RastaRunner springer alltid bra (offerdalsmilen)

Yoie  

6 dagar efter SM milen skulle den jämtländska milen i Offerdal gå mellan Kaxås och Änge. planen var att köra träningstävling för tävla är ett grymt sätt att träna på.

Som jag skrivit tidigare blogginlägg så kände jag att det fanns mer att hämta från SM milen och jag grunnande mig i veckan på varför inte benen ville accelerera snabbare när allt annat kändes så starkt.

Torsdagen Direkt efter SM milen så kände jag mig fräsch och kunde jag träna på direkt. Körde peakperformance vertikal km på 2km 500hm i intervall form av tre st på fredagen och även på söndagen kunde jag till och med förbättra min tid upp till mörvikhummeln.
På måndagen kör jag alltid intervaller och fick för mig att 100-200-300m intervaller skulle vara lagom lätt så där dagen innan offerdalsmilen. Men med ovana spurtben visade det sig vara mycket jobbigare och nu var benen rejält pumpade efter alla kvalitets pass.image

Så här efteråt så skakar jag mest på huvudet över min naiva träning. ibland händer det att när jag får för mig att kuta allt för många höjdmetarpass eller springa lite snabbare än vad jag borde… Som att en busunge tar över min kropp och bara rusar iväg när den vuxna Yoie försöker Stoppa. Ibland kan jag tygla busungen och då blir träningen oftast riktigt bra men ibland går det inte att Hejda den och busungen Yoie bara far iväg och gör allt av hela härligheten och med ett hjärta som brinner av lycka och spänning.
Som ni ser så är det inte upplagt att kuta fort så jag lägger förhoppningar ödmjukt åt sidan och suckarmig fram till avfärd mot Offerdal.

När jag och coach Andreas anländer till start så känns det ändå jätte kul att vara där och som vanligt i löparlopp så träffar man på gamla löparvänner och människor som korsar sina fingrar för min skull att det ska gå bra, eller som dom säger “så VET dom att det kommer gå bra”. Jag är mest där för att lägga fram de bästa juvelerna i min säck som jag borde ha putsa på men som mest var sönderslagna och slitna. Men bara att ta fram det som finns och göra jobbet.

Dagens upplägg var att kuta fort från början och inte ligga på rulle. Så när startskottet gick la jag mig i första klungan och den gick på 3:17.
Sen fick jag släppa för att dra hela 2a klungan resten av loppet.
När man inte ligger på rulle och istället får dra kan man bli uttröttade men i det här loppet ville jag inte att någon skulle orka att komma upp och dra så om någon försökte öka så ökade jag också och ledde klungan stabilt.

Offerdalsmilen är ingen flackmil. Den är allt utom flack. Med låååånga uppförslöpar -backar och låååånga-nedförsbackar är km hastigheterna väldigt ojämna.
3km går på 10:20 och  gruppen ligger som klistrade i min rygg.
Uppför drar jag ifrån och nedför måste jag tänka fortfortfort för benen är inte van vid att springa i dethär tempot.
Kollar klockan vid 8km och den visar 28:00 och ja vittrar PB och tvingarbenen att kuta snabbare för jag känner mig så stark men benen hänger ändå inte med. Sista km är det klättring igen och det blir extra tungt efter att precis bombat ner för en lång nedförsbacke. Jag inser att det inte kommer bli PB men när jag svänger in sista 500m som är på en knölig gräsåker så ser jag att tiden ändå kommer bli sinnes mycket bättre än tänkt och den stannar tillslut på 35:28. Svin nöjd över min prestation och att jag känt mig så stark hela vägen.

image

 

Dagen efter ringer jag till mah coach Torgeby som strålar av glädje över min prestation. Att du kan springa så fort med den tunga löpträningen du gjort undet dessa år med vertikal o fjäll. Lätta på träningen så kommer det komma. Jag tyglar busungen och böjar skissa på en plan inför kommande veckor.
Efter samtalet beslutade vi att jag ska fortsätta kuta vertikalt , ocr och trail denna säsong men att jag kommer kuta Midnattsloppet, SM och hässelbyloppet är också ett av målen.

Nu ska jag vila, och få massage, akupunktur och annat magiskt tack för att ni läste.

och tack naprapatÅre, Sportsgym, paleocrunch, Eivy, Kask och inov8 för att ni gör det möjligt.
Rastarunner

 Dela på Facebook