Redo för lite sommarlöpning, Sverige?

Löparglädje  

Jag var redo för det för exakt en vecka sedan när jag lämnade Stockholmsvardagen. Nu har jag haft sju dagar sommar i januari. Med varma muskler och inga broddar. Tänkte dela med mig lite. Och det bästa är att jag har två veckor kvar. Sommar i februari blir det då. Jag vet att det är lyxigt och ”få förunnat”; men jag lovar – jag njuter varje sekund av det.

Inte att jag är en prinsessa. Jag springer gärna i snö och broddar. Särskilt när jag har så här fint sällskap som i Hellas för ett par veckor sedan; med de starka herrarna. Och precis innan jag åkte med fyrbenta kompisen i Karlberg – med stretch på en brygga vid Karlbergskanalen efteråt.

Men – det är ju bara så mycket enklare här. Min kompis Anna åkte hem tillbaka till Sverige idag med en tydlig löparglädje och nystart med träningen. Och med en rolig kommentar. Kommer till den snart.

Hur ser då min sommarlöpning ut? Jo, här på Fuerteventura blir det mycket berg. Och jag visade Anna ”mina berg” i lördags. Och här är jag mitt ibland dem.  Oklart egentligen varför det känns så naturligt för mig att springa i det här – eftersom jag inte har någon anknytning hit – och att jag bara ser möjligheterna och inte problemen när jag gör det. Solen är het, det blåser, det är rullgrus, det är hårt jobb, det är väldigt mycket upp och det är väldigt mycket ner. Men det är min bästa löpning och jag märker att jag även utvecklas i fart, smidighet, styrka och kondition när jag gör den. Och det är utan att jag får ont i knäna – mina ständiga markörer på vad som är OK eller inte för mig.

Så; varför jag älskar det? Svaret fick du just. Och jag önskar att alla som tycker om löpning ska få uppleva detta!

 

 

Så när jag får förmånen att visa bergen. Det är som att jag introducerar två vänner och för allt i mitt liv vill att de ska komma överens. Anna och jag tog en 11 km-runda och det var en ”social run” som det skulle nämnas här på Playitas, Fuerteventura där jag håller hus. Igen.

Ingen hets om tid när vi sprang, men med oss två tillsammans som peppar och ger varandra energi pinnade vi på bra.

 Och Anna älskade det!

Och så sa jag till Anna, lite som i förbifarten, att jag nog kommer sätta igång min maratonträning mot Haría Extreme Maratón i november med att ta denna 11 km-runda varannan dag här nu. För tekniken och för att  ”väcka kroppen” efter min långa återhämtning och vila. Och det var då hennes kommentar kom:

”Ja, Marie, gör det! Vet du – då kommer det få mig att också sätta igång med min löpträning på allvar. Om jag vet att du gör denna runda varannan dag nu i två veckor.”

Så – sagt och gjort. Jag gjorde den i dag. Det blir ju varannan dag; eftersom vi gjorde den i lördags. ”The only way is up” och idag var det inte ett moln. VARMT!

Svettig och emellanåt helt färdig, men med energi och glädjen i att jag också gjorde det för Anna. Kanske även för någon annan? Jag vet inte vad som inspirerar eller vad som bara blir ”jobbigt” att läsa om och höra när man själv inte har det runt hörnet?

Jag önskar i alla fall att kunna inspirera alla löparvänner hemma nu. Med mina upplevelser från vulkanbergen.

Eller från strandpromenaden med en morgonlöpning i gryningen.

Eller från i morse före min morgonjoggning i soluppgången.

Jag kommer oavsett fortsätta min träning här med bland annat denna svettiga 11 km-runda när solen står som högst. Det ska ni veta. Nedräkningen har ju börjat. Haría Extreme Maratón here I come..haha.  Och det vore ju väldigt kul om det kan inspirera fler än Anna!

Tack också för din tid att läsa det här!

Och så finns det risk att det kan komma mer från mig innan jag är klar med min sommarlöpning för nu. Nu ska jag förresten ner på stranden och gosa med den här innan solen går ner för i dag.

Älskar löpning – älskar hundar; det är bara så det är.

Marie

 

 

 

 

 Dela på Facebook