SM milen Tacksam att kunna få vara med

Yoie  

Inför loppen
Veckan innan SM milen tävlade jag 6km i lera ” mudrace…” Denna säsongen har startat med att dra armbågen ur-led under den tuffa tävlingsformen ocr, ett 3km bergs lopp på 250hm samt ett 10km stadslopp. Att kämp i lera eller ta sig över brutala berg i teknisk terräng eller över hinder har blivit mer till vanligheten För mig de senaste åren. Ju tyngre lopp desstu långsammare måste jag springa och desstu mindre stötar får ja på knäet… Det är så har jag försökt lösa min skada för att kunna tävla vidare.

Men efter 10km stadsloppet för 4veckor sedan på 36:02 så kändes det bra och jag har hunnit köra 5st fartpass på platten varav ett pass blev en snabb 5km på 17:21 lördagen innan SM milen som var på onsdagen.
Träningen har gjorts och knäet har grinat ibland med jag är noggran med rehab och vila mellan och inför dom viktiga passen.

Det viktigaste inför onsdagen var nu att knäet skulle vara 100 och att musklerna är med mig nu. Till hjälp använder jag compex stötar, fomeroll, stretch, mobilitet och massage varje dag samt att jag kyler benen 10min efter hårda intervallpass i Åre sjön som aldrig blir varm nog.image

Innan loppet.
SAS strejk är över så jag kommer med flyget ner till Stockholm och åker till min vän som skyndat hem från jobbet för att hänga några timmar innan start som är 19:30. Jag är förväntansfull inför starten. Lung för att knäet är bra och träningen har bevisat att det kommer hålla plus att jag har gjort bra tider på träningarna.
I Rålis står HSK tältet uppe med alla klubbkamrater och ledare på plats. Det var 3-4år sen man var här sist så det känns härligt att äntligen vara en del av Hässelby klubben igen. Blir extra glad av att träffa Louise Wiker som jag tränat mycket med och som får allt att kännas roligare med att träna, saknar att ha någon att ligga i hälarna på…

Påväg att värma upp ser jag mina östergöta vänner Frida Södermark med journalisten Mikael Grip också värma upp (elit som motionär kan kuta SM milen). Jag blir glad och springer ikapp för det är alltid avslappnad humor och stämning på dom och den stämningen gillar jag innan seriösa lopp. Jag brukar värma upp joggandes lugnt i 15-20min och sen 5min stegring, 15min innan start. Precis Innan start gör jag löpskolning och boxas lite i luften för att gå in i min självsäkra bubbla.

Under joggen möter jag skönaste Yannik Tregaro som följt mig sen Finnkampen 2008 och som alltid ger så härligt ärlig energi. Känns så sjukt gött att få krama om honom innan start och när han säger att han längtat efter att se mig springa igen blir jag nästan rörd över dom orden. 35:30 springer vi på säger jag till honom och han svara med att ja då blir jag nöjd.
Även i HSK tältet och av vänner fick jag varma starka kramar och det betyder så mycket mer än vad det ser ut för stunden.

Innan loppet letar jag lite efter Ida Nilsson som jag tränat med och som också gör comeback i SM och som ger mig en trygg känsla innan start och ja stöter sen på henne. Så vi önskar varandra lycka till och jag känner tacksamhet över att vara här.

Loppet.
Boxas och kör löpteknik, känner mig bra i knäet inga problem idag. Ser Frida Lunden, Charlotta Karlsson Malin liljestedt och andra löpare som gått bra de senaste åren och jag känner bara att idag är jag inte den som kutar snabbast så jag får kuta med klockan. Snittar jag 3:33-3:34 så är det en bra sluttid. Det är gött att inte vara förhands favorit som jag varit i ocr. Som underdog är allt du gör positiv men som förhandsfavorit är bara vinst positivt vilket är  jäkligt stressigt.

Startskottet går och alla kutar fort iväg, jag glider mest för ja kuatr med klockan igen och första km är det många som kutar för fort. vill hellre håll mig till planen och avsluta starkt. Så jag ligger säkert placering 12a i loppet första 1-2km.
Jag går på rulle, hör dom andra flåsa medan jag kan kontrollera mina rörelser och skulle lätt kunna prata. Är iskall och håller mitt rull genom gamla stan och Frida lunden ligger med mig vilket känns som ett bra tecken eftersom hon är en av Sveriges starkaste löpare och även en smart löpare. Känner styrkan i backarna och tar några placeringar innan vi kommer ut på Långholmens långa tråkiga raksträcka som är så tråkig och omöjligt att kuta fort på eftersom det är så monotont så jag går på rulle i 3:35fart och känner styrka men är uttråkad av raksträckan och mina trail o bergs ben är rastlösa.
Under loppet är det lite publik ute och ibland hör jag Rastarunner eller Yoie ropandes och då ler jag o nickar till dom tack!
Hör hur tjejerna runt mig blir flåsigare och springer tyngre men jag tänker att efter 6km så ska jag börja loppet rejält och sluta gå på rulle (vilket var rätt gött att känna att man kunde).
Vid 6km har vi börjat klättra och ska klättra 800m till. Här passerar jag Wiker som lyckas peppa mig trotts hårt motlut på Västerbron. Tackar för pepp och ökar lite till för att komma ifatt Frida. När backen är slut önskar jag nästan den varit längre för utför är jag inte alls lika snabb så måste pinna på för att inte Frida ska täppatill luckan. Men jag är stark och börnar på och tror att jag ökar tempot men ligger bara på 3:28 fart trotts värsta nedförslutet och när det är 2km kvar tror jag att jag ska kunna hålla i 3:20 fart in i mål för benen är pigga och flåset är inte så farligt men när 9km har gått ligger jag ändå på 3:30 fart och blir lite lack för att jag inte kan kuta snabbare trotts att jag inte är stum eller trött.
När det är 400m kvar ser jag Yanniks rygg som ja bara måste komma ifatt för skogsmulle, så jag ler medan jag ökar och när det är 50m kvar trycker jag till honom i ryggen och vi kutar in samtidigt in i mål på 35:40, jag bryr mig inte ens om att ta i mer än att bara ligga brevid honom in i mål för jag är så förbannat nöjd över hela dagen och min löpning att ja bara lägger ett stort leende innan jag kommer in och kramar om Ida som smält in på en 3e plats, jag slutade 6a vilket betyder SM poäng och bästa HSK dam-löparen samt 2a asfaltsloppet på 3år. Visst hade jag kanske hoppats på lite snabbare tid men eftersom känslan var så stark hela loppet är jag jäkligt nöjd.

 

image Efterloppet
Hinner snacka med några löpare och gamla vänner innan jag skyndar mig tillbaka till Arlanda och flyger hem sent, försöker desperat hitta någon som kan hämta mig på flygplatsen som ligger 10mil från Åre men verkar förgäves. När jag sitter på planet o tänker skräms jag av två Åre bor som jag träffat några dagar tidigare när jag letade efter en grill och hamnade på deras altan med couronnesspel som jag drog en vinst i och nu satt dom på flyget mot Åre efter en vecka fiske i Bosnien med massa sjuka historier och var super glada över att se vinnaren i couronnesspel på samma flyg hehe så jag fick självklart åka med dem hem till Åre och allt löste sig och jag var heumma 1:00 på natten.

var en av de bästa dagarna på väldigt väldigt länge och jag sov inte en blund den natten utan tänkte bara på alla underbara människor jag har runtomkring mig hela tiden och som gör att tävlandet och tränandet blir så mycket roligare och större.

Bless.

 

 

 Dela på Facebook