Rapport från staterna

Andreas Almgren  

Hallå hallå!

Senast jag uppdaterade så hade jag precis avslutat en väldigt kort och intensiv inomhussäsong som, enligt mig, lovade en del inför den kommande utomhussäsongen. Nu har det passerat drygt två månader, en kritisk period har avlutats och en ännu mer kritisk period ska påbörjas. Så hur ligger jag till nu då?

Första delen av grundträningen började lite småstruligt, och det finns en enkel orsak till detta. Den svenska vintern. Inför varje vinter muttrar jag över hur mycket jag hatar snö och is, och varje vinter får jag bekräftat varför. Veckan, och veckorna, efter inomhus-SM var det SVINKALLT och det var mer eller mindre omöjligt för mig att träna kvalité utomhus. Det ledde till en tröskel på löpband och ett halvt långintervallpass på bana. Det blev just ett halvt pass eftersom det högg till i ena vaden halvvägs in. Eftersom jag har haft lite strul med vader tidigare så bröt jag, fick köra alternativt i en vecka och sedan var jag på benen igen. Sprang i några dagar, fick köra lite långintervaller på löpband och sen hade jag ont i en sena i knät. Med hjälp av några dagars intensiv behandling så släppte spänningarna i framsida lår, som hade orsakat ett ”drag” i senan, och jag var fit for fight igen. Detta var några dagar innan jag skulle åka till USA och slippa denna djävulens årstid. Äntligen skulle jag träna på bra igen.

Känslan under USA-lägret har varit hur bra som helst. Med undantag från några dagar har jag kunnat träna på precis som jag har velat. Första 1,5v av lägret spenderades i Orange County, strax söder om LA, där min tränare har varit på läger över 20 gånger. Där fick jag bekräftad att konditionen var fin, mycket tack vare en bra grund och tuffa cross trainer-intervaller under den korta löpningsfrånvaron. Efter ”förlägret” packade vi väskorna och bilade upp till min absoluta favoritplats för träning. Flagstaff. Kombinationen av höghöjd, bra faciliteter och mil efter mil av bra löpspår är svårslagen. Just det hoppas jag att jag ska bli den här säsongen. Svårslagen.

Skämt åsido, känslan är att träningen har gått väldigt bra här i USA. Jag är klart uthålligare än jag någonsin har varit tidigare. Förra året i Flag så var tröskelpassen de enda passen som inte var en fullständig katastrof. Lite överdrivet kanske, men tröskel var jag helt enkelt ganska bra på här förra året jämfört med andra typer av pass (långintervaller, korta aeroba intervaller, snabbhet m.m.).  Nu kan jag hålla ungefär samma fart som förra årets tröskelpass, men med ca 8-10 slag lägre medelpuls. Långintervallerna går bra mycket fortare, banpassen är en annan dimension och sprintpassen kan man äntligen kalla för just ”sprintpass”. Man ska inte dra för stora växlar av detta så klart. Mycket kan hända och det är stor skillnad på att prestera bra på träning och på tävling. Jag kan inte lova att jag kommer springa snabbare än tidigare den kommande säsongen, men jag kan lova att jag aldrig har varit mer förberedd inför en säsong.

Något  som jag tar med mig från det här lägret är vikten av att hålla igen under majoriteten av passen. Jag skulle säga att det här förmodligen är det första långa lägret där jag inte har drabbats av en ”dipp”. Även mitt sämsta pass under det här lägret har varit förhållandevis bra, och när jag har känt att jag har varit på väg ned i en grop så har jag tagit nödvändiga åtgärder för att motverka det. Detta har lett till att jag kontinuerligt ha levererat stabila och klart godkända pass, vilket bygger grunden för en lyckad säsong. Nu kommer man in i den där kritiska perioden där det gäller att inte förivra sig. Träningen har gått bra, man är sugen på att tävla och vill gärna springa lite fortare, lite mer och lite tuffare. Det är då som skadorna kommer. Mitt viktigaste mantra de senaste veckorna har varit ”det är mer än 100 dagar till EM-försöken” och det hjälper väldigt mycket för att skapa ett lugn. När jag ser hur långt jag har kommit på fem veckor i Flagstaff så känns det väldigt tryggt att jag har nästan tre gånger så lång tid på mig att bygga och finslipa.

Kommande period då. Jag har ca två dagar kvar i Flagstaff innan jag, via en övernattning i LA, flyger hem till Sverige. Här förbereder jag mig i knappa två veckor innan min planerade säsongsdebut, 1500m i Karlsruhe. Den sista delen av grundträningen för 800m fungerar väldigt bra som tävlingsförberedande träning för 1500m, så förhoppningsvis kommer jag kunna springa fort. Tidigare har jag bara sprungit taktiklopp på denna sträcka så det blir spännande att se vad jag kan åstadkomma med bra fart från start. Apropå spännande; efter ett par veckors observation i Flagstaff så finns det mycket som talar för en rolig sommar i år. Jag längtar väldigt mycket till att tävlingssäsongen ska dra igång och att de svenska löparna ska få visa vad de går för.

Ha det!

BG är inne på Andreas blogg och adderar en bild från lägret i USA, det steget – wow… kommer bli en grym sommar..

 Dela på Facebook