Racereport Gdynia halvmaraton

Redaktören har ordet  

Gdynia halvmaraton var inte alls inplanerat. Däremot var det helt planerat med att se min favorithårdrocksgrupp, Magnum, på fredagskvällen den 16 mars i Stockholm.

Något jag lyckades glömma bort när jag anmälde mig till halvmaran i Gdynia. Tänkte att 6-7 veckor efter Marrakech och träningslägret där skulle få fart på mig.

Hade dock inte räknat med influensan från h-e och noll löpning på 4 veckor. Fick igång träningen någorlunda 2,5 vecka innan resan till Polen. Inställningen blev att ta de 2,1 milen som ett bra träningspass.

Inte riktigt den känslan jag haft hittills i år. Men det kommer nog.

Det började på fredagen med illfart till Fryshuset i Stockholm och incheckning på intilliggande hotell. Trängde oss smidigt fram och fick bra platser framför scenen. Sångaren Bob Catley, fyllde nyligen 70 bast, och verkar ha fått en nytändning med ny trummis och ny lirare på keyboard. Låtarna från nya skivan är helt okej, men mest drag blir det naturligtvis med låtar som ”Vigilante”, ”The Spirit” och ”How far Jerusalem”. ”Don´t wake the lion” gör konserten fulländad.

Snabb matbit på restaurang efter konserten, där en överförfriskad östgöte i bästa ”Robert Gustafsson-stil” blir nekad att dricka mer öl. Något som inte föll i god jord. ”Får jag inte dricka öl så tänker inte jag vara kvar här”. Ingen sa emot honom.

Upp 03.45 för att hinna med planet från Skavsta 07.00. Framme i Gdansk på en timme. Taxi, de 2,5 milen till Gdynia. Kostar 250 kr. Kommer fram till expot för att hämta nummerlappen 08.45, expot öppnade 10. Blir en timme i ett matvaruhus, med en kopp choklad som kan vara den äckligaste choklad jag druckit. Tänk en Marabou mjölkchoklad, smält den, tryck in lite extra socker, koka upp den och drick.

Föredömligt smidigt att hämta nummerlappen och föredömligt litet expo.

Jäkligt kyligt plus en bister blåst gör att tankarna på att strunta i att starta dyker upp. Taxichauffören, överlag galet billigt med taxi, berättade att det varit 16 minus veckan innan. Men det var ingenting jämfört med kommunisttiden. Då var det kyligt på riktigt.

Försökte få värme i hotellets jacuzzi, det går inte. Bättre lycka med bastun och ångbastun.

Pastaladdning på kvällen i hamnen, med den lokale trubaduren i ena örat. Tvårätters för två personer plus dryck strax över 200 spänn.

Upp 07.00 på söndagen, bra frukost på hotell Nadmorski, som ligger vid vattnet och nog är en riktig pärla på sommaren.

På med tights, kompressionsstrumpor, halsvärmare, långärmad funktionstischa plus en långärmad tröja till, mössa, vantar och brillor. Jag ville inte frysa.

Redo för fight mot kylan och de 21 097,5 meterna.

Inte så farligt  kallt som jag trodde. Taxi till starten på piren i hamnen som låg max fem kilometer från hotellet. Någon kilometers uppvärmning och några ruscher. Riktigt bra organiserat och lätt att ta sig in i startfållan. Faktiskt så lätt att jag stod tre meter bakom elitlöparna. Vet man med sig att man inte kunnat göra jobbet är det också svårt att ställa in sig på att plåga sig 2,1 mil. Först när starten går börjar det gå upp för mig att det är 2,1 mil det handlar om. Rätt långt, det mentala finns inte där. Hänger med 1.20-ballongen i tio meter. Sedan får jag omgående släppa 1.25-ballongen. Men kilometertiderna talar ändå om hyfsad fart.

Loppet springs på långa gator där löparna möter varandra flera gånger. Är man i form går det nog att springa riktigt fort. Bra support vid vätskestationerna och många hejarrop utmed banan. Vid 7-8 kilometer kommer 1.30-ballongen ifatt mig. Jag ökar farten och lyckas hålla undan fram till 10 kilometer som jag passerar på 41.37.

1.30-ballongen kutar för snabbt hinner jag tänka, innan det kommer ett riktigt tungt parti. Möter eliten och ser också 1.25-ballongen på andra sidan gatan. Tänker att det är där jag borde vara.

Att kuta 2,1 mil på ren vilja är grymt.

När vi ”vänder” vid 13 kilometer ser jag att nästa ballong är på väg ifatt mig. Ska 1.35-ballongen också ta mig. Jag är beredd att kliva av. Vid 15 km kommer en hel klunga ifatt mig och det känns som jag bärs fram några meter. Det är inte 1.35-ballongen, det är ytterligare en 1.30-ballong som håller rätt fart. Vilken boost!

I alla fall i en kilometer, sedan misär hela vägen in i mål. Jag vinkar, gör highfive med barn och tar till och med en omväg för att få göra highfive med en grupp. Ger ändå en del energi tillbaka. Det värker i vaderna och det mesta är hemskt.

Speakern uppmärksammar Mikael from Sweden rejält och jag tar mig över mållinjen. 1.32,22 min näst sämsta tid någonsin. Men jag fylls ändå av glädje och tillfredsställelse. Jag gjorde det jag kunde efter de förutsättningar jag hade just den här dagen. Det kommer roligare tävlingar, där jag i bättre form, får jag hoppas :)

Jag har inte frusit en sekund under loppet, men det är nu det börjar. Hämtar överdragsjackan och börjar den förtvivlade jakten på en taxi. Något som visar sig vara nästan omöjligt. Jag fryser om fingrarna, kan knappt gå och blåsten friskar i. Yrar omkring 30-40 minuter, känns som 4-5 timmar i det läget. Till sist tre taxibilar på en gång. Känns som en hägring.

Benen rör sig okontrollerat när jag sätter mig i taxin. Fryser du, undrar taxigubben. Jovars. Han är snäll och maxar värmen så mycket det går. Det är fan hemskt att frysa.

Upp på hotellrummet in i duschen och härlig värme i en halvtimme. Trots en mindre bra tid slutar jag på 24:e plats av 500 startande i min åldersgrupp.

Sambon, som inte ens tränar löpning, klarar sig också i mål. En fantastisk prestation och bevis på starkt psyke.

Sammantaget en eloge till arrangören. Som deltagare får man mycket för anmälningsavgiften på strax över 200 kronor. Fet löparmössa, fet medalj och ett riktigt bra organiserat lopp.

Lägg till billigt flyg, billigt hotell och överlag en riktigt bra prisnivå gör att jag varmt kan rekommendera en resa till Gdynia halvmaraton. Även om det varit mer njutbart med något varmare väder.

 Dela på Facebook