterets rum som finns kvar i originalskick med möbler och telefoner med olika speciallinjer, en handgranatattrapp att användas på skolgymnastiken, oändlig dokumentation över verksamheten plus att vi fick veta att Iron Maiden var ett av de största ideologiska hoten mot den kommunistiska staten.

Eftermiddagen och kvällen var fortsatt ljum. Vi gick till min favoritvietnames i Prenzlauerberg och åt. Men än var inte klockan mycket så det fanns tid för besök på en pub. Servitrisen var sur redan när vi kom in genom dörren. Jag gjorde henne då inte gladare genom att rada upp en påse med småmynt som räckte runt halva bordet men bara var valuta nog att köpa två apfelschorle. En av de blanddrycker som går att dricka i Tyskland bestående av äppelsaft och mineralvatten.

På vägen tillbaka stod en kille iklädd banankostym utan kalsonger under och var inkastare till något som hette porrkaraoke. Detta kunde man ju inte missa. Övertygade några i gruppen om det faktumet. Vi betalde fem euro för att gå ned i källaren. Där fanns det rätt många uppblåsbara barbaras men även glass att köpa. Längre in i lokalen satt folk uppradade på golvet och på barstolar. En shotbricka gick runt. Det var gratis att ta för sig. En liten dvärg med leopardkalott på huvudet gick runt och efterskänkte i shotglasen. Spritflaskorna såg gigantiska ut i förhållande till hennes kroppshydda. Först fick vi se några musikvideos och en film som var inspelad av några svenskar. Den hette Der Schlangemann och handlade om Barbies Ken som hade en snopp lika stor som honom själv vilket visade sig vara ganska opraktiskt. Sedan började porrkaraoken. Den gick till så att några i publiken fick sitta i en soffa och agera röster till den ljudlösa porrfilm som pågick på vita duken. Batman svetsade upp en låda ur vilken det kom upp två tjejer. Samtidigt som han och de två tjejerna förlustade sig med varandra på alla de sätt som är möjliga förde de tre i soffan en dialog som handlade om helt vanliga vardagliga saker vilket blev väldigt roligt. Men hur roligt det än kan vara gick vi hem ganska tidigt. Vi skulle springa ett lopp. Det var för det och inte på grund av porrkaraoke vi var på plats i Berlin.

Känslan efter loppet. Over the moon.

Söndag morgon. Bussen till starten och glad stämning. Perfekt löparväder. Kanske något blåsigt om man ska vara petig. Vi samlades vid den lilla anspråkslösa dönerkiosken som var vår uppsamlingspunkt efteråt. Mina gruppmedlemmar letade sig vidare till sina startfållor och jag till elittältet. Så iväg. Karl Marx Allee. Alexanderplatz. Unter den Linden. Efter 3 km genom Brandenburger Tor. Min plan var att springa på 1:24 vilket skulle bli pers med 33 sekunder, men ändå att försöka bygga upp en marginal på några sekunder om det skulle bli tufft i slutet. Vid Brandenburger Tor hade jag redan en marginal på 30 sekunder. Vid 9 km var den 90 sekunder. Oj då. Det gick så lätt. När jag då mentalt visste att jag sannolikt skulle göra ett än bättre resultat än planerat slappnade jag av ännu mer. Åt en gel vid 10 km. Några klunkar vatten. Det var allt under loppet. Marginalen fortsatte. Ända in i mål. 1:20:52. Jag trodde inte det var sant. 3:50min/km. Jag som inte ens sprungit 10 tusingar på det tempot innan. Galet. Magiskt. Roligt. Omtumlande. Stod där en stund. Det var svårt att ta in. Gick till dönerkiosken. Gruppen kom dit en efter en. Ännu fler pers. Ännu mer lycka. En döner kostade 2 euro. En öl 1,30. Vi var där i solen tillsammans. Vilken dag.

Men där var det inte slut. Vi hade grund att fira. Massor av grunder att fira. Började i Mauerpark på plastöverdragen från loppet som picknickfiltar. I parken var det festivalstämning. Fullt med folk, liveband, grillar, familjer, öldrickande gäng och så vi. Vid amfiteatern satte vi oss. Man såg inte teatern för allt folk eftersom att karaokemannen var där. Varje söndag när det är fint väder kommer han dit med sin musikanläggning på en vagn. Där kan vem som helst få bli stjärna om än för några minuter. Flera hundra människor i kören. Vilken känsla.

På kvällen förflyttade vi oss till en italiensk restaurang och sedan vidare till marathonfesten. Där är det stort disco och prisutdelning. Kenyanerna hade klätt upp sig i sina finaste adidasoveraller och en del av dem dansade även loss en stund. Vi dansade loss en lång stund. Festen var i en skybar högt uppe i Europacenter. Panorama över staden. Bildspel från dagens lopp. Taxi hem genom den fina staden. Vilken dag.

Måndagens morgon var lite gråare. Men under en promenad hann vi till murmuseet och även in på en färgsprakande och bohemiskt inredd innergård innan vi köpte matsäck och satte oss på bussen. Där blev det glosförhör med fina resultat och redovisning av helgens fotouppdrag. Bilder tillsammans med präktiga mustascher. Sevärdheter i ovanliga vinklar. Känslor före, under och efter loppet. När man åt något genuint tyskt och bildbevis när man är på platser där man inte får vara. Det var ledsamt att kliva av bussen och skiljas från gamla och nya vänner. Men minnena har vi kvar och det blir fler äventyr. Wir sind Berliner.

Nästa går till Kroatien den 8-15 september. En resa som passar alla oavsett nivå: http://www.scandjet.se/loparaventyret

 Dela på Facebook