Shrek eller Rastarunner i Dolomiterna skyrace

Yoie  

13 juli tog jag o Andre nattåget från Åre ner till Arlanda för att flyga till Geneve o hooka upp med Elov, Johan, o Jocke för att bila hela vägen till Canazei i Italien där mitt första sky och vertical lopp i världsserien skulle gå.
Jag hade länge sett fram emotser här resan, det skulle bli min enda semester och ja hade samlat ihop pengar och fått hjälp av Sportsgym med flygbiljetten för att kunna komma iväg och ÄNTLIGEN få springa i dom där bergen som jag bara sett på bild förut.

Träningen hemma i Åre hade gått bättre och bättre och veckan innan avfärd gjorde jag mitt längsta pass i historien på nästan 4h på fjället utan att bli trött i knät eller få bakslag. Jag gjorde också mitt första banpass på järpens grusplan och lyckades helt utan draghjälp ligga på 50-53s på 300m kort vila totalt 8km distansen och det var härligt att flyta på steget.

Under veckan hade min örsnibbe där jag har töjningen börja svälla rejält och vara… samt att det var knölar på halsen som var rätt obehagligt. (jag har haft töjningen sen jag var 10år o aldrig haft problem). Så eftersom jag skulle ut o resa tyckte en vän till mig att jag skulle ta hans antibiotikan som han hade hemma för ett operationssår. Smart tänkte jag dåslipper jag gå till läkaren o betala för det (snål).

Tillbaka till resan mot Canazei.
Vaknade i liggvagnen med utslag på händerna och sa till Andre att jag fått loppor som bitit mig under natten.
Vi landade kl 11 i Geneve o var i Canazei kl 22 på kvällen. Bilresan tog längre tid än tänkt trotts att Andre körde det fortaste han kunde medan Elov, JOHAN O JOCKE drack öl o käkade chips.image

Mina armar hade börjat klia mer och ansiktet hade nässelutslag så jag började gnälla lite… vi kom framtill att det måste vara utslag av solen. Då slog det mig att jag åt nån oklar antibiotika och ringde till kompisen som blev lite förvirrad när han sedan läste på biverkningarna att den var extremt känslig mot sol o att man absolut inte fick vara i sol 5dagar EFTER behandling….! Oshit…fort följer…

Lagom trötta kom vi till Canazei o dunstade bort så fort vi la oss på sängarna, för mig väntade vertical lopp morgonen därpå 1000hm o 2,6km, en sträcka jag inte ens kunde drömma om hur det skulle vara att göra.

På fredag morgonengick vi ut och skådade den helt galet fantastiska miljön och snacket gick hela tiden om hur fett vi skulle ha det d närmaste dagarna med tävling och träning i 10dagar.
Alla killarna hängde med till starten av vertikal loppet och skulle sedan promenera upp och heja på mig vid toppen.Jag var anmäld som topp atlet och skulle starta med dom bästa i världen i den här sporten. Många tjejer och killarnas där som jag följer på media och det var nästan så man fick nypa sig för hur fett det här var och att jag äntligt var här för att tävla!

Alla tjejer utom jag o 2till hade stavar, jag har aldrig kört med stavar och resultatet var mindre viktigt idag då jagvär helt ovetande om min kapacitet.
Första 200hm låg jag 3a sen gick det inta att kuta mer för det var så brant att man var tvungen att älga sig fram. Flåsande kom tjej efter tjej om mig. Min puls var inte hög, jag flåsade inte, det var svårt att få upp pulsen med att bara använda benen och jag började inse varför stavar var bra att ha. Du kan hålla en högre puls.

image

Så fort det blev lite löpbart så kunde jag täppa igen fram och när det var 200hm kvar stod mina vänner o hejade och jag kunde i min förvåning le o säga att d går inte snabbare än såhär utan att låta ansträngd… För att ge det sista trotts allt så började jag lubba och gå på alla 4a, dra i gräset o jorden, det hjälpte. Jag stöp i mål på en 10e plats o 43min och var jätte glad!

 

Möttes av Åre bor o Ida Nilsson som åkt dit från Chamonix för attspringa skyloppet på söndagen. Fet miljö man bara kan dö för och jag var glad att jag körde vertikalen trotts att det var skyloppet på söndagen som skulle bli det coolaste.

Joggade ner med lite nyfunna vänner och började känna att det brände rejält på ansikte o händer nu.
Täckte kroppen helt men vi skulle ut på em o reka banan i för söndagen åh ja gnällde mer o mer över att d kliade och att jag hade utslag… satte mig i skuggan med Elov och inväntade resten av gänget som kutat upp några höjdmetar på banan. Fan ja ser ju ut som skit… Kolla mina händer och mitt ansikte…
Satte mig fram i bilen och öste på högsta fläkten för att svalka av mitt ansikte likt en hund.

Vaknade lördagsmorgonen som shrek… Ansiktet hade svullnat upp o det kliade o hade klåda på armar, ben, hals. FUCk!
Åkte till sjukhuset o fick kortison o antihistamin som inte hjälpte.
Började förbereda mig för att ändå springa och köpte skärm, solbrillor, handskar osv fÖr att täcka hela min kropp från solen.
image jag smörjde kroppen med kylgel och voltaren konstant för att lindra klådan o kliandet.
Det kanske går att springa! Klart du ska springa sa Andre uppmuntrande o positivt.
Jag var skeptisk men ibland måste man tro på mirakel.

När morgonen till tävlingsdagen kom så såg jag fortfarande ut som skit så jag bangade racet och hela tränings veckan med gänget och liftade 5h ner till Venedig för att ta första bästa flyget hem. Väl i venedig försökte jag kl 04:00 på natten hitta ettsjukhus för kroppen började svälla mer o mer. Jag var helt borta men som tur var har jag en van farsa som varit med förut när jag är iväg och allt går åt skogen så han satt uppe hela natten och kommunicerade med mig och sjukhus så att jag tillslut fick både läkar hjälp och en flygresa hem. Såg ut som ett monster.

Åkte hem till farsan i Åtvidaberg och fick 5olika krämer av morsan att dränka min kropp i varje dag. Var så himla himla ledsen och besviken. Rå pank o dessutom sjuk i nån allergis k historia av antibiotika o sol. Varje dag blev huden o svullnaden lite bättre och jag började planera nästa tävling. Europa mästerskapen i hinderbana Sparta race 21km 1300hm 35hinder i Edinburgh nästa helg.
Men hur skulle jag hinna bli frisk o hur skulle jag ha råd…

Läs nästa blogg i lägg hur jag tog mig till EM o hur det gick där… Heltklart ett läsvärt avsnitt.

Livet är inte en dans på rosor, ibland får man dansa på stjälken o då sticks det under fötterna, tro mig vi vet.

 Dela på Facebook