Rullar igång inomhussäsongen

Elmar Engholm  

Har så smått inlett årets inomhussäsong i USA. Det slutliga målet är att kvala till NCAA-mästerskapen om 6 veckor. På ”majlen” lär det krävas låga 3:58 för att lyckas med det. Jag har varit på plats i Albuquerque i 2 veckor nu, och också hunnit med 2 tävlingar av mindre karaktär. Efter att ha tagit det lagom lugnt första veckan (2 lättare kvalitetspass och ca 90 km) sprang jag ett 800m lopp mest för att känna på benen. Benen svarade med mycket mjölksyra efter en öppning på ca 1:22 första 600m. 1:53 i mål är självklart inte där min kapacitet ligger, men en startpunkt att jobba ifrån.

Den andra veckan sprang jag lite mer, och lite hårdare. I tisdags körde vi en pyramid från 200m till 1000m i 200m-steg med varierande vila. Upp och ner för den imaginära pyramiden. Det är ett pass som kräver mycket aerob kapacitet och är mycket tuffare än det låter. Nyttigt för en medeldistansare. Fredagen bjöd som vanligt på tempo/tröskel. 13 km i låga 3:20-fart avverkades. På lördagen skulle jag tävla igen, så tanken var att gå in i loppet med lite tunga ben, vilket var ändamålet för detta tröskelpass.

Tävlingen avgjordes precis som föregående vecka här hemma i Albuquerque på hög höjd. Jag deltog i ett 1 mile-lopp mot kvalificerat motstånd och placerade mig trea efter ett rätt ointressant lopp. Haren drog iväg lite med några andra killar hack i häl. Tävlingsovan, och lite seg, som jag var hackade jag lite efter. 2:05 vid 800m och allting kändes väl rätt OK. Försökte öka lite. Gick inte superbra. Jag kände mig rätt bekväm och kände att det fanns fler växlar, men jag kunde inte riktigt utnyttja dem. I slutänden sprang jag in på 4:10 (motsvarande ungefär 3:53 på 1500m). En medioker tid, förvisso på höghöjd. Dock var tanken framförallt att känna på distansen lite, och det lyckades jag väl med.

En dryg timme senare var det dags igen, då för 800m. För träningssyften är det ibland bra att springa flera lopp på samma dag! Det lär kroppen att hantera mjölksyra och bygger lite pannben. Skamgränsen var tiden från veckan innan (1:54.84), och framförallt comebackande lagkamraten Adam Cotton (för de som kan sin friidrott vann han Junior-EM på 1500m år 2011). Jag la mig sist från början och avancerade sedan bra genom fältet till en sluttid på låga 1:53 (och höll Adam bakom), alltså bättre än förra veckan trots ett lopp en timme tidigare! Små steg. Hela tiden. Återigen långt ifrån där jag vill vara, men det går åt rätt håll.

Fortsättning följer!

P.S. Även byråkraterna i byråkratlandet Tyskland har tagit sig i kragen och ändrat sina kvalgränser för friidrottare till OS i Rio. De följer nu de kvalgränser som IAAF satt upp (länk). Det gör att Sverige med stor sannolikhet har de överlägset tuffaste kvalgränserna i HELA världen. Förutom att direkt motarbeta svenska friidrottare bygger SOK:s kvalgränser även på många resultat från dopade idrottare. Round of applause!

 Dela på Facebook