Sjö till sjö

Eskil  

Bara för att jag skrev så där senast, att jag har varit förskonad från skador, så har ena foten börjat knorra lite. Det är ingen ko på isen än, och det kan bero mer på cykelbudandet än springandet. Vila helt undviker jag så länge det inte blir värre; jag är ändå inne i en planerat lugn period träningsmässigt och springer ganska försiktigt, ca fem mil i veckan har det blivit under juni. 

Snart ska jag börja trappa upp igen och då vill jag inte höra nåt mer gnäll från foten. Jag hade faktiskt lite lösa planer på ett längre löparäventyr nu i början av juli. Här på sajten har jag läst om flera spännande projekt som är på gång runt om i landet, bland annat Emelie Forsbergs imponerande satsning på Kungsleden. Mitt eget projekt var lite blygsammare: att springa Bergslagsledens 28 mil. Jag gjorde det för några år sen på 5 dygn med packning på ryggen. Nu är jag nyfiken på om jag skulle kunna klara det på tre dagar om jag springer med följebil och slipper ryggsäcken. Men jag vill inte riskera några skador inför Lidingö, speciellt nu när foten knorrar. Dessutom vore det kul att få med sig någon följeslagare. Leden ligger ju där den ligger så det projektet kan få ligga och marinera lite till.

Glada nyheter däremot när det gäller sim-snuvan. Sen flera år har jag haft ett lätt nässpraysberoende, för att kunna somna bra på kvällarna, och jag har börjat misstänka att det kan vara den som gör mina näsborrar känsliga för vatten. Så jag provade att sluta cold turkey och efter att ha varit ren i två veckor nu har jag märkt en klar förbättring med snorandet. Och sover lika bra för det. 

Jag vågade mig förresten ut på swimrun-träning till slut. Lösningen blev att springa och simma i triahlondräkten, vilket funkar så länge det här domedagshögtrycket håller vattentemperaturen uppe. Det känns inte helt hundra, men bättre än att kliva ut på gatan i våtdräkt i alla fall. Jag gillar träningsformen, och det skapar helt nya möjligheter när det gäller variation och vägval på rundorna i närområdet.

Så här såg premiärrundan ut förra veckan. Tre sjöar bara. Hur många sjöar skulle jag kunna klämma in på en och samma runda tro?

Drevviken är en svår sjö att springa runt, men om man får simma också, vilka möjligheter öppnar sig då? Sånt kan man sitta och humma och fundera över till kaffet och kakan.

Ja naturen är en fantastisk lekplats hörni, och Stockholm erbjuder finfina möjligheter på den fronten. I dag när jag var ute och simsprang så kryllade skogen av orienterare. Det påminde mig om att det går en tävling i swimrun-orientering i Stockholm den 14/7. Det vore kul att testa men jag behöver hitta en partner i så fall. Lättare sagt än gjort när min enda simkunniga vän är osugen. Jag kanske kan köpa en uppblåsbar Barbara och teama upp med, då får jag ju flythjälp på köpet också. 

 Dela på Facebook