Andra upplagan av Linköping Halvmarathon bjöd på ett skönt löparväder, en ny publikvänligare bansträckning och två överlägsna vinnare.
Vi börjar med damvinnaren Jenny Johanesson, Mullsjö SOK, som skaffade sig en lucka från start och aldrig var hotad under de 21 097,5 meterna på asfalten i Östergötlands största stad.
– Det var mer svängar än förra året. Men roligt med mer publik och loppet flöt på bra. Jag blev lite ensam mot slutet och tappade en del fart. Jag hade hoppas på en tid nedåt 1.20, berättade Jenny som vann med tiden 1.21,29.
Andraplatsen förra året byttes ut mot en ohotad förstaplats.
– Ja, det var roligt. 5 000 kronor i segerpremie är en bra timpenning, sa hon och skrattade.
Jenny, fyller 40 år i september, och har ett personligt rekord som är så pass bra som 1.17,30 från 2003 då hon sprang under 1.18 både på GöteborgsVarvet och i Berlin.
– Uthålligheten har jag, det är sämre med tempot.
Hon tränar cirka fem gånger in veckan, 12-15 kilometer varje gång plus ett långpass.
– Det kanske blir sju till åtta mil i veckan. Jag jobbar som lärare så i sommar kanske det blir mer träning och mer vila, hoppades Linköpings Halvmarathons överlägsna vinnare av damklassen.
Tvåa slutade Susanne Bornmar, från IK Nocout.se, med 1.25,10 och trea Elmina Saksi, IF Tjalve Norrköping, med 1.26,42.
Självklart fanns det gott om motionärer bland de cirka 1 200 anmälda löparna. Angelica Axelsson sprang i mål som 26:a med goda 1.42,21 i sitt första halvmaratonlopp.
Hur kändes banan?
– Den var varierad, men ganska så flack ändå. Jag har inte sprungit här innan så det var svårt att veta var man var, men jag tyckte det kändes bra. Jag hittade några jag tog rygg på, så jag höll samma tempo nästan hela tiden.
Vad tyckte du om vädret?
– Jag såg ett mörkt moln och hoppades faktiskt på att det skulle börja regna efter 1,5 kilometer. Men det var lagom. De sex sista kilometerna var det motvind och det var faktiskt skönt.
Är du nöjd med tiden?
– Det här är min första halvmara, så det är jag nöjd med.
