Skånska Energi-Stafetten – En för alla för en

Aktuellt  

Springs löpande kock Thomas Rödin begav sig med några klubbkompisar till Genarp för att deltaga i Skånska Energi-stafetten. Stafetten består av 9 sträckor á 1300 meter, varje lag av tre deltagare. Här får vi en tävlingsrapport.

Rastlösheten och koncentrationssvårigheten firar triumfer redan vid lunchtid. Det är tävlingsdag och nervositeten kryper sig sakta på. Dessutom har jag lite ont i vänster knä och är orolig för att jag inte ska kunna göra mig själv (och laget) rättvisa. För ikväll är det stafett som står på schemat, en tävlingsform som skiljer sig lite mot de vanliga individuella loppen. För ett lag är som bekant aldrig starkare än sin svagaste länk, och man vill ju absolut inte vara den som sabbar för laget. Dagen till ära har vi dock fått ihop ett väldigt jämnt lag där mina medtävlare Jesper och Emil är två Götalöpare som under året gjort stora framsteg.

Vi inleder uppvärmningen med att ta ett och ett halvt varv på den 1300 meter långa tävlingsbanan. Det är en ganska flack bana med endast två mindre backar, där den första kommer redan efter 200 meter. Mot slutet går det lätt utför och det känns som upplagt för att kunna lägga in en spurt på sista varvet. Resterande tid fram till loppet fördriver vi sedan genom att jogga runt på konstgräsplanen precis invid startfållan. Några stegringslopp är inte att tänka på för min del eftersom jag är orolig för att få mer ont i knät.

Startlistan är baserad på ett handikappsystem utifrån löparnas ålder och vårt lag är fjärde sista lag ut. Jag är först ut i laget och startar en sekund bakom framförvarande lag. Planen blir att försöka gå om direkt och sedan få en rejäl lucka in till varvning. Och det börjar helt enligt plan, jag passerar laget framför tämligen direkt och håller hög fart ut från växlingsområdet, men väl ovanför den första backen så känns det som om jag andas genom ett sugrör. Löpningen känns kantig och forcerad, men jag lyckas ändå hålla farten uppe och växlingen går smidigt utan missöden. Nu väntar knappt 10 minuters vila innan nästa sträcka, men dunjackan jag tagit med mig får hänga orörd i omklädningsrummet. Adrenalinpåslaget och tävlingsdjävulen som intagit kroppen ger värme nog och gör även att jag inte känner av knäet nämnvärt.

Trots att säsongen är över för de flesta så är det kul att se med vilken frenesi och tävlingsinstinkt samtliga lag genomför tävlingen. Den som inte är på tur att springa förvarnar när växlande löpare är på ingång och det är hela tiden en spänd förväntan i luften. Min andra sträcka går jag ut lite lugnare och får ett bättre flyt i löpningen även om flåset fortfarande känns lite väl ansträngt och det inte finns så många lag att jaga då fältet blivit väldigt utspritt. Den tredje och sista sträckan bestämmer jag mig för att gå kontrollerat de första 900 meterna för att sen trycka på allt vad jag har på den avslutande fyrahundringen. Det blir också min snabbaste sträcktid.

Även om samtliga i laget nog upplevde banan något tuffare än vad den såg ut så gör vi en stabil laginsats med väldigt jämna sträcktider rakt igenom. Och en 8:e plats bland herrlagen känns helt godkänt med tanke på att MAI, Björnstorp m.fl. hade betydligt mer namnstarka löpare på plats. Sammanfattat ett väl organiserat arrangemang av Genarps IF på en bra och väl upplyst bana med peppande funktionärer och genomsyrat av en härlig föreningskänsla. Och när vi beger oss hem i vintermörkret är siktet redan inställt på nästa år och målsättningen är klar: Det är topp fem som gäller.”

 Dela på Facebook